The End of the Tour (2015)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En tidningsreporter berättar om sina resor och samtal med författaren David Foster Wallace under en bokturné år 1996.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE END OF THE TOUR

Ett hjärtskärande porträtt av vår tid
James Ponsoldts skildring av mötet mellan journalisten David Lipsky och författaren David Foster Wallace är briljant i all sin enkelhet, och dess brutala sanningar kommer att träffa dig som ett skenande godståg.
Ett kort men mångfacetterat “shit” är vad David Lipsky (Jesse Eisenberg) får fram när han läser David Foster Wallaces (Jason Segel) nysläppta men redan smått mytomspunna epos “Infinite Jest”. Lipsky inser där och då - i ett fullkomligt förgörande ögonblick - att alla de hyllningar han har hört har varit välförtjänta, men också att han har överskattat sitt eget skrivande som han aktar så högt. Året är 1996, och berättelsen tar sin början.

Trots att det föds en viss friktion redan där är Lipsky nyfiken på Wallace och övertalar sin redaktör på tidsskriften Rolling Stone att skicka iväg honom på den kommande bokturnén. Lipsky lyckas få hela fem dagar i författarens sällskap, och bandspelaren slås igång. Resultatet av de här två männens möte blev dock så mycket mer än bara en intervju, då både kollisionen mellan två skilda perspektiv och ögonöppnande gemensamma nämnare skulle komma att förändra båda två för all framtid.

Med tanke på att det här är den första filmporträtteringen av David Foster Wallace är det imponerande att regissören James Ponsoldt och manusföfattaren Donald Margulies vågar lägga upp narrativet på det här sättet. Istället för att skildra hela Wallaces liv från vaggan till graven likt en klassisk “biopic” försöker de inkapsla vem han var genom att presentera fem ynka dagar ur hans livsberättelse. Paralleller kan dras till det Danny Boyle och Aaron Sorkin gjorde med “Steve Jobs”, och precis som där så är det ett val som resulterar i något alldeles enastående. Istället för några tafatta skrap på hela livets yta får vi ett mer djupgående porträtt med envist och rakbladsvasst fokus.

Det är också en tvådelad berättelse som egentligen handlar lika mycket om Lipsky, hans bild av Wallace och det känslomässiga tryck som mötet hade för honom. Jesse Eisenberg förmedlar känslorna på felfritt vis, och kunde inte ha varit mer rätt för rollen. Först håller han oss på behörigt avstånd, men under filmens gång rivs murarna ner allt mer och mot slutet krossar han våra hjärtan. När det gäller Jason Segel så lämnar han allt vi tidigare vet om honom bakom sig och gör sitt livs roll. Skildringen av Wallace känns stundtals som en världsvan 80-åring i en 35-årings kropp och i Segels ögon ser vi de tydliga ärr som ett helt liv oundvikligen för med sig. 

Ofta är “The End of the Tour” en spegel som man blickar rakt in i. På andra sidan hittar jag mig själv, sårbar och emotionellt naken. Trots att allt “borde” vara bra i vår priviligerade del av världen finns det en gränslös tomhet där som inte riktigt vill försvinna, och den tematiken utforskas på oerhört fascinerande sätt här. Kanske finns svaren som vi så desperat söker inom kultur och underhållning, men tänk om de inte gör det? Vad gör vi då? Det finns också djupt vemod i den här berättelsen kring journalistik, skrivande och skapande, vilket också slår till stenhårt på min egen hemmaplan.

Sammantaget så tycker jag att det är få filmer de senaste åren som har lyckats fånga vår tid så pass tydligt som “The End of the Tour” gör, trots att den till största delen utspelar sig år 1996. I Lipskys och Wallaces samtal på diverse hak, i den risiga bilen och på väg till och från uttryckslösa hotellrum bjuds det helt enkelt på en hel del smärtsamma sanningar om vad det innebär att vara människa. 

Visst, det är melankoliskt - håll i hatten när Brian Enos “The Big Ship” kickar igång - och tungt, men också enormt tillfredsställande på så många plan. Dessutom är förpackningen, berättandet och skådespeleriet fullkomligt mästerligt.

“Shit”.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
David Brent
Galet bra film på alla sätt! Manus och regi är högkaratigt och spelet från Eisenberg och inte minst Jason Segel håller högsta klass. Segel är så bra att han borde Oscarnominerats för sin insats. Blev ganska knockad av den här filmen, storyn och hur den berättas, snudd på 5/5, men blir en sjukt stark fyra i nuläget.
Wugllabang Svar på David Brent för
Håller helt med, den här filmen känns grovt förbisedd och framförallt Seagals smått chockerande skådespeleri har verkligen inte fått den bekräftelse det förtjänar, det är ju faktiskt en väldigt specifik och udda verklig person han porträtterar. Nu återstår det bara att läsa bokjäveln :)
David Brent Svar på David Brent för
Absolut, den här filmen borde fått större mediautrymme än den fått!
Wugllabang
Den här filmen krossade verkligen mig, kunde relatera till karaktärerna på ett så ohyggligt intimt sätt att jag nästan fann det obehagligt ibland. Det är en lågmäld och på många sätt filmiskt opretentiös historia som berättas, hela filmen består egentligen bara av vardagliga dialoger och skitsnack mellan två ganska svårdefinierade karaktärer. Men på något sätt så lyckas den här filmen beröra mig så jävla mycket mer än något annat jag sett från förra året(förutom möjligen "Love And Mercy"), det är som att allt manipulativt skitsnack är bortbränt och det är bara två karaktärer som har ärliga och genuina konversationer med varandra, ändå lyckas nästan varje aspekt av livet beröras utan att det någonsin känns forcerat. Sen så tycker jag också att Jason Segels prestation i denna filmen har blivit ohyggligt förbisedd, jag måste helt ärligt säga att det är en av de mest övertygande rolltolkningar jag någonsin sett. Inte en enda replik missar målet och hans skådespel känns så absurt naturligt att jag fick en intern chock när jag påminde mig själv om vilka andra filmer jag sett honom i.

Det här var verkligen ett mästerverk som inte alls försöker vara ett mästerverk, utan snarare bara en simpel historia om två individers vänskap och det ohyggliga förträngda mörker många går omkring och bär på i vardagen. Jag kan inte ge något annat än en femma. 

5/5.

Veckans populära filmer

Visa fler