Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Efter att superskurken Shredder lyckats fly ur sitt fångenskap slår han sina påsar ihop med den galne vetenskapsmannen Baxter Stockman och hans två svagbegåvade hjälpredor Bebop och Rocksteady. Som om inte Shredder och hans planer på världsherravälde vore nog finner sig sköldpaddorna plötsligt ställda mot en annan, ännu ruskigare, fiende med liknande ambitioner: den fasansfulle Krang.Michelangelo, 
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: TEENAGE MUTANT NINJA TURTLES: OUT OF THE SHADOWS

Stendumt och oväntat kul
Hur smakar egentligen en sköldpaddssoppa som är hjärndöd, ful, och ologisk? Inte alls så dumt, tydligen.
Det borde kanske vara ett väldigt dåligt tecken när det bästa med en film är dess eftertexter, men så är de i "Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows" också tonsatta med en av tidernas mest catchy titelmelodier, och dessutom charmigt animerade. Jag blir liksom nästan transporterad tillbaka till de av barndomens tidiga morgonar som spenderades framför TV:n i sällskap med fyra sköldpaddor. 

Även i övrigt har den här uppföljaren lyckats bättre med att fånga den speciella Turtles-känslan än föregångaren, som regisserades av ärkeklåparen Jonathan Liebesman, och jag har faktiskt riktigt trevligt under min stund med Leonardo, Raphael, Donatello och Michelangelo. Och det är absolut mer än vad jag hade räknat med.

Handlingen är stendum. Verkligen idiotisk. Shredder fritas ur finkan genom någon form av teleporteringsmojäng som Tyler Perrys nördiga forskare Baxter Stockman satt ihop, men i processen hamnar den gamle rivjärnsninjan i den talande hjärnan Krangs dimension, och tillsammans bestämmer de sig för att ta över jorden. Men för att göra det behöver Shredder samla ihop ytterligare tre stycken mojänger som behövs för att bygga en bättre och större teleporteringsmojäng så att Krangs massiva självbyggande rymdskepp kan komma igenom.

Ja, ni hör ju. Det är mycket mojänger. Någonstans i allt det här springer Megan Fox runt och försöker skådespela, vilket hon inte kan, och på ett hörn kommer också Stephen Amell från "Arrow" in och kör sin absolut bästa imitation av 90-talets Chris O'Donnell i rollen som fanfavoriten Casey Jones.

De fyra pizzaätande ninjamutanterna har fortfarande inte lyckats fly undan sin horribla design (Kill it! Kill it with fire!), men de har däremot lyckats hitta något annat rätt viktigt; nämligen glimten i ögat. Det är trivsamt att hänga med dem, och flera gånger skrattar jag åt roliga små gags och kommentarer. 

Actionmässigt är det intensivt, skakigt, och svåröverskådligt, precis som man kan vänta sig av en film som är nedlusad av Michael Bays fingeravtryck (han har återigen producerat), och filmen har det där utseendet av extremt färgtintad CGI som vi numera har vant oss vid. Musiken är nog direkt tagen från någon "Transformers"-film också.

Men allt det där är liksom inte så noga i mina ögon. Allt jag vill ha av en "Turtles"-film är en stunds röjigt skoj, och det får jag här. Stäng av hjärnan, skruva ner förväntningarna, och luta dig tillbaka, och jag vågar nästan lova att du också kommer att få det.
EN NOSTALGIFEST SOM GÖR ATT MAN BLIR EN TIOÅRING PÅ NYTT.
Nu har jag äntligen fått se den av mig väldigt efterlängtade uppföljaren på förra årets succéfilm "Teenage Mutant Ninja Turtles". Om filmen levde upp till mina förväntningar ska jag strax berätta. Men först lite om handlingen. Efter att superskurken Shredder lyckats fly ur sin fångenskap slår han sina påsar ihop med den galne vetenskapsmannen Baxter Stockman och hans två klent begåvade hjälpredor Bebop och Rocksteady. Som om inte Shredder och hans planer på världsherravälde vore nog ställs sköldpaddorna plötsligt mot en annan, ännu ruskigare, fiende med liknande ambitioner: den fasansfulle Krang. Jag blev helt lyrisk när jag såg filmen. Blev som en tioåring på nytt. Den gamla känslan ifrån tv-serien jag växte upp med var tillbaka i denna uppföljare som saknade de brister som den förra filmen hade. Beboop och Rocksteady såg precis ut som i serietidningarna och Krang såg ut precis som man hade föreställt sig honom. Filmen innehåller en portion väldigt välkommen humor som blir en trevlig kontrast till vissa andra mycket mörka superhjältefilmer som har gjorts den senaste tiden. Intrigen kanske kan ha sina små brister ibland. Men det är inget som stör direkt. Det är bara att koppla bort hjärnan och bli ett barn på nytt. Följa med på åkturen helt enkelt. För filmen bjuder som sagt på en härlig nostalgisk resa som har allt som man gillade med serietidningarna och den tecknade tv-serien som man växte upp med på 90-talet. Utöver de nya skurkarna så dyker även karaktären Casey Jones upp helt perfekt gestaltad av Arrow-skådisen Stephen Amell. Jag gillar även Megan Fox gestaltning av April O'Neil som är en lite sexigare och porrigare version av karaktären än den man fick lära känna i tv-serien. Sköldpaddorna är även denna gång väldigt välgjorda och jag gillar fortfarande att de har fått en massa karaktäristiska drag som gör att det går urskilja dem ifrån varandra. I tidningarna och tv-serien såg de likadana ut och det var bara färgen på deras bandanas som urskiljde dem från varandra. Det bjuds även på en hel del snygga actionscener och visuellt ögongodis. Jag blev positivt överraskad av filmen "Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows" som till och med var bättre än jag hade väntat mig. Jag längtar redan efter att få se nästa uppföljare. Filmen kan starkt rekommenderas för den som har barnasinnet kvar och älskade Turtles som barn. En fyra av fem möjliga får filmen i betyg av mig.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Onge
Inte ens underhållande tyvärr, men säkert cool film för åldern 7-13.
1/5
magiul
Kanonfilm för ungdomar som älskar Turtles. De är fortfarande lika charmiga, roliga och skamligt underhållande att se. Tillskotten Beebop och Rocksteady gör inte saken sämre. Men det går inte att förbise detta lövtunna manus som absolut lika gärna kunde varit ett 25-minuters tecknat avsnitt av serien. Så simpelt och dumt är det. Sitter man på bion i nästan två timmar så kan man inte ha överseende med det och därför blir betyget inte bättre än 2/5. Men gillar du ettan ska du definitivt se den.
YamivsLight
Säga vad man vill om Turtles, de har sina stunder. En medelstark trea är vad den förtjänar och var ganska så förutsägbar. Så länge de älskar pizza och får visdom och råd från Splinter är jag nöjd, hoppas nästa blir bättre och sköldpaddorna ser mindre uppumpade ut.
Visa fler (3)

Relaterade filmer