Paddington i Peru 2024

För 67 år sedan kom den allra första boken om björnen Paddington ut, och författaren Michael Bond visste det inte då, men hans skapelse skulle bli älskad och ihågkommen under lång tid framöver.

 

Hela 29 böcker om den älskvärde björnen blev det, vilka finns översatta till över 40 språk och har sålt runt 35 miljoner exemplar världen över. 2014 kom den första långfilmen, i vilken Michael Bond själv hade en liten cameoroll, och 2017, samma år som Bond gick bort, kom uppföljaren. Nu när Paddington upplevt stora och små äventyr i sin nya hemstad London under lång tid, är det dags att återvända till hans ursprungsland Peru.

 

Paddington (Ben Whishaw) har en trygg och trivsam tillvaro med familjen Brown, där både Judit och Jonathan snart är vuxna och fru Brown (Emily Mortimer) är nostalgisk över den familjetid de alla hade när barnen var mindre. Herr Brown (Hugh Bonneville) är fortsatt försiktig och ordentlig och sköter sitt arbete på samma sätt han alltid gjort, men när han får en ny chef som ställer högre krav på att våga testa nytt måste han våga förändras, och börja ta fler risker.

 

Samtidigt försvinner Paddingtons älskade tant Lucy (Imelda Staunton) från sitt ålderdomshem i Peru, vilket blir början på en våghalsig familjeresa för hela familjen Brown. Väl där träffar de på Antonio Banderas i form av en guldsugen äventyrare, samt en klämkäck Olivia Colman i nunneskepnad.

 

Precis som i föregångarna håller “Paddington i Peru” en mysig och lättsam ton genomgående. Skurkarna ger sällan intryck av att faktiskt vilja göra något särskilt hemskt, utan ligger på sin höjd på en aja baja-nivå, vilket passar formatet utmärkt. Publiken behöver inte bli skrämd, men bara för att faran inte är alltför stor betyder det inte att vi inte bjuds på någon spänning alls. Indiana Jones-takter, djungeljakter och flodäventyr finns på schemat, vilket ger lite krydda åt Paddingtons äventyr i Peru, även om det helt klart kunde fått vara ännu mer fart och fläkt för att riktigt blåsa liv i berättelsen.

 

Föga förvånande innebär sökandet efter den bortkomna tant Lucy att herr Brown måste våga ta risker, men det bidrar också till att visa familjen Brown hur viktiga de är för varandra. Dock ligger den välbehövliga humorn, precis som äventyret, mest och puttrar lite under ytan, och en förhöjning av det roliga hade gjort denna ovanliga familjesemester i Amazonas betydligt mer minnesvärd.

 

Eftersom detta i allra högsta grad är en barnfilm så behöver saker inte vara finjusterade alla gånger, det är känslan som är det viktiga. Vad gör det att de flesta upplevs som lätta karikatyrer av sina karaktärer, när deras överdrivna mannerismer är vad som levandegör den här berättelsen om att våga testa sig fram, om att finna sina rötter och att välja sin familj.

 

Likaså behöver inte allt vara helt realistiskt, det är snarare att föredra att den luftiga känslan av vardagsmagi finns som ett mjukt skimmer över Paddingtons värld, än att varje skeende ska vara förankrat i realism och trovärdighet. Det handlar trots allt om en talande björn i hatt och duffel, och nunnor som driver ett ålderdomshem för björnar i Peru.

 

I all sin enkelhet är det här en väldigt söt feel good-film, som passar bra för hela familjen att glädjas åt. Söker man mer spänning, eller har något äldre barn, finns det andra familjefilmer på repertoaren som har mer nerv och betydligt högre spänningsfaktor än när världens mest älskade björn fumlar till det i Sydamerika. Men för den som söker en stunds mysig verklighetsflykt till en vänligare värld passar “Paddington i Peru” perfekt.

Tidigare recensioner:
"Paddington" (2014)
"Paddington 2" (2017)