Mean Girls 2024

20 år har gått sedan succén med ”Mean Girls”, en film som så småningom fick något av en kultstatus. 2018 kom Broadwaymusikalen med samma namn, som denna film är baserad på. Det här är därför inte en remake rakt av, utan mer av en modern variant av 2004 års upplaga. Fast med massor av musik.  

 

Historien kretsar kring 16-åriga Cady Heron (Angourie Rice), som är ny på skolan. Hon och hennes mamma har bott i Kenya där Cady har blivit hemsundervisad i alla år. Väl på high school vet hon inte riktigt hur hon ska förhålla sig till de andra eleverna, eller till de oskrivna reglerna som råder. De två vännerna Janis och Damian tar henne under sina vingar och lär henne allt om hierarkier och olika grupperingar. Samtidigt blir skolans snyggaste tjejgäng nyfikna på Cady, som då får i uppdrag att nästla sig in hos dem. Allt för att Janis ska få en chans att hämnas på sin gamla nemesis, gängledaren, tillika skolans fruktade skönhetsdrottning Regina George. 

 

Tina Fey har skrivit det underfundiga och smart samhällskritiska manuset. Mycket hörde vi redan förra omgången, men ändå finns genomgående en annan, lite piggare ton i detta. Det är uppskruvat, men på något sätt också mer vågat. Fey gör en av rollerna, precis som sist. Karaktären är lagom nedtonad, liksom är de övriga vuxna i rollistan. Men både Tim Meadows som rektor Duvall, Jon Hamms sexualkunskapsundervisande coach Carr, och inte minst Busy Philipps som ”cool mom” Mrs. George orsakar ändå lågmälda frust så fort de uppenbarar sig. 

 

Helt ärligt så tyckte jag inte innan att det nödvändigtvis behövdes någon ny ”Mean Girls”. Men tji fick jag rätt omgående. För jag måste medge att den behövdes visst! Och även om föregångaren utan tvekan håller än, och att betyget inte är det starkaste jag utdelat, så känns denna som en frisk och härlig bris som bör ses.  

 

”Mean Girls” 2024, är en fartfylld och rolig film, som bjuder på upplyftande mångfald utan att anstränga sig. Därtill har tacksamt nog smal-hetsen och de rätt tröttsamma tjockisskämten bantats ner till ett minimum. Men framförallt så är det här en musikal med härligt sprudlande melodier och smarta, satiriska låttexter. Samt en suveränt rivig ensemble med Renée Rapp (Regina) och Auli'i Cravalho (Janis) som två av de starkast lysande stjärnorna, både vad gäller sångröster och utstrålning. Också de andra gör väldigt bra ifrån sig och överlag finns inget att anmärka på vad gäller agerandet.   

 

Dock är jag inte helt förtjust i att någon för billiga komiska poäng alltid måste vara dum blondin-korkad, oavsett hårfärg. Så även om Avantika gör Karen Shettys storögda dumbom med värme och charm, så väcker det en buskis-feeling, vilket är onödigt.  

 

”Mean Girls” är en film om mobbing i skolkorridorerna, om vänskapskorruption, lojalitet, kärleksstrul och utseendestress. Men det handlar i sin kärna om att våga vara sig själv och duga så som man är. Filmen vandrar absolut på redan trampade stigar, som vilken typisk high school-film som helst. Men den lyckas ändå med bedriften att kännas ny och fräsch, trots alla djupa urringningar och sexualiserade höftrullningar.

 

Detta är en modern saga i Askungen-anda, fast i raffset och med glimten tydligt i ögat. Och framförallt är de musikaliska framträdandena av så hög klass att mycket annat får vara lite som de är.

 

”Mean Girls” anno 2024 kommer inte göra samma starka feministiska avtryck som ”Barbie” gjorde i fjol, men det är ett gott försök, och på vägen har man väldigt roligt. Efter filmen är jag upprymd och hoppfull samtidigt, och längtar redan efter att få se den igen.