När bra filmer blir bra serier

KRÖNIKA
9 December 2015 | 22:00

Filmer som blir serier kanske inte är en så dum idé trots allt

Så kan "Rambo" och "Dödligt vapen" bli riktigt bra i tv-formatet.

Häromveckan rapporterade Deadline att Fox ska utveckla en serie baserad på Rambo, Sylvester Stallones testosteronstinna actionhjälte från 80-talet. Samtidigt nämndes ett antal andra filmer, bland annat ”Taken2 och ”Dödligt vapen”, som man ska göra TV-serier av. Jag tror inte jag är den enda vars spontana reaktion är:

”Nu får ni väl fan ta och ge er!”

Hollywood känns nästan lite som en parodi på sig själv när de först filmatiserade gamla populära TV-serier som ”Charlies änglar”, ”The A-Team” och ”Mission: Impossible” (ja, det var en TV-serie en gång i tiden, en bra sådan dessutom) och sedan, när de var färdiga med detta, vände de på steken och började göra tvärtom; de gjorde om filmer till TV-serier. Men om man tänker efter, har detta fungerat rätt bra. Åtminstone ett par gånger.

Jag trodde exempelvis aldrig att det skulle kunna sluta bra när jag hörde att de skulle göra en TV-serie baserad på Hannibal Lecter, en filmlegend, som skrämde slag på en hel generation biobesökare i ”När lammen tystnar” (och ett par uppföljare). Vem skulle någonsin kunna mäta sig med Anthony Hopkins’ tolkning av den ökände kannibalen? Det föll på dansken Mads Mikkelsen. När jag sedan gav serien en chans, visade det sig att Mikkelsen inte bara kunde mäta sig med Hopkins; han kunde, ibland i alla fall, överträffa det brittiska karaktärsesset. Mikkelsens tolkning av den glupske doktorn tar sig in under skinnet på en på ett mycket mer intimt sätt än Hopkins tolkning av karaktären någonsin lyckades göra.



Sedan hörde jag, för något år sedan, att de skulle göra en TV-serie av ”Fargo”. För de av er som inte sett filmen, kan jag sammanfatta filmen på följande sätt: En extremt töntig bilförsäljare iscensätter sin egen frus kidnappning för att komma åt pengar. Men det går inte riktigt som han tänkt sig. Det är en skruvad film som, trots våldet, eller kanske på grund av det, är extremt underhållande. Det funkade för en film, men samma upplägg skulle bli rätt tröttsamt om man skulle dra ut det på tio-tolv avsnitt, tyckte jag. Sedan gav jag serien en chans häromveckan. Och då visade det sig att det faktiskt är en bra serie. Riktigt bra till och med. De har behållit filmens skruvade ton, med extremt våld, töntiga karaktärer med breda Minnesota-dialekter och det klassiska kalla Minnesota-klimatet. Men den berättar alltså originella historier, som visar sig kunna stå på helt egna ben.

När man kommer över den där spontana reaktionen på att Hollywood verkar vara en kulturell återvinningsfabrik för filmer och serier, kommer man inse att det kanske inte är så farligt att TV-kanalerna köper rättigheterna till filmer på löpande band. Så länge det görs på rätt kan det ju bli bra. Och med ”rätt sätt” menar jag att man utgår från en films ton eller karaktärer och gör något eget av det. För ingen vill ju se samma sak en gång till egentligen. Vill man göra det, kan man bara se om originalet en gång till.

Rambo-serien, för vilken Stallone kommer vara exekutiv producent, kommer fokusera på förhållandet mellan Rambo och hans son. Än så länge är det osagt om Stallone kommer upprepa sin roll. Jag hoppas faktiskt inte han gör det. Jag hoppas på ett upplägg som inte inkluderar den gamla Rambo, som nu inte bara är gammal, utan även förlegad. Tänk er följande scenario, som jag kom på så här spontant (alltså inte baserat på något existerande manus):

John Rambo är en Vietnam-veteran, som lyckats återhämta sig från sina traumatiska upplevelser. När hans son, John junior, kommer hem från Irak med posttraumatisk stress, måste John senior vara där för sin son. Lägg till att de bor i en liten stad där en ondsint finanspamp försöker ta över med hjälp av en korrumperad poliskår och du har ett underlag för en ganska bra serie, som inte bara är en tröttsam upprepning av filmerna.

Det låter väl helt okej?



En TV-serie baserad på ”Dödligt vapen” kan också bli bra. Tänk er följande scenario (återigen min egen idé, inte baserad på något existerande manus):

Två snutar, en äldre familjefar och en yngre man med vårdslöst beteende, måste jobba tillsammans. De börjar utreda en knarkliga, som har kopplingar tillbaka till opiumhandeln i Afghanistan, som leds av före detta soldater. Snart viner kulorna medan de två snutarna måste lära sig arbeta tillsammans.

Det låter väl inte helt dumt det heller, va?

Jag säger, så klart, inte att det kommer bli bra varje gång. Var det någon som såg nyinspelningen av serien ”Charlies änglar”, som gick för ett par år sedan? Det var inte många som gjorde det. Och de som faktiskt såg den, verkar ångra att de gjorde det. Den lades ner redan efter att ha sänt fyra avsnitt och kritiserades för dåliga skådespelare, dålig handling och dåliga actionsekvenser. Jag antar att ljussättningen var okej åtminstone…

Det kommer, så klart, inte att fungera varje gång. I grund och botten är det ju bara ett knep för att ge folk något de känner igen. Men gör man det på rätt sätt, kan det fungera. Det kan fungera riktigt bra till och med. Fan, nu sitter jag här och blir uppspelt över tanken på att få återse Roger Murtaugh och Martin Riggs i TV-serieformatet.

För vad än Murtaugh säger, blir han aldrig för gammal. Inte för mig i alla fall.

Andreas Ziegler