Ev av våra favoritregissörer, Guillermo del Toro, är högaktuell igen. Den här gången med monsterberättelsen ”Frankenstein” som får liv på Netflix med Jacob Elordi som det missförstådda varelsen.
Bakom kameran står den danske Dan Laustsen, som nu varit med om att plåta fem av del Toros filmer. De har jobbat ihop i snart 30 års tid så man kan lugnt säga att de delar samma (bild)språk. Laustsen har Oscarsnominerats två gånger – för ”The Shape of Water” och ”Nightmare Alley”. Kan det bli tredje gången gillt efter hans urläckra arbete på gotiska ”Frankenstein”?
Jag träffade en av Hollywoods skickligaste filmfotografer över Zoom för att prata monster, filmens kärleksbudskap och vilken av alla filmer han är mest stolt över (spoiler: den är svensk!).
Du och Guillermo del Toro har jobbat ihop länge. Första gången var väl på ”Mimic” på 90-talet?
– Ja, det stämmer. Vi har gjort fem filmer tillsammans: ”Mimic”, ”Crimson Peak”, ”The Shape of Water”, ”Nightmare Alley” och nu ”Frankenstein”.
Vad tror du får honom att fortsätta ringa dig?
– Jag har ingen aning – du får fråga honom! Han kan välja vilken filmfotograf som helst i världen. Men vi har samma känsla för ljus och skuggor, och hur man berättar med kameran. Vi är väldigt synkade i vår visuella stil. Och vi är vänner, vi har känt varandra i många år. Det är lätt att jobba med någon man gillar och delar smak med.
Han har sagt att han velat göra ”Frankenstein” i 30 år. När hörde du honom prata om det första gången?
– Första gången var nog när vi gjorde ”Mimic” 1997. Han sa: ”Det här är mitt drömprojekt.” Sedan nämnde han det igen när vi gjorde ”Crimson Peak”. Under ”Nightmare Alley” sa han: ”Min nästa film blir Frankenstein.” Då läste jag boken – alla borde läsa den, den är fantastisk. Manuset var väldigt annorlunda, men det förvånade mig inte. Så gör Guillermo, han förändrar världen till sin egen fördel.
Hur var det att filma den här filmen jämfört med era tidigare projekt?
– Det är en mycket större film. Vi använde längre tagningar – ofta börjar vi i en stor vid bild där man ser hela miljön, och går in mot en närbild. Kameran rör sig mer, på ett mer organiskt sätt. I ”The Shape of Water” var allt extremt precist och planerat. Här fick skådespelarna lite mer frihet, och kameran flöt mer.
– Guillermo gör alltid färgpaletter och moodboards för olika scener. Det blir en gemensam utgångspunkt för alla: scenografi, kostym, smink och foto. Alla jobbar utifrån samma värld.
Är ”Frankenstein” den största filmen som ni har gjort?
– Det vet jag inte. Det här är den bästa film vi har gjort, och det är viktigare. Men jag tycker inte det är viktigt om en film är stor eller liten, bara att man gör den rätt. När du har en solid budget kan du få dina drömmar att gå i uppfyllelse och berätta historien så som regissören vill.
Kände du att ni fick den budget ni behövde för att verkligen berätta historien på det sätt du och Guillermo ville?
– Ja, jag tycker att filmen ser ut exakt så som vi drömde om att den skulle se ut. Jag är väldigt stolt över resultatet, och jag är säker på att Guillermo känner likadant. Det fina med att arbeta med Guillermo är att för honom finns det bara ett sätt – och det är det rätta sättet. Allting måste vara perfekt. Vi lägger otroligt mycket tid på detaljer: scenografi, kostym, hår och makeup… allt är designat in i minsta detalj. Det gäller också ljussättningen och kamerarörelserna.
Hur var det att arbeta med skådespelarna, som Oscar Isaac, Christoph Waltz och Mia Goth?
– När man gör film med Guillermo är alla skådespelare alltid på plats. Det är en speciell energi på inspelningarna, alla vill vara nära kameran. I vanliga amerikanska filmer använder man ofta stand-ins när man ljussätter, men här ville de stå där själva. De sa: ”Ljussätt mitt ansikte.” Det är väldigt ovanligt, och fantastiskt för mig som fotograf.
Och Jacob som varelsen?
– Han är fantastisk. Han satt ibland tio timmar i sminket, och filmade sedan i fem–sex timmar. Disciplinen var otrolig. När han kom in på set såg man inte Jacob längre, man såg varelsen. Designen var perfekt, jag behövde inte gömma något i mörker. Vi ljussatte honom som en vanlig människa, med respekt för karaktären. Han tog till och med danslektioner inför rollen.
I den här filmen fick du arbeta med flera danska skådespelare. Kändes det lite som att komma hem?
– Ja. Guillermo frågade mig vilka danska skådespelare jag tyckte han skulle titta på, och jag föreslog Lars Mikkelsen och Nikolaj Lie Kaas. Båda är fantastiska. Han pratade med dem och valde några jag föreslog. Det var väldigt roligt. Danskar har svart humor, och det har mexikaner också. De kom jättebra överens. Och ibland kunde vi stå där och prata danska om Guillermo, haha.
Du nämnde att du läste Mary Shelleys bok. Vad är det med berättelsen om Frankenstein som gör att den fortsätter fascinera och filmatiseras om och om igen?
– Jag vet inte exakt… men för mig handlar Guillermo del Toros ”Frankenstein” om kärlek och förlåtelse. Det handlar om en far och en son. Jag är själv pappa och har en väldigt nära relation till min son, så för mig är det en stark berättelse om just kärlek och förlåtelse. Och det är något väldigt vackert i det, särskilt i världen vi lever i nu, där saker känns som att de glider lite ur kontroll.
Hur började du själv som filmfotograf?
– Jag växte upp i en liten stad utanför Köpenhamn. Min mamma var lärare, min pappa skeppsbyggare. Jag började ta bilder som ung, jag vet inte varför. Jag köpte en kamera och fotograferade hela tiden. Det här var innan den digitala eran – vi gjorde massor av misstag, men lärde oss mycket.
– Jag började som modefotograf men tyckte det var tråkigt. Sen såg min syster en annons från Danska filmskolan och sa: ”Du borde söka.” Jag hade ingen aning om film, men jag sökte, kom in och lärde mig massor. Filmskolan är den bästa platsen för att göra misstag. Jag var 25 när jag filmade min första långfilm, och jag har inte gjort något annat sedan dess.
Men har du aldrig velat regissera själv?
– Nej. Jag älskar att vara filmfotograf. Jag är där för regissören och filmen, inte för studion. När man jobbar med passionerade regissörer som Guillermo, Lisa Ohlin eller Chad Stahelski blir det fantastiskt. Jag vill inte göra min egen film, jag vill hjälpa dem att göra sin.
Du har jobbat med det mesta – från svenska ”Wallander” till ”John Wick” i Hollywood. Förutom ”Frankenstein”, finns det något projekt som du är extra stolt över?
– Ja… ”Simon och ekarna”. Jag tycker det var ett underbart projekt. En väldigt vacker film, och Lisa Ohlin är en fantastisk regissör. När du arbetar med regissörer som är så passionerade… det är samma sak med Lisa, med Guillermo, med Chad. De vill alltid göra det bästa de kan, och det är otroligt inspirerande. Det spelar ingen roll om du jobbar med en svensk regissör, en amerikansk eller en mexikansk – så länge de kämpar för filmen.
– Det är därför jag är där för regissören: jag vill kämpa för filmen och göra den så bra som möjligt enligt deras vision. Jag vill inte göra min egen film, jag vill göra regissörens film. Det är också därför jag har jobbat med Guillermo så många gånger. Han gillar det, och vi delar samma känsla för ljus och skuggor.
Blir ni någonsin oense, du och Guillermo?
– Säkert ibland, men vi tänker väldigt lika. Det finns bara en kapten på skeppet, och det är Guillermo. Vi diskuterar, men hittar alltid en väg fram. Om han tänker grönt tänker inte jag rött.
Vad arbetar du med härnäst?
– Jag jobbar just nu med ”Highlander”, en ny version av den gamla Sean Connery-filmen. Henry Cavill spelar huvudrollen, Chad Stahelski regisserar – samt Chad som jag arbetat med på John Wick-filmerna. Så det är lite som att komma tillbaka till familjen.
Och om Guillermo ringer igen – vad gör du då?
– Då säger jag ja direkt. Om jag bara hittar min telefon!
Guillermo del Toros ”Frankenstein” finns nu att streama på Netflix.
Läs också: Guillermo del Toro: ”4 av mina tidigare filmer var förberedelser för Frankenstein”
Läs också: Monstersuccé! 29 miljoner har redan streamat nya ”Frankenstein” – etta på topplistan