Sorry to Bother You 2018

I ett alternativt Oakland lever Cassius Green. Trots sitt pengadoftande namn badar han inte direkt i cash – så pass att det börjar bli knapert ens att kunna bo i sin farbrors garage. Således tar Cassius ett jobb som många andra tar när desperationen kickar in och pengarna måste in – nämligen inom telemarketing. På den nya arbetsplatsen är det dock inte direkt guld och gröna skogar, men lyckas man sälja bra och bli en så kallad ”power caller” är det just det som utlovas. Och när Cassius av en äldre kollega får lära sig att använda sig av sin ”vita röst” börjar säljandet gå galant och drömmen om att få flytta upp dit de riktiga pengarna tjänas är nära i sikte.

Dit storyn går sen är något som måste ses för att tro på. Boots Rileys bisarra kapitalistsatir dras till sin yttersta spets på sätt som man inte ser komma. Hans vision är så unik och innovativ, och samtidigt utfört på ett sånt sätt att det är svårt att greppa att detta är hans långfilmsdebut. Samtidigt märks tydliga influenser från andra filmskapare som påverkat både bildspråk och tematik. Allra tydligast kanske Michel Gondry, som till och med tilldelas en finurlig blinkning i filmen. Gondrys sätt att på ett fantasifullt och praktiskt utförande blanda verklighet och fiktion återfinns ofta i Boots Rileys berättarsätt. Paralleller kan även dras till innovativa kreatörer som Terry Gilliam och Charlie Kaufman. Även Spike Lees ande går genom Rileys film – där den politiskt aktive regissörens frustration och tillrättavisande är något som brinner lika starkt hos Riley.

För filmens starkaste element är dess driftiga samhällskritik och kapitalismrevolt. Trots att Riley skrev manuset till ”Sorry to Bother You” för flera år sedan känns den mer relevant än någonsin. Tyvärr, får en kanske säga, då gränsen mellan filmisk dystopi och dagens samhälle blir allt tunnare. Riley har örat mot marken och vill göra revolt – men det på sitt eget sätt. Vilket dessvärre är på gott och ont. För där innovationen sprudlar, så gör även ojämnheten. Boots Riley har många idéer och egenheter, och han vill gärna få med dem allihop – även om filmen får lida. Han kastar sina absurda koncept och putslustiga påfund som våta trasor på en vägg – men alla sitter tyvärr inte kvar.

Särskilt i filmens tredje akt börjar saker och ting spåra ur ordentligt – och även om det stundtals är en fröjd att se så känns inte Rileys annars så intressanta vision prickfri. Detta till trots är det ljuvligt att se Boots Riley födas som en ny stjärna på filmhimlen – för om han lyckas göra detta som sin debutfilm finns det inga gränser för var han kan gå härnäst.

Med sig på sitt tåg till crazy town har han den fenomenale Lakeith Stanfield, som vi sett i bland annat filmer som ”Get Out”, ”Death Note” samt tv-serien ”Atlanta”, i huvudrollen som Cassius Green. Vid hans sida finns den lika fenomenala Tessa Thompson (”Thor: Ragnarök”, ”Westworld”) och tillsammans är de ett power couple utan dess lika. I resten av skådespelarensemblen finner vi Steven Yeun, Danny Glover, Terry Crews och en ypperligt rollsatt Armie Hammer.

”Sorry to Bother You” kommer tveklöst att gå ner som en av de mest omtalade titlarna från filmåret 2018 – och det med rätta. Även om Boots Riley inte når fullt ut med sin totalskruvade vision så är det en underhållande frisk fläkt med politiska förtecken som verkligen behövs just nu.