Revenge 2017
Synopsis
Richard tar med sin älskarinna Jen på lyxig jaktweekend med grabbarna. Efter en lång festnatt förgriper sig hans ena kompis på Jen. Skärrad efter våldtäkten berättar Jen för en ointresserad Richard vad som hänt. Hon hotar då med att berätta allt för hans fru, vilket istället gör honom rasande och våldsam. Mörbultad och blodig lämnar killarna Jen i öknen för att möta sitt öde, men hon är inte redo att dö. Hon är redo för hämnd!
Medverkande
Info
Originaltitel
Revenge
Biopremiär
23 februari 2018
DVD-premiär
14 juni 2018
Digitalpremiär
11 maj 2018
Språk
Engelska, Franska
Land
Frankrike
Distributör
Njutafilms
Åldersgräns
15 år
Längd
Hämndodyssé med nytt blod i ådrorna
Blod svett, tårar och synthar. Den franska rape-revenge-thrillern “Revenge” håller inte tillbaka på någon av dessa beståndsdelar. Debutregissören Coraline Fargeat hämnas på både sliskiga manliga blickar och lovar stort inför framtiden med sin högstiliserade ultravålds-odyssé som knappast är för alla.
Den förmögne machomannen Richard (Kevin Janssens) tar med sig älskarinnan Jen (Matilda Lutz) till sin lyxbungalow mitt ute i öknen för en årlig grabbresa av sprit och jakt där unga Jen har tagits med som kuttersmycke. När alfahanen Richard lämnar huset passar hans vän Dimitri på att närma sig Jen, som så självsäkert flirtigt hade dansat med honom kvällen innan. Hon avvisar honom, men han vägrar att ta ett nej. När Richard upptäcker vad som hänt visar han med all önskvärd tydlighet att hans syn på Jen inte skiljer sig märkbart från de jakttroféer han och grabbarna tänkt skjuta.
Jen vill bara bort, och flyr ut i öknen där männen kommer i fatt henne och lämnar henne blodig för att dö som ett sårat djur. Men de som sett filmer som "Hämndens ängel", "I Spit on Your Grave" och "Thriller - en grym film" vet att historien inte tar slut här, den har bara börjat. Snart blir jägarna själva till byte när Jen reser sig ur askan, med en symbolisk fågel fenix tatuering på magen.
Likt Jen ömsar skinn, från objekt till subjekt, från offer till hämnare i en öken av misogyni så ömsar även filmen skinn och lämnar arvet från videovålds-70-talet i ökendammet. I en problematisk sub-genre vars historier ofta poserat som feministiska hämndhistorier har kamerablicken inte sällan sagt något annat, dröjt sig kvar under sexuella övergrepp likt hur Stan står kvar i dörren med dimmig blick och choklad i munnen medan Jen våldtas.
Den franska manusförfattaren och debutregissören Coralie Fargeaut är högst medveten om att hon rör sig i en värld av manliga kamerablickar. Hon understryker traditionen genom att överdriva den när Jen kliver ur helikoptern i slowmotion, förföriskt sugandes på en godisklubba. När sen Dimitri borrar in sina ögon i Jen vid frukostbordet låter han blicken hänga kvar så länge att varenda person i biosalongen lär känna sig illa till mods.
Men sen vänder Coralie på kameran, blicken och perspektivet. Hämnden är Jens och det är inget tvivel om vem som äger den här filmen. Vad som följer är en sanslöst blodig "Mad Max: Fury Road"-klingande hämdodyssé genom ett vackert ödelandskap. Utmanande ultravåld till synthmusik vars råa visuella karaktär påminner om både landsmannen Alexandre Ajas kultfilm "Switchblade Romance" och det GTA-stiliserade maffiadramat “Suburra”. Jag tror inte att jag skådat så här mycket blodspillan sen gräsklipparscenen i Peter Jacksons "Braindead" (1992). En film som troligtvis hade fått Quentin Tarantino att spontanutbrista; “fuck yeah!”.
Jag själv hade hellre sett en kortare version, inte på grund av att jag stundtals var tvungen att hålla för ögonen, utan då berättandet tragglar fram. Strukturen blir repetitiv och en relativt liten historia med enorm puls dras ut till ett onödigt format som lämnar en med känslan att hämnden är ljummen.
Men oj vad genrefilmen har mått bra av nytt blod, nya perspektiv och nya kvinnliga röster som Julia Ducournau (“Raw), Jennifer Kent ("The Babadook") och Ana Lily Amirpour ("A Girl Walks Home Alone at Night"). Coralie Fargeats "Revenge" lär inte att falla alla i smaken, men det är en otroligt lovande debut som doftar av våldsamma framgångar för den som vågar följa hennes karriär.
| 26 januari 2018 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
Lurigt med "skräckfilmer" som vunnit både priser och hyllats av kritiker. Jag älskar även revengefilmer som "I spit on your grave". Men Revenge blir för långdragen och tråkig. Männen borde även få lida mer än vad som nu blir fallet.
2+/5 (5/10)
Fransk vigilante/revenge film och långfilmsdebut av den kvinnliga regissören Coralie Fargaet. Den börjar som dem flesta rape/revenge filmerna med en sexig, snygg tjej som förför allt i sin omgivning med bara sin sensuella uppenbarelse. Jen är på en getaway med sin gifte älskare Richard spelad av en ned deffad och knappt igenkännbar Kevin Janssens från min festival favo film Ardennerna från 2016, tyckte jag kände igen rumpan hahhahahah ;)
Ialla fall, dem åker iväg för en lovemaking helg, men Richard har glömt att det är samma helg han ska på jakt med sina två kollegor och snart kommer två extra män inklampandes och förstör hela helgen. Båda männen blir förtjusta i den vackra Jen och så snart Richard försvinner ett tag passar en av slemmen på att våldta Jen, medan den andra fegisen diskret fortsätter äta sin choklad i poolen?!
När Richard får veta vad som hänt spelar han chockad och arg men snart kommer även hans rätta sida fram och Jen rymmer rädd för sitt liv. Snart tar männen upp en jakt som kommer innehålla mycket blod och ombytta roller där Jen hämnas bit för bit....
Otroligt snygg film, snyggaste fotot jag sett på länge. Första filmen någonsin där dem visar naturtrogna sår och skador, även om mycket är osannolik som att gå flera mil med ett öppet sår som sprutar blod och överleva?! Men film är film och jag tycker det kändes stundtals riktigt äkta, mycket imponerande!!!
Sedan trots dem stereotypa sexistiska bilderna på den snygga sexiga vigilanten, lika het i början som i slutet nedkletad i blod och med minitajtsen åtsittande perfekt även på slutet, har Coraile gjort det med glimten i ögat OCH en naken man visas lika mycket i olika mindre smickrande positioner och objektifieras lika mycket som Jen, applåder för detta!!
Så overall, en av dem bästa Rape/hämnd filmerna jag sett!! Inte storymässigt, men med påhittiga knep, detaljer och snygg klipp/foto hålls man inne i storyn från ruta ett till sista bild utan att kolla på klockan eller bli för tråkig, så av mig blir det en stark 4a!!!
Cast:Matilda Anna Ingrid Lutz, Kevin Janssens, Vincente Colombe mfl..
AAAA+