Ta seden dit man kommer. Häng med de lokala kidsen på hemmafest och blanda ut spritintaget med Oxycontin och LSD, det senare preparatet administrerat via tungkyss av den egna halvsystern. Svep fram över Wind Gaps gator på rullskridskor gator tillsammans med Amma och grumla ut de smärtsamma minnena med ett nostalgiskt jätterus – rakt framför ögonen på den lokala polischefen. Camille Preaker roar sig så gott hon kan, men man skulle möjligtvis kunna anmärka på hennes journalistiska arbetsetik.
Å andra sidan serverades hon i detta sjätte avsnitt något som liknar ett genombrott i fallet. En av de försvunna flickornas cykel återfinns på botten av en grund dypöl vid den lokala grisfarmen. En mexikansk gästarbetare ska ha bevittnat själva dumpningstillfället. Väldigt bekvämt, så pass att Bill Wickery anser att Richard Willis – som Camille nu verkar ligga med på regelbunden basis – kan packa ihop sin utredning och åka hem till Kansas City. Den här brottsutredningen kommer att lösa sig själv.
Men Camille är sin vana trogen inte övertygad. Man klandrar henne lika lite för den misstänksamheten som för det faktum att hon behöver en halv flaska bourbon för att genomlida en tjejkväll med sina forna cheerleaderkompisar.
”En kvinnas uppgift är trots allt att föda barn”, säger en av dem med tydlig adress mot Camilles singeltillvaro. ”Girl Power”, kontrar Camille utan att försöka dölja sin ironi, samtidigt som hon skålar med den enda av barndomsvännerna som verkar ha överlevt uppväxten i Wind Gap utan att förvandlas till en parodi på ”The Real Housewives of Beverly Hills”.
För övrigt är det tveksamt om det har slentriankrökats så här mycket i en amerikansk tv-serie sedan ”Dallas”. I princip varenda karaktär i ”Sharp Objects” har en välfylld grogg fastlimmad i näven så gott som dygnet runt. Det är väl hettan, förstås. Och av allt att döma verkar tillvaron i Wind Gap vara uthärdlig endast i ett konstant tillstånd av smålullighet.
Camilles problem är ju som bekant att hon levde efter den devisen hemma i storstaden också.
Men Camille är sin vana trogen inte övertygad. Man klandrar henne lika lite för den misstänksamheten som för det faktum att hon behöver en halv flaska bourbon för att genomlida en tjejkväll med sina forna cheerleaderkompisar.
”En kvinnas uppgift är trots allt att föda barn”, säger en av dem med tydlig adress mot Camilles singeltillvaro. ”Girl Power”, kontrar Camille utan att försöka dölja sin ironi, samtidigt som hon skålar med den enda av barndomsvännerna som verkar ha överlevt uppväxten i Wind Gap utan att förvandlas till en parodi på ”The Real Housewives of Beverly Hills”.
För övrigt är det tveksamt om det har slentriankrökats så här mycket i en amerikansk tv-serie sedan ”Dallas”. I princip varenda karaktär i ”Sharp Objects” har en välfylld grogg fastlimmad i näven så gott som dygnet runt. Det är väl hettan, förstås. Och av allt att döma verkar tillvaron i Wind Gap vara uthärdlig endast i ett konstant tillstånd av smålullighet.
Camilles problem är ju som bekant att hon levde efter den devisen hemma i storstaden också.
