Små vita lögner (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Varje år bjuder Max och hans fru Véro in sina vänner till deras sommarställe för att fira Antoines födelsedag och börja semestern. I år, precis innan de ska åka, är deras vän Ludo med i en allvarlig olycka som startar en serie av dramatiska och emotionella reaktioner. Under semestern kommer många gamla problem fram, allt blir mer och mer outhärdligt, ända tills sanningen hinner ifatt.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: SMå VITA LöGNER

Ett läckert stycke sommarnostalgi
Marion Cotillard tar en paus från Hollywood-filmerna och ansluter till en fantastisk ensemble av franska proffs i den här sommaridylliska dramakomedin om vänskap, egoism och olyckliga kärleksrelationer. Knappast helgjutet, med överlång speltid och en del halvdana inslag, men läckert förpackat och på det hela en välspelad och engagerande film.

Max (François Cluzet, från regissörens ”Berätta inte för någon”) bjuder av tradition in sina vänner för några veckors semester på hans lyxiga sommarställe. Strax innan avfärd hamnar deras gemensamma vän (”The Artist”-stjärnan Jean Dujardin) på sjukhus efter en motorcykelolycka men gänget bestämmer sig för att åka ändå. Väl där börjar intriger tära på vännernas relationer, obesvarad kärlek tär på de flesta och förtryckta känslor bubblar upp mot ytan.

Hade ”Små vita lögner” varit amerikansk så kan man slå vad om att Woody Allen eller Robert Altman satt tänderna i den. Nu är så inte fallet, på gott och ont. Den är inte särskilt dialogdriven, humorn är inte särskilt subtil (varning för en del malplacerad slapstick) och det blir stundtals sentimentalt på ett inte helt övertygande sätt. Ändå bryr man sig om dessa förvirrade, stackars själar. Det handlar om riktiga människor och även om man känner igen de flesta så rör sig det ändå inte om några extrema stereotyper.

Det är mycket tack vare utmärkta skådespelare som regissören och f.d. skådespelaren Guillaume Canet ror det i hamn. Filmen haltar från och till och svajar lite ojämnt mellan humor och drama. Jag hade gärna sluppit det ständiga användandet av amerikanska poplåtar (är det bara i Hollywood-filmer som folk lyssnar på fransk musik?). Den pågår lite för länge för att något intressant eller överraskande egentligen händer. Och lite typiskt nog läggs fokus på de manliga karaktärerna medan de kvinnliga förblir upprörda/sårbara fruar. Det är visserligen befriande att se Cotillard, som den vilda singelkvinnan i sällskapet, i ett franskt sammanhang igen och hon får en del svängrum men hennes karaktärs slutpoäng är väl simpel.

Trots brister är det ändå en härlig sommaridyll jag köper och rycks med i. Det är helt enkelt läckert att se snygga, franska människor som äter ost, dricker vin, festar, skrattar, gråter och älskar. Det är ett party av typen där det nästan är lika kul att delta som spännande när intrigerna tätnar och känslorna svallar – så länge man enbart behöver observera. Att det är karaktärer man tror på – vuxna som kan festa utan att det resulterar i kaos – gör inte saken sämre. Filmen är inget mästerverk men ett snyggt och välspelat stycke sommarnostalgi med en fransk touch.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
sjoegraes
Härlig sommarfilm! Hade inga problem med längden, tycker att den flyter på rätt bra. Gillar den spontana känslan och att det är karaktärerna som driver filmen framåt, mycket tack vare de duktiga skådespelarna. Visst, problematiken är kanske lite överdriven ibland, men det ger oss en både rolig och sorglig film med  mycket charm. Svag fyra!
David Brent
Kändes lite som att Canet gjort en fransk motsvarighet till Lawrence Kasdans "The Big Chill" (1983). 

Vet att många älskar denna film och jag kan förstå varför. Men för mig så saknas det lite för ett jättehögt betyg. Jag tyckte filmen var bra, stundtals riktigt bra. Men jag tycker att den står och stampar emellanåt och det blir lite småsegt. Jag tycker att filmen hade tjänat mycket på att kortas en halvtimme för en tightare och en mer flytande slutprodukt. Slutet var dock mycket gripande och höjer betyget från en stabil trea, till en stark sådan. Skådisarna gjorde överlag bra till riktigt bra insatser. Cluzet är ju dessutom nästan en kopia av Dustin Hoffman utseendemässigt.

Fransmännen fortsätter att imponera med sina produktioner, ett grymt filmland!
Eric Kurzydlo
Håller helt med dig Viktor. En hjärtskärande men samtidigt så underbar film om hemligheter, vänskap och kärlek. Guillaume Canet skildrar människors beteenden mot varandra på ett väldigt realistiskt sett här. 

Casten är i princip fläckfri, alla gör ett kanonjobb, det finns dock några som skiner lite extra och det gör bland annat den lysande skådespelerskan Marion Cotillard. Hon är otrolig! Fantastiskt drama detta, superstark fyra av fem!
Visa fler (4)

Veckans populära filmer

Visa fler