Eftersnack: True Detective 2x02

SPONSRAT
30 Juni 2015 | 11:00

Eftersnack: Colin Farrell fortsätter imponera i "True Detective"

Tyck till om säsongens andra avsnitt!

Nic Pizzolatto är tillbaka med den efterlängtade nya säsongen av HBO-serien ”True Detective” och såklart är vi på tåget för att granska uppföljningen till förra årets stora tv-succé. Jag har tidigare skrivit ett första intryck av den nya säsongens tre första avsnitt, men såklart vill vi också ta och sammanfatta alla avsnitt varje vecka. 

Utöver veckoliga resuméer är också Filmmixerns spin off-podcast ”Watching the Detectives” tillbaka denna säsong med djupgående analyser och sammanfattningar av varje avsnitt – som du kan lyssna på här på MovieZine. Men med det sagt dyker vi ner i säsongens andra avsnitt ”Night Finds You”, som visar att även den här säsongen fortsätter att leverera.

Vad fick vi veta?

Resan ner i Pizzolattos nya mörka abyss fortsätter. Den inledande scenen spenderar vi med Frank (Vince Vaughn) och Jordan Semyon (Kelly Reilly), i sängen i deras pampiga hus på morgonkvisten. På smått övertydligt – men effektivt – vis berättar Frank att vattenfläckarna i taket ovanför tar honom tillbaka till hans barndom, och särskilt när hans försupna pappa låste in honom i en källare i flera dagar. ”Everything is papier-maché”, säger han. Att Frank nu är nere i källaren igen var tydligt redan i första avsnittet, men här görs det glasklart. Vi får nämligen veta att stora delar av Franks tillgångar gjordes likvida för att få igenom dealen med den nu avlidne Ben Caspere. Eftersom Ben inte hann slutföra markaffären är nu pengarna uppe i luften, och med tanke på att Frank berättar att han har dubbla lån på huset och casinot förstår man att desperationen är nära. I ett möte med den korrupta borgmästaren säger han ”I need a direction to turn, or I may just start pulling down walls”. 



När det gäller polistrion så möter vi dem först på bårhuset där en obducent berättar om Casperes skador. Samtidigt som denna scen pågår klipps det också fram och tillbaka till de tre poliserna i sina egna distrikt, där det diskuteras vem som faktiskt ska ta sig an fallet. Ani Bezzerides (Rachel McAdams) blir utvald som ledare för utredningen, och Ray Velcoro (Colin Farrell) sätts som hennes andreman. Paul Woodrugh (Taylor Kitsch) är också med på ett hörn, eftersom det faktiskt var han som hittade kroppen. Men som Ray själv säger i avsnittet så är det oklart om de högre hönsen i de olika distrikten på riktigt vill att utredningen ska lyckas, eller om de har andra intentioner. Vinci-folket vill att Ray ska leverera information angående vad som nystas fram i den pågående korruptionsskandalen och Ventura-folket vill att Ani ska leta fram något smutsigt att sänka Ray med. Frank lägger också press på Ray, eftersom han vill ha informationen om gärningsmannen först och så snabbt som möjligt.



Utredningen förs framåt på flera olika fronter i avsnittet. Bland annat får utredarna fram att Caspere tog ut drygt 4000 dollar i kontanter en gång i månaden, på dagar då hans kalender är helt blank och bilen – enligt dess GPS – har stått still. De får också reda på att han hade en relation med en tjej vid namn Tascha, samt att han regelbundet gick på möten med en psykolog för att handskas med sin kraftiga ångest. Ani och Ray besöker denna oändligt sliskiga människa och hans skumma ”klinik”, men han är lojal mot sin klient och verkar bara berätta sådant som de redan vet. 

Frank tillhandahåller en viktig pusselbit när han tar ett snack med ett antal eskorttjejer på sin gamla kollegas klubb. Via dem får han fram en adress till en annan av Casperes fastigheter, ett hus i Hollywood. Den informationen förmedlar sedan Frank till Ray, som utan att rapportera till de andra utredarna beger sig dit i avsnittets sista scen. Vattnet står upp till diskhons kant, musiken är fortfarande på, en sexgunga sitter fastkedjad i taket och mitt på golvet finns en massiv blodpöl. Bakom Ray ser vi en skepnad dyka upp, och innan han hinner avfyra sitt dragna vapen blir han nerskjuten med ett hagelgevär. Gärningsmannen kryper fram ur skuggan och vi ser att han på huvudet har samma falkmask som låg bredvid Ben Casperes döda kropp i bilen i avsnitt ett. Han går kontrollerat fram till Ray som ligger och skakar på golvet, och skjuter ytterligare ett skott.



På det personliga planet dras de tre poliserna också ner ytterligare i svärtan. Ani fortsätter att supa, porrsurfa och berättar att av fem barn i hennes pappas sekt ”The Good People” är det två som har begått självmord och två som sitter i fängelse. ”What about the fifth? She became a detective”. Rays problem med vårdnaden av sonen eskalerar när hans exfru berättar att hon och den nya maken ska försöka få bort Ray ur spelet. De vill ha ensam vårdnad och kan exempelvis tänka sig att kräva ett faderskapstest, vilket vi alla nu vad det betyder. När det gäller Paul får vi bekanta oss med hans avdankade mamma som ger starka och obekväma incestuösa vibbar. Det hintas också om att Paul är homosexuell men försöker förtrycka det, något som vissa bitar av det första avsnittet cementerar. Ovanpå allt detta gör han slut med flickvännen, så saker och ting är inte optimala just nu för herr Woodrugh.

Värt att nämnas är också att det bjöds på några härligt klassiska ”True Detective”-scener, i bilar och barer. Ani och Ray kom varandra lite närmare, med snack om knivar, feminism och hur Vinci är strukturerat. Ray och Frank får ytterligare en magisk barsscen i stil med den vi fick förra veckan. Lera Lynn fortsätter att sjunga och röken fortsätter att ligga som en tät dimma över borden. Den här gången blir det dock lite mer tryckt stämning när Ray berättar att han börjar bli trött på all skit de håller på med, något som Frank bara viftar bort. Lite samma känsla blir det i scenen där Frank möter borgmästaren och vi får reda på att han har varit lite av en fixare åt honom. Alla är i allas fickor och ingen kan ta sig ur loopen. 
Det finns nu alltså en hel del frågor att bita i inför nästa veckas avsnitt. Var det Ray Velcoros död vi såg här, eller vad var det egentligen som hände? Är det samma gärningsman som tog livet av Caspere, eller är det någon sorts organisation? Vilka väggar är det nu som Frank kommer att demolera, och vem kommer de att falla på? Eftersom jag redan har sett det tredje avsnittet vet jag svaret på några av dessa frågor, men andra är jag precis lika ovetande som alla andra kring. Serien har fortfarande stort utrymme för förbättring, så det ska bli spännande att se vart den tar oss. Den som lever får se, helt enkelt. 


Veckans bästa scen



Scenen i baren är svårslagen även den här veckan, men jag måste nog ändå välja den absolut sista scenen. Jag älskar verkligen hur Justin Lin bygger upp hela den sekvensen med den olycksbådande stämningen och musiken, hur han förmedlar informationen av vad som finns i huset och vad som händer när ”falkmannen” dyker upp. Musiken skruvas upp, mannen kliver in i bild, Farrell drar blixtsnabbt sitt vapen och snurrar runt, men det är för sent. Fantastiskt realiserat och gränslöst snyggt filmat. Den långsamma, tysta trackingen bort från huset innan eftertexterna kommer är grädden på moset. Värt att nämnas är också hur Farrell fortsätter att imponera ordentligt i sin roll, han är utan tvekan seriens viktigaste spelare. Scenen där han går mellan brinnande ilska och hjärtskärande förtvivlan när hans exfru levererar de risiga nyheterna var också en av avsnittets vassaste, tack vare det fenomenala skådespelet. 

Veckans sämsta scen


Inte heller i detta avsnitt finns det någon direkt fatalt låg punkt, men scenen där Frank låter sina hejdukar nita en kostymklädd ”bookmaker” och sedan själv går fram och hotar honom kändes lite onödigt lökig. Vince Vaughn har hittills varit precis lika bra som jag hade hoppats på, men i den här scenen är det farligt nära att hans komiska sida sipprar fram under Frank Semyons fasad. Bitarna med borgmästare Austin Chessani (Ritchie Coster) – som är en lite väl överdriven och nästintill parodisk karaktär – tillhör också avsnittets svagheter. 
Veckans citat



När Ray Velcoro droppade den blytunga ”My strong suspicion is, we get the world we deserve” när han berättar för Ani om Vincis ”framgångssaga” rös jag av Pizzolattoeskt välbehag. Det är med andra ord inte särskilt svårt att förstå varför den repliken användes frekvent under marknadsföringsfasen. 

Bonusmaterial


För mer djupgående analys av veckans avsnitt - missa inte andra delen av Watching the Detectives som släpps på onsdag. Nya avsnitt av ”True Detective” ser du varje måndag på HBO Nordic.


Vi är grymt taggade på att följa fortsättningen i denna nya säsong av ”True Detective”. Vad har ni för tankar och teorier efter de två första avsnitten? Lyckas den leva upp till förra säsongen?