Storstadshamn (1954)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Exboxaren Terry Malloy kunde ha blivit mästare, men sliter nu för fackföreningsbossen Johnny Friendly i hamnen som kontrolleras med gangstermetoder. Terry drabbas av skuldkänslor när han orsakar en upprorisk arbetares död. Men det ska till kärleken från den döde arbetarens syster, Edie för att få Terry att inse hur djupt han har sjunkit. När Terrys kriminelle bror Charley blir brutalt mördad startar Terry sin egen kamp för att krossa Friendlys gangstervälde.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: STORSTADSHAMN

Spännande tidsdokument med skådespel i toppklass
"Storstadshamn" är en viktig och omskakande arbetarklasskildring som fortfarande är ett måste att se för såväl filmnördar som historie- och samhällsintresserade.

Terry Malloy är en ung kille som jobbar med att lasta av skepp i New Yorks hamn. Tillsammans med män i alla åldrar kommer han till hamnen varje morgon med hopp om att få jobba just den dagen. Många blir besvikna och tvingas gå därifrån utan jobb, men Terry har den fördelen att hans bror innehar en hög position i den korrumperade gangsterstyrda fackföreningen. I utbyte mot att Terry hjälper till med diverse smutsiga jobb, som att få tyst på tjallare, får han alltid jobb i hamnen, och behöver knappt lyfta ett finger medan medarbetarna sliter sig sönder och samman. Efter ett uppmärksammat mord där Terry är inblandad försöker den lokala prästen få arbetarna att sätta sig upp emot det korrumperade facket. Samtidigt får Terry upp ögonen för den mördades syster. Allteftersom Terry kommer både henne och prästen närmare måste han ta ställning till vad som är viktigast - sanning och ärlighet, vilket också skulle innebära risk för hans liv, eller lojalitet mot brodern och ett fortsatt enkelt liv i hamnen.

Filmen är ett tidsdokument som lyfter frågor om arbetsrätt som fortfarande har bäring. Formulerat på det viset låter den kanske föga underhållande, men spänning är verkligen ingen bristvara. Det är främst skådespelarprestationerna som gör filmen så laddad med sprängkraft, ned till minsta biroll. Alla karaktärer känns så äkta och levande att filmen, som också är inspirerad av verkliga händelser och har riktiga hamnarbetare från New York i flera statistroller, bitvis får en närmast dokumentär ton. Orättvisorna som de utsätts för och den maktlöshet de står inför kommer en in på bara skinnet.

Det här skulle så lätt kunna bli till en film vars enda funktion är att lyfta fram Marlon Brando. Och visst äger han filmen, ingen tvekan om saken. Men han gör det utan att stjäla uppmärksamheten från filmens tema. Istället är han så övertygande och sympatisk i sin roll att hela filmens trovärdighet och känslan av att det är riktiga människors liv som står på spel ökar.

Prästen spelas av Karl Malden, som gör det med en sådan intensitet och övertygelse att det är omöjligt att sitta oberörd. I en av filmens nyckelscener kommer han ned till hamnen och håller ett brandtal för arbetarna, medan det kastas flaskor och speord mot honom. I en av filmens mäktigaste scener lyfts han sedan upp ur skeppets innandöme av en kran, som om han steg till himmelen, och till och med gangsterbossen känner sig nödgad att ta av sig hatten inför åsynen.

Den enda som inte från början känns klockren i sin roll är Eva Marie Saint i sin genombrottsroll som Edie, systern till den mördade pojken och Terrys kärleksintresse. Edie är uppvuxen i slumområdet intill hamnen, hennes mor är borta och hennes far sliter hårt i hamnen för att hon ska få det bra. Eva Marie Saint ligger precis på gränsen för att vara för prydlig och för präktig för att ha en sådan bakgrund. Ändå spelar hon med en sådan inlevelse att den ursprungliga inkongruensen snart glöms bort. Istället blir hennes ljusa uppenbarelse till en kontrast som lyfter fram smutsen och eländet i hamnen, och hon fungerar som ett hoppingivande ljus i mörkret. Och det är i samspelet med Brando som hon kommer till sin fulla rätt.

Lika viktigt för filmen som skådespelarprestationerna är dess manus. Varje replik, vare si den mumlas fram av Brando eller predikas av Malden för handlingen framåt med intensitet och sprängkraft. Varje karaktär får sitt egna sätt att uttrycka sig. Filmens mest kända scen, när Terrys bror tar honom med på en biltur för att förmå honom att fortsätta hålla tyst inför polisen och kyrkan, bygger enbart på dialog och hur den framförs, och är idag en av filmhistoriens mest ikoniska scener.

"Storstadshamn" var en viktig film när den kom, som en socialrealistisk historia som belyste vilka problem som fanns bland hamnens arbetare, och vilka usla villkor de levde under. Men filmen är minst lika spännande, underhållande och gripande att se som den är en viktig och avgörande samhällskommentar. Man kan få lika mycket nöje av filmen även om man väljer att bortse från verklighetsanknytningarna och "bara" se filmen som en spännande gangsterfilm. Och däri ligger också dess storhet - det är en film som kan njutas på många plan.

Senaste kommentarer
Kevin E
Känner tyvärr redan att jag måste sänka betyget, så imponerad blev jag själv faktist inte. Kanske händer att jag tar in den mer ifall det blir någon omtitt.
Kevin E
Själv tycker jag faktiskt att första halvan var bättre och tappade senare under filmen. Marlon Brando var också väldigt bra i den här filmen, men borde inte Eva Marie Saint vara med i rollistan? 
Filmen får en svag 4.
Dimman
Såg om denna igår och den håller sin stadiga femma i min bok! Vilket mästerverk! Marlon Brando är trollbindande, hans medspelare också för den delen, manuset är en härlig injektion, regin är lysande som alltid med Elia Kazans filmer. Scenen med Brando och Steiger i taxin är ett mästerverk i själva mästerverket! 
5/5
Visa fler (5)

Veckans populära filmer

Visa fler