The Forgotten 2004

Telly Paretta (Julianne Moore) och hennes make Jim lider av sorgen efter deras 11-årige sons död året tidigare. En förlust som drabbat Telly hårdast, inte en dag passerar utan att hon nostalgiskt bläddrar igenom gamla fotoalbum, eller ser på hemmavideor med lille Sam med tårfyllda ögon. För att kunna gå vidare i livet besöker hon regelbundet sin terapeut Jack (Gary Sinise), som lyssnar så gott han kan.

När filmen inleds dröjer det inte länge innan vi börjar ana att allt kanske inte står helt rätt till med Telly. Hon glömmer vart hon parkerat bilen, eller letar efter en kaffekopp hon aldrig haft. Själv är hon helt hundra på sin sak men ingen tror henne – de tydliga bevisen, som att bilen faktiskt står på andra sidan gatan, säger ju emot henne. Så småningom börjar även fotona av Sam spårlöst försvinna – det är som om han aldrig har funnits. Är Sam endast en produkt av Tellys knäppa hjärna? Eller är hon huvudmålet i en statlig konspiration av intergalaktiska mått, där aliens och FBI samarbetar och suger ut folk i rymden när de börjar komma sanningen för nära? Ni som på allvar tycker att alternativ nummer 2 låter som en mer lyckad filmidé, upp med en hand!

Trailern till ”The Forgotten” lyckades väcka ett skapligt stort intresse hos mig, trots att jag kände att den avslöjade aningen för mycket av handlingen. Med facit i hand skulle jag vilja säga – den avslöjar inte tillräckligt. Det mesta som trailern visar är avklarat ungefär en kvart in i filmen, visst vore det trevligt med en varning för alla de korkade vändningar som komma skall? Jajamen, det som börjar som en spännande, psykologisk dramathriller liknar till slut ett halvkasst dubbelavsnitt av ”Arkiv X”. Det är sällan en film haft en sådan magnifik potential i början, för att sedan så fort sjunka mot den ultimata botten. Intressant nog håller man kvar vid det lugna och stämningsfulla klink-klonk-musiken även när allt hopp för längesen är ute.

Nåja, jag tänker hursomhelst inte snåla med betyget här då jag bara så tydligt än en gång fallit offer för falsk marknadsföring. Väntar du dig schysst mystik eller psykologiskt dravvel, kan du genast radera dessa tankar. Tänk istället ”Eternal Sunshine of a Spotless Mind” möter Stephen King, och du får en viss aning om vad du kan förvänta dig av ”The Forgotten”. Och du kanske till och med finner den intressant och läskig på vissa ställen.