Lite i skymundan har det skett en smärre revolution. Där den internationella tv-marknaden förut bestod av lokala tv-serier och de vanliga amerikanska och brittiska serierna, har något nu hänt. Plötsligt är tyska “Deutschland ’83” en stor grej i tablåerna. Och samsas där med norska, danska, franska och italienska serier. Det lokala har blivit lokalt. Kanske är det tack vare fenomenet Nordic noir, kanske har marknaden bara blivit mogen. Vad som står klart är att tv-serier som Sky Italias “Gomorrah” plötsligt når en storpublik över hela världen. Och det ska vi vara glada över.
Ni som såg första säsongen (som gick på SVT) vet vad det handlar om. “Gomorrah” bygger på Roberto Savianos bok med samma namn och skildrar vardagen för gangsterklanen Savastono i den kriminellt överbelastade staden Neapel. Det som gjorde den första säsongen så lysande var hur nära vi kom karaktärerna i serien och sättet på vilket den skildrade både storskaliga intriger och småkriminella langares livsöden. Allt från den dominerande patriarken Pietro med sin mordiska blick och den smått tafatte sonen och arvtagaren Gennaro, till den gatusmarte underhuggaren Ciro och hans kumpaner. I ena sekunden utför de blodiga avrättningar, för att i nästa slurpa i sig pasta och bedyra sin kärlek till varandra.
Om något påminner formen om mästerverket “The Wire” – här finns samma nerv och samma flugan-på-väggen-känsla. Kanske är det den italienska kulturen tillsammans med den oglamorösa skildringen av Neapel som gör att det känns så äkta. Kanske är det den skickliga ensemblen som gör att dramat känns så oforcerat. Hur det nu det är med den saken står en sak säker. Den första säsongen av “Gomorrah” tillhör den absoluta gräddan i gangsterskildringar på tv. Kan skaparna behålla samma känsla i den andra säsongen? Vi får se.
Utan att gå in på några direkta spoilers verkar det som att den nya säsongen blir större, både i anslag och produktionsmedel. Inspelad i tre olika länder med 200 skådespelare och 3500 statister är serien större än någonsin. Så har den också redan sålts till 130 länder och får anses vara en global hit.
Undertecknad kommer att följa serien för Moviezines räkning och hoppas att ni som läser följer med på resan. För jag gissar att det inte bara är jag som längtar efter att få åter bege mig till den ruffiga sidan av Neapel och den stenhårda men sentimentala gangsterfamiljens fortsatta öden. Det är rimligtvis en perfekt serie att avnjuta med en enkel pasta och ett glas gott vin. Iallafall tills blodet börjar flyta.
