Villa Thalassa - helgen v. 48 (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Rockbandet North America har satsat allt på sin musik i 17 år. Det stora genombrottet har inte infunnit sig ännu och det börjar kanske bli dags att lägga av. Men när allt är som mörkast får de plötsligt en inbjudan till en märklig talangjaktshelg i en stor pampig byggnad vid Öresund.

Robert Lillhonga ("Hata Göteborg") har i sin nya film verkligen sprängt gränserna vad gäller produktionsförutsättningar och kreativa ramar. I en manifestliknande arbetsprocess har hela långfilmen spelats in under tre dygn (helgen vecka 48) och klipper gör fem olika klippteam som har maximalt 30 dagar på sig att få fram en färdig film.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: VILLA THALASSA - HELGEN V. 48

Helgfilm utanför mallen
#GIFF 2012 - Skåningen Lillhonga fortsätter att göra film på sitt eget sätt, och varför inte egentligen när han ju lyckas så bra. Fyra år efter genombrottet med "Hata Göteborg" serveras vi ett märkligt och kul experiment, ett ensembledrama, som inte liknar något annat.

I en gammal herrgård har en PR-byrå bjudit in en blandad skara individer till en helg med oklar agenda. (Det kunde varit början på en hyfsad skräckis, men det är också det roliga med "Villa Thalassa". Man vet aldrig riktigt var historien ska ta vägen härnäst, eller vilken genre den platsar i egentligen.)

Ett rockband som hade sin storhetstid på gymnasiet, och har varken gett upp sina drömmar eller bytt kläder sen dess. En filmregissör från Malmö, en varietéskådis, en svartklädd poet med flera - snart får de alla veta att deras oupptäckta talanger är svaret till varför de kallats dit. Lekledaren, Gonzales, påstår sig kunna leda dem till storhet om de bara deltar i diverse övningar och kurser de kommande dagarna. Tja, de flesta av dem har ändå inget bättre för sig, och löftet om en storvinst skapar nyfikenhet.

Jag ser "Villa Thalassa" på filmfestivalens första lördag. Bara fem dagar tidigare blev den helt klar, och för två månader sen fanns det överhuvudtaget ingen film. Det är rätt fascinerande faktiskt: vintern utanför fönstren är samma vinter vi går och fryser i nu.

De har döpt konceptet till Weekendfilm, Robert Lillhonga och hans vänner. Kortfattat handlar den om att sluta tigga pengar, klaga på att ingen vill satsa på en, och sakta se sina ambitioner gå i kras. Nej, filmare, ta din kamera och tryck på rec! Svårare ska det inte behöva vara att berätta sin historia. Således knåpade man ihop "Villa Thalassa" under en decemberhelg i Skåne, redigerade rubbet efterföljande månad och fyllde kort därefter varenda stol på premiärvisningen på Göteborg Film Festival.

Tanken är god. Jag blir riktigt imponerad av människor som tänker utanför lådan. De som tar saker i egna händer och vänder motgångar till möjligheter. Men nu till det viktiga, är det bara en kul gimmick eller blev det något sevärt av det hela?

Jomen, resultatet är över förväntan lyckat, alla begränsningar till trots. Jag håller ögonen öppna efter klaff-fel och småmissar på vägen, men hittar inga. Att de flesta av filmens skådespelare skulle vara amatörer finns det inga spår av, tvärtom känns alla säkra och genuina i sina roller och inspelningen verkar på inget sätt framstressad. Det är, tekniskt och innehållsmässigt, en stabil långfilm (om än lågbudget, med handkamera och befintligt ljus). För att inte nämna, en udda film med mycket humor - som ofta ligger åt det där härligt konstiga och bisarra hållet. 

Man kan välja att se den som en känga åt kulturetablissemanget, en skruvad relationskomedi eller varför inte ett herrgårdsmysterium. Hur du än väljer att se och tolka innehållet är det en oförutsägbar historia med udda karaktärer, intressanta tankeställare till oss alla och flera fniss på vägen. Och, förhoppningsvis, en inspiration till nya unga filmare.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!

Veckans populära filmer

Visa fler