Om våld 2014

Göran Hugo Olsson använder film som politiskt vapen, det är det ingen tvekan om. I "The Black Power Mixtape 1967-1975" som hyllats av film-Sveriges toppskikt, gjorde han en fältstudie över den afroamerikanska medborgarrörelsen och med nyfunnet material från SVT:s arkiv har han valt att berätta om avkolonialiseringen och dess konsekvenser. Hiphopdrottningen Lauryn Hill agerar berättarröst till delar av den kända teoretikern Frantz Fanons verk "Jordens fördömda". Texten är svår och akademisk och det dröjer innan innehållet lossnar. Men så är det här ju en essäfilm, en slags motsvarigheten till litteraturens lyrik. Så småningom blir det lättare att ta in och regissören hjälper till med textskyltar över de rörande bilderna.

I "Concerning Violence" (med undertiteln "Nine Scenes from the Anti-Imperialistic Self-Defense") åker dokumentärfilmaren tillbaka till anno 1960-någonting i Rhodesia, Moçambique och Liberia där svenska missionärer under sitt korståg med stor ignorans pratar om "den afrikanska religionen" och målar upp en sorts hotbild mot främmande seder. Vi får se tyglande och dehumanisering, svarta som tjänar vita och en attityd om att vårt sätt, det västerländska sättet, är det enda rätta - material som gör det omöjligt att förneka "den vita rasens" otäcka brott mot hela afrikanska kontinenten.

Men det är ett udda valt förord till filmen kan jag tycka där filosofen Gayatri Chakravorty Spivak läser upp någon form av ett informationsblad kring Frantz Fanon och tackar regissören för sitt viktiga arbete. Kanske är det jag som är gammalmodig eller så är det den itutade Jantelagen som talar, men att göra avkall på sig själv hade varit att föra en mer konsekvent linje. Sådan självcentrering hör inte hemma i den här typen av sammanhang och tillhör en av få parametrar i filmen som jag ogillar.

Filmvärlden börjar luckra upp för allt mer historier som synliggör våldet mot etniska grupper. Men det är skrämmande hur aktuellt innehållet känns än idag och hur situationen i liten mån är förändrad. Rasismen är fortfarande inte utrotad och man skulle fortfarande kunna tala om att en frihetskamp behöver föras till följd av imperialismens krig som förvandlat delar av Afrika till en soptipp för dumpning av avfall från våra mobiltelefoner. Göran Hugo Olsson skakar av sig den förlamande vita skulden och är inte kontraproduktiv i sitt förhållningssätt till det förflutna - han håller stadigt upp ett plakat som manar till aktion och tar upp den komplexa frågan kring bistånd. "Stop playing the stupid games of the sleeping beauty", som en avslutande mening lyder.