Mission: Impossible - Rogue Nation (2015)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Ethan och hans team står inför sitt svåraste uppdrag hittills; att utrota Syndikatet, en internationell kriminell och mycket rutinerad organisation vars mål är att förgöra IMF (Impossible Mission Force).
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: MISSION: IMPOSSIBLE - ROGUE NATION

Uppdrag misslyckat
”Mission: Impossible - Rogue Nation” bockar pliktskyldigt av alla måsten, utan större intresse att driva filmserien framåt. En vilsen konspirationsthriller som tar sig själv på alltför stort allvar, och räddas enbart av action i toppklass och en lysande Rebecca Ferguson.
Man skulle kunna se ”Rogue Nation” och pricka av alla ”måsten” från en lista. Halsbrytande stunts. Fiffiga tekniska prylar. Enormt trovärdiga plastmasker. ”Your mission, should you choose to accept it…”. Check, check, check. För ”Mission: Impossible”-fans finns ju till synes allt på plats. Ändå är den femte filmen något av besvikelse. Jag återkommer till varför.

Det börjar mer än lovande, med den där galna scenen vi sett i trailers och på posters. Ethan Hunt klamrar sig fast utanpå ett flygplan som lyfter. Ett hisnande stunt, det här är Tompa på sitt mest dödsföraktande humör. Stiligt sätt att kicka igång en actionrulle på! 

Samtidigt på marknivå får teamet åthutning. IMF åker på konsekvenser för sitt agerande på sistone (tänk ”Mission: Impossible - Ghost Protocol”). Teamet börjar bli en dyr börda, deras få segrar överskuggas av kännbara misstag som att låta Kreml sprängas. Lösningen blir att stänga butiken. Impossible Mission Force is no more.

Tajmningen kunde förstås inte ha varit sämre, för Hunt har just nosat upp Syndikatet: ett gäng avhoppade europeiska agenter, missnöjda med sina tidigare jobb har de gått över till den mörka sidan och hotar världen. Hunt kallar på det gamla trogna gänget (Ving Rhames, Jeremy Renner och Simon Pegg) som aldrig tvekar inför exotiska resor och farliga jakter. Även om de riskerar att stämplas som landsförrädare allihop.

Här finns det mesta du förväntar dig av en ”Mission: Impossible”. Tickande klockor, spännande kupper och intensiv action. Pegg står för de komiska inslagen. Cruise ger allt i sin roll. Rätt ingredienser åker ner i mixen. Ändå misslyckas receptet. 

Filmen kämpar främst med att träffa rätt ton mellan gravallvaret och underhållningen. Ena stunden presenteras en John LeCarré-värld där mörka hot gömmer sig bakom varje hörn, i nästa stund förväntas vi köpa att superagent Hunt löser allt med övermänskliga krafter och list. Det är en vilsen balansgång som inte fungerar. 

Mycket faller också på att storskurken och hela hotet - Syndikatet - enbart är en skugga av vad de kunde ha varit. Man vill gärna måla upp dem som sofistikerade terrorister med obegränsade skills och resurser. De värsta motståndare som IMF någonsin stött på. Jag tror på ”show, don’t tell”, det räcker alltså inte att berätta för publiken hur ond skurken är. Det måste framgå med all tydlighet av hans handlingar i filmen. Inte hjälper heller att Sean Harris är hopplöst blek i sin roll.

Men det här med skurkar har aldrig varit filmernas starka sida. En viss tröst är att mysteriet i ”Rogue Nation” snarare fokuserar på den kvinnliga huvudpersonen: Ilsa Faust.

Bakom ett fånigt namn döljer sig en mångfacetterad hårding med oklar agenda. Begåvade Rebecca Ferguson - äntligen i en roll som bör väcka Hollywoods intresse på allvar - kastar sig mellan laddade actionscener samtidigt som man aldrig kan vara säker på var hennes lojalitet ligger. Kvinnliga karaktärer av det här virket har vi sällan nöjet att se i en blockbuster, utan att det slutar i het romans med filmhjälten. Och hon har vett att skippa högklackat (se och lär, Bryce Dallas Howard).

Att det snackas svenska i flera scener med hantlangaren spelad av Jens Hultén (Johan Falk-filmernas Seth Rydell) är naturligtvis ett kul plus i kanten för den svenska publiken. 

Dock ännu en sån där sak som aldrig riktigt kommer till sin rätt: när Hulténs karaktär kallas The Bone Doctor och hotar med tortyrredskap, skapar det liksom vissa förväntningar helt i onödan. Det får summera Christopher McQuarries bidrag till den här serien: många löften som aldrig uppfylls.

Att McQuarrie kan skriva täta och spännande thrillers bevisade han redan med ”De misstänkta” år 1995. Att överföra dem till bioduken som regissör är en helt annan sak. Han övertygade inte med ”Jack Reacher”, och har nu åter gjort en B-thriller som kunde gått rakt ner i dvd-backen om det inte vore för det välkända franchise-namnet. Någonstans har han ändå rätt idéer om vad han vill ha med. En biljakt i världsklass och en nagelbitare till undervattensscen höjer pulsen. Andra scener faller platt som en pannkaka, av att de är oförklarligt korkade eller hopplöst förutsägbara. Som helhet blir det aldrig spännande att ta reda på hur det ska sluta för agent Hunt och hans team.

Till ”Mission: Impossibles” försvar har dessa filmer alltid lagt ribban högt, och i sina bästa stunder är även ”Rogue Nation” tyngre än det mesta i genren. Synd bara att filmen är den sämsta i sin serie. Då var det till och med bättre fart och flyt i John Woos ”Mission: Impossible II”, den där som alla hatar. 

På McQuarries lista till vad han än gör härnäst bör det överst stå: ”hitta en historia som engagerar”. Och strax under: ”överraska din publik, för fan”.
Uppdrag: Lyckat
Tävlingen där man skulle skriva en medlemsrecension av "Mission: Impossible – Rogue Nation" är visserligen över (slutdatumet var den 9 augusti 2015), men det hindrar mig inte från att skriva ner mina tankar om den femte delen i filmserien. Trots ett lyckat uppdrag i "Mission: Impossible – Ghost Protocol" där IMF (Impossible Missions Force) rentvådde sig själv från anklagelser, stängs IMF ner av CIA-direktören Alan Hunley (Alec Baldwin). Hunley är emot IMF ända sedan Ethan Hunt (Tom Cruise) stulit av CIA en lista över hemliga agenter (i den första filmen). När Syndikatet – ett hemligt "anti-IMF" som Hunt jagat under ett år – plötsligt träder fram och avslöjar för Hunt att de känner till att agenten jagar dem, tvingas han fly och arbeta i skuggorna för att stoppa terrornätverket en gång för alla. Den fjärde filmen "Ghost Protocol" från 2011 var min favoritfilm i serien, och jag undrade hur det skulle gå för "Rogue Nation" när jag fick veta att Christopher McQuarrie (som regisserade "Jack Reacher" 2012) hade tagit över projektet. Trots att filmens atmosfär skulle bli lite annorlunda är den lika bra som "Ghost Protocol"! Tom Cruise passar fortfarande i rollen som Ethan Hunt, och den fantastiska flygplansscenen lär bli svår att toppa. Rebecca Ferguson är perfekt som Ilsa Faust, filmens kvinnliga huvudperson och Ethan Hunts jämlike i filmen. Simon Pegg är jätterolig som Benji, en karaktär som gjorde debut i "Mission: Impossible III" 2006. Tack vare honom blev det mycket fnitter och skratt i biosalongen. Att Ving Rhames rollfigur Luthor Stickell (den ende förutom Ethan Hunt som varit med från början) har en större roll här än i "Ghost Protocol" uppskattas. En annan karaktär som kommer tillbaka är Jeremy Renners William Brandt. Tyvärr är han inte lika aktiv på fältet som i förra filmen, men han har en del roliga repliker. Eftersom vi talar om omöjliga uppdrag måste filmerna naturligtvis innehålla farliga och omöjliga scener. Flygplansscenen nämndes tidigare. Uppdraget i Marocko är också välgjort där Ilsa Faust bevisar för biobesökarna att hon minsann inte är sämre än Hunt. Efteråt bjuds man på en actionfylld bil- och motorcykeljakt. En annan svensk med i filmen är Jens Hultén som spelar rollen som hejduken Janik Vinter (även känd som "Benknäckaren"). Vi bjuds därför på några svenska repliker mellan de svenska skådespelarna samt några actionscener där han får slåss mot huvudpersonerna. Finns det några saker som inte var bra? För det första tycker jag att man borde ha nämnt mer om vad som hänt i "Ghost Protocol", särskilt när "Rogue Nation" utspelas direkt efter den. Istället nämns händelserna i den första och fjärde filmen med några få meningar. För det andra har huvudskurken och Jens Hulténs rollfigur för lite speltid. Trots dessa brister är "Rogue Nation" en mycket bra film som är värd en femma, och jag väntar med spänning på nästa del i "Mission: Impossibles" filmserie. Uppdraget är lyckat!
Perfekta popcornfilmen!
Vad kan vara större än att dansa ballett på Burj Khalifa's glasfönster? Jo, att faktiskt sitta på utsidan av en Airbus A400M. Vilken skådespelare skulle annars kunna göra så än självaste Tom Cruise? Filmen tar sin början där den förra filmen, ”Ghost Protocol”, slutade. Seriens hjälte Ethan Hunt är på jakt efter en internationell, kriminell brottsrörelse, kallat för Syndikatet (för övrigt baserat på samma rörelse våra hjältar slåss emot i den verkliga originalserien från 60-talet). Efter långa efterforskningar får Hunt upp ett spår och kommer ett steg närmare att krossa Syndikatet både med assistans från sina gamla kumpaner och från en nykomling som spelas av svenska Rebecca Ferguson. Den här filmen är den helt klart bästa film jag har sett hittills under det här året på bio. I loved it! Det känns som att regissören Christopher McQuarrie har tagit serien ett steg uppåt med den här filmen. McQuarrie har både skrivit manus och regisserat den här filmen, och för det så hade jag minan tvivel, men jag hade fel. Det fanns inget nämnvärt fel i regin och manuset, förutom att man eventuellt skulle ha lagt lite extra tyngd storyn, men det gör inte mycket och jag kommer att berätta varför lite senare. Tom Cruise känner sig verkligen hemma i den här filmen känns det som. Dels eftersom att det är hans serie (han spelar ju både huvudrollen och producerar), och dels därför att det är hans fjärde samarbete med regissören McQuarrie. Hans gestaltning är väldigt hyfsad om man så får säga, men vad som gör honom till Tom Cruise är ju de fantastiska stuntsen. Ja, för det finns nämligen stunts i den här filmen som når samma klass som Heath Ledgers skådespeleri i ”The Dark Knight”. Där måste man, trots alla kritiska konversationer kring honom, verkligen hylla Tom Cruise för det han gör för seriens publik. Att han tar sig på högsta höjden hittills i serien, och samtidigt tar sig vatten över huvudet (genom att hålla andan i sex minuter). Grabben är ju 53 år! Alla de här stuntsen, som, jag behöver knappt säga det, är väldigt skickligt utgjorda och som överträffar handlingen, ger en helt klart valuta för pengarna man betalade för att se filmen. Motorcykel-scenen slår allt jag sett i ”Fast and furious”-filmerna. Jag minns hur jag satt fastspikad i biostolen vid flygplansscenen, eller hur jag höll andan vid undervattensscenen. Inlevelse, good job, guys. Det är en bra ensemble ända ner till de strålande birollerna som t.ex. Simon McBurney och Alec Baldwin. Simon Pegg, vars roll har vuxit sedan den hans inledande medverkan i den tredje filmen, är lysande i rollen som Benji och han bjuder publiken på mycket skratt och fniss. Ving Rhames och Jeremy Renner syns i lite mer undanskymda roller, men det är i varje fall bättre än att bara ge Rhames en två-minuters-medverkan som i ”Ghost Protocol”. Sammanfattningsmässigt så är jag nöjd med ensemblen i denna film. Jag måste ju såklart vända mig till den svenska duon i filmen (varför jag säger duo får ni nog veta i filmen): Jag börjar med Jens Hultén (Allas våran Seth Rydell!), som spelar en anhängare till Syndikatet och har en så pass stor roll att hans namn finns med i de kända standard-förtexterna som finns med i alla ”Mission: Impossible”-filmer (alltså inte som rollen han hade i ”Skyfall”). Det nya temat kring den här filmen har valt att utse Hulténs karaktär (kallad för Benknäckaren) till den som tar över stafettpinnen i svenskloppet i M: I-serien, i alla fall när det kommer till svenska repliker. Det är inte den bästa hantlangar-rollen jag sett i en ”M-I”-film, men Jens Hultén gör sin karaktär ihågkommen. Så till Rebecca Ferguson, som spelar filmens kvinnliga huvudroll Ilsa Faust. Jag minns att någon kallade henne för en vacker ”Scene-stealer”, och det stämmer precis in för vad hon är. Det är mer än en gång som hon verkligen stjäl rampljuset från Tom Cruise. Lysande skådespelare som gör sin karaktär mycket levande, mycket bad-ass och mycket mystisk, för man vet inte vems sida hon tillhör. Syndikatet eller Ethan Hunt? Man har verkligen gett Rebecca Fergusons väldigt mycket fotfäste och väldigt mycket utrymme i den här filmen, vilket är bra eftersom hon praktiskt taget är den enda riktigt viktiga kvinnan i den här filmen. Alla Cruise brudar i M: I-filmerna har vid något tillfälle mer eller mindre framträtt som ett kärleksintresse, och ingen har någonsin framträtt som Ethan Hunts jämlike. Här är undantaget! Hon är en suverän tillgång för serien, och faktiskt (jag säger inte det här av någon som helst filmisk nationalist-åsikt) men alltså filmens höjdpunkt. Jag hoppas på en återvändo i en kommande film, för det är svårt att tro att filmskaparna och publiken har så lätt för att släppa taget om henne efter den här medverkan. Det skulle i så fall bli den första gången en kvinnlig medverkande återvänder till en ”Mission: impossible”-film. Så ett stort tack till Rebecca Ferguson, och även ett tack till dig, Jessica Chastain, för att du tackade nej till den här rollen. Nu tar vi oss an skurken… Det är den brittiske skådespelaren Sean Harris spelar skurken Solomon Lane, som alltså är ledaren för Syndikatet. Ska man välja ett djur är han en orm, för jag tycker mig se något av Voldemort i honom. Dessutom så har jag för mig att hans röst är lite väsande. Harris spelar en skurk som bara fightas med pistol i handen, och den personen lyckats bäst i en sån skurkroll i en actionfilm är Alan Rickman. Harris gör sin skurk ändå ganska ihågkommen, men en duktig skådespelarinsats och en (extremt) kall utstrålning. Ännu har ingen av de två senaste M-I-skurkarna lyckats klå Philip Seymour Hoffmans skurk i den tredje filmen, i kampen om priset som den bästa skurken. Regissören Christopher McQuarrie har även valt att göra ett stort undantag när det gäller skurkrollen i en M: I-film, som jag inte klandrar honom för. Vidare detaljer kan inte ges, utan att det framträder en Spoiler-varning. Men så är det ju så att det är som med stuntsen i den här serien, att det måste gå högre upp för varje ny film. I denna film möter Ethan Hunt sitt ”mest omöjliga fall hittills”. Syndikatet beskrivs av Hunt som en internationell armé, men i filmen visas bara en handfull av hantlangare, som om det istället rörde sig om en illasinnad lokal maffia. Dessutom så är det som i 80 % av filmerna i den här serien, att Ethan Hunt måste vara på flykt från sin egen organisation. Efter två eller tre filmer tröttnar man nog på det konceptet, så till nästa film får det bli lite mer James Bond-uppdrag. Men utöver det och att det finns ett fåtal tillfällen då jag kunde förutse vad som komma skulle, vilket gör filmen lite tunn på överraskningar, så var filmen mycket underhållande, spännande, rolig (mycket rolig), välskriven och välspelad actionrulle. Storyn är inte perfekt, men den är välkryddad med snygga stunts och bra skådespelare. Jag kände ganska snart efter att jag hade spatserat ut från biografen, med ett leende på läpparna, att jag skulle vilja se om den. Det är den perfekta popcornfilmen för den här i stort sett regniga sommaren! Cruise och co håller redan på med en uppföljare, och jag längtar redan för den här har alla förutsättningar för en uppföljare, bara man håller måttet. Jag vill avsluta den här recensionen med att be er: Om ni gillar action-komedi, är ett fan av antingen ”Mission: Impossible” eller ”Fast and furious”-serien eller gärna både och, och klarar av att sitta stilla i lite över två timmar framför en kolosalt bra film, så tar er till närmaste biograf, köp en lagom sats med popcorn, luta er tillbaka och njut av en riktigt spännande och underhållande action-rulle, som personligen anser är den bästa filmen hittills i hela ”Mission: Impossible”-serien!
Senaste kommentarer
magiul
Rebecca Ferguson alltså, oj vad hon imponerade i den är filmen. I övrigt håller jag med recensenten att det känns ganska tröttsamt det mesta. Jag gillar åkturen, men de har gjort allt så många gånger nu att de måste förnya serien eller helt lägga ner. Man bryr sig knappt längre och Tompa börjar faktiskt se gammal och trött ut. Jag gillar även att Benji och Ethan blivit lite av den duo. Men det räcker bara till en knapp 3/5. Absolut mycket bättre än tvåan, men efter det, är den sämst i serien.  Dags att pensionera sig?
retard_messiah
helt ok. måste säga att jag är ganska trött på mission impossible som börjar att kännas som ett ganska slitet koncept.  men den här gången var det ganska underhållande intrig med många twistar. kul dessutom att två svenska skådisar är med. Rebecca Ferguson kunde man nästa avläsa av trailern att hon skulle ha en ganska stor roll i filmen. Men lite överraskande var det att Johan Falk skådisen Jens Hulten hade en så stor roll som han hade. Jag hade fått intrycket av att han bara skulle skymta förbi i någon scen. Men kul att han fick mycket speltid under filmens gång.
marcuswiller
När släpps den på blu-ray?
Visa fler (26)

Relaterade filmer