Saint Omer 2022

Den verkliga makten i Alice Diops självsäkra regidebut är inte orden (trots att det finns många), det är i tystnaden mellan dem. Sekunderna som tickar mellan replikerna, blickarna som delas mellan karaktärerna, och bilden som vägrar klippa. Vi uppmanas att ifrågasätta den systemiska orättvisan som kan leda även en lovande ung kvinna till att begå ett fruktansvärt brott.

 

I ”Saint Omer” finner vi två unga kvinnor av senegalesisk härkomst som nu bor i Frankrike. Laurence (Guslagie Malanga) är på rättegång för att ha mördat hennes 15 månader gamla dotter, och Rama (Kayije Kagame) är en författare som känner sig dragen till rättegången för inspiration. Under filmen finner Rama både likheter och skillnader mellan henne och Laurence, både i deras bakgrund och hur de uppfattas av andra människor.

 

”Saint Omer” lägger mycket vikt på Guslagie Malangas axlar i stora delar av speltiden där hon, på egen hand, lär hålla publikens uppmärksamhet med enbart hennes ord och uttryck. I sina bästa stunder är hon hypnotiserande att lyssna på när fasaden hon byggt upp sakta börjar falla isär.

 

Folk som letar efter en svepande rättegångsthriller som vrider och vänder sig med överraskande avslöjanden och flämtningar från åskådarna lär inte finna det i ”Saint Omer”. Det här är inte ”Åklagarens vittne” eller ens ”Skuggor över Södern”, och tack gode Gud så är det inte heller ”The Trial of the Chicago 7”. Här är vi fast som en fluga på väggen, ombedda att vittna.

 

Rättesalsscenerna, som upptar majoriteten av filmen, är känslomässiga utan att betona det och gripande utan att behöva manipulera dig med filmknep. Det största problemet är att dem få gångerna vi befinner oss utanför inte är lika engagerande. Rama, den påstådda huvudpersonen, hamnar lite på efterkälken som en karaktär jämfört med Laurence som vi bara ser på rättegången.

 

Det här är inte en film för alla, Alice Diops dokumentärbakgrund finns inbakad i filmens nedtonade stil som många inte kommer att uppskatta. Det filmiska språket  ”Saint Omer” är avskalat till enbart ett par långa tagningar där orden tar tonen, och tystnaden mellan dem tar makten.