Eftersnack: Avsnitt 3 av "The Last Panthers"

En stor del av avsnittet går ut på att Naomi ska försöka få tag i Sol Meyer, pantrarnas diamanthandlare. De iscensätter ett bombhot och övervakar honom hemma och får till slut fram att han har två telefoner. Trots att de får reda på tid och plats där överlämningen av de stulna diamanterna ska ske lyckas de varken se Meyer eller diamanterna. Vi får se Naomi i action men också lite mer privat då exmannen Michael dyker upp som en i teamet som ska jobba för henne. Det är svårt att undgå att hon fortfarande har känslor kvar för honom och hon känns lite bitter när hon något onykter frågar honom om han inte ska hem till sin fru, tre barn och hund. Michael nämner hennes bakgrund i Belgrad men än så länge har vi bara fått ett par tillbakablickar i första avsnittet som inte sa så mycket om vad som faktiskt hände. 

John Hurts Tom är med mer än tidigare men det är svårt att förstå hans exakta roll. Hans scener är enligt mig inte lika tydliga som de andras men förvirringen gör ju också det hela intressant. Det som står klart är vilken enorm makt Zlatko har och Tom tvingas tillåta att Zlatko (och hans företag Lugana Holdings) ska vara kvar och ansvara för säkerheten på en flygplats i Bryssel. Bakgrunden kring detta och vad som planeras kommer antagligen tydliggöras i nästa avsnitt och jag förväntar mig en intensifiering av händelseförloppet. 

Avsnittet är det mest actionfattiga hittills men en scen sticker ut, nämligen helikopterscenen på fängelsets rastplats i Belgien. Räddningsaktionen utförd av pantrarna är snygg och häftig. En annan favoritscen är när Khali bevittnar att hans chef är korrumperad och han förstår att han är helt utelämnad till att vara den som står på den goda sidan och berättar sanningen. 

Jakten efter Sol Meyer och diamanterna är intressant men det är en scen som blir lite löjlig. När Naomi pratat med Michael efter det misslyckade uppdraget kommer hon på att hon hade sett en hund på övervakningsfilmen, varav hon då inser att överlämningen av diamanterna måste skett genom just hunden. Denna iakttagelse hade många av oss tittare hunnit göra flera scener tidigare eftersom hunden visades i bild under lång tid och Naomi fastnade med blicken på den när hon överblickade bandet. Övertydligheten (som jag har skrivit om i de två tidigare eftersnacken) är alltså en röd tråd genom hela serien. Underskatta inte oss tittare!

Halva säsongen har gått. Precis som jag var inne på efter avsnitt två har serien inte blivit den tiopoängare som den kändes som i förhandssnacket och efter första avsnittet. De tre huvudkaraktärerna är intressanta (framförallt Khali) och skådespeleriet är stabilt men inte bländande. Jag måste säga att jag är något besviken på Samantha Morton som inte känns helt bekväm i rollen eller så är det bara jag som hade för höga förväntningar på henne.

Jag tror verkligen serien tjänar på att vara en miniserie för nu tvingas tempot skruvas upp och vi måste få lite svar. Jag hoppas på mer action i de resterande avsnitten även om jag verkligen gillar de lugnare delarna, exempelvis fördjupningen mellan Milan, Khali och deras respektive bröder. Efter tre avsnitt tycker jag helt klart att Khali är den intressantaste karaktären. Tillbakablickarna vi får se kring Khalis kriminella uppväxt fyller sin funktion och gör att hans polisarbete känns komplexare och viktigare.