När man talar om de mest inflytelserika filmkritikerna brukar namn som Roger Ebert och Pauline Kael nämnas först.
Amerikanskan Kael (1919-2001) skrev bland annat för högt ansedda The New Yorker i mer än 20 års tid. Hon täckte främst några av 1960- och 70-talets största filmer, som hyllades eller sågades med mycket humor och en säregen stil. Kael blev känd för sin vassa penna och starka åsikter, och bidrog till att forma hela USA:s filmsmak.
Jag tror att en av hennes böcker står och samlar damm i min bokhylla, och jag ser fram emot att fördjupa mig i hennes texter vid rätt tillfälle.
En fascinerande detalj som jag nyss snubblade över, är att Kael aldrig såg samma film två gånger. Hon menade att hennes första känsla och åsikt var den som skulle gå i tryck. Att det var då som hon, med alla sina sinnen, reagerade på något hon såg för första gången:
– Jag ser fortfarande inte om filmer. Det är lustigt, jag tycker jag fattar dem första gången, sade Kael i en av sina allra sista intervjuer.
– Jag kan inte förklara varför folk reagerar så olika på det här med att se en film många gånger. Jag blir förvånad när jag talar med riktigt bra kritiker, som kan sin sak och som kan se en film 8-10 gånger. Hur kan man göra det utan att hata den till slut? Det skulle jag göra.
Frågan är om en mindre envis Pauline Kael skulle kunna omvärdera några av sina recensioner? Hon ogillade bland annat Kubrick-klassikerna ”The Shining” och ”2001: A Space Odyssey”, två filmer som brukar kunna växa efter en omtitt eller två.
Men historien om att Pauline Kael aldrig såg om en film är kanske mer än en myt än sanning. Enligt kollegors uttalanden i en artikel i Indiewire har hon sett om favoritfilmer genom åren. Hon hade ett särskilt gott öga till Robert Altmans ”Nashville”, som hon såg tre kvällar i rad.
Läs också: Ridley Scott ber en av världens främsta filmkritiker att dra åt helvete
Läs också: Filmbolaget stoppar trailer med falska kritikercitat: ”Vi gjorde ett misstag”