Jurtjyrkogården 1989

Skräck
USA
98 MIN
Engelska
Jurtjyrkogården poster

Synopsis

För många familjer innebär det en ny början i livet att flytta. Men för familjen Creed verkar det vara början till slutet. De har nämligen precis flyttat in bredvid en plats byggd av barns krossade drömmar, Jurtjyrkogården. Det är en bit mark som döljer en mystisk indiansk begravningsplats med kraft att återuppväcka de döda... Från Stephen Kings roman.
Ditt betyg
2.9 av 517 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Andreas Samuelson

17 februari 2019 | 10:00

Stephen King-rysare med moraliskt dilemma

Stephen King-rysaren om en övernaturlig djurkyrkogård traumatiserade en hel vhs-generation, och visst finns här ruggig atmosfär och kusliga scener även om mycket känns daterat och ojämnt.
Familjen Creeds vänlige granne Jud (Fred Gwynne) letar efter deras knappt ett år gamla son Gage (Miko Hughes) när denna dyker upp under en säng. Gage med en skalpell i högsta hugg skär sönder både Juds ena hälsena och mungipor innan han tuggar loss på hans strupe så blodet sprutar. Så mycket för grannsämja.
 
Tänk er att se detta som nyfiken sexåring. Denna film och framförallt scen traumatiserade en hel generation av barn som letat fram den beryktade Stephen King-rysaren på VHS och tittade under sängen innan läggdags åratal framöver. Filmen blev trots allt – lite oväntat - en enorm kassasuccé även om kritikerna var delade. Så hur håller den idag?
 
King skrev själv manus (hans första sedan katastrofala regidebuten ”Maximum Overdrive”) efter sin egen roman och filmen lyckas kombinera båda delar gott och ont av en typisk King-film. Om det är något King är en hejare på så är det att leverera en ruggig skräckhistoria med åtminstone någon ingrediens som urskiljer från övriga rysare även om det nödvändigtvis inte alltid blir en bra film.
 
I den här berättelsen flyttar en familj in i ett hus på landet där långtradare trafikerar vägen utanför och en mystisk djurkyrkogård väcker döda till liv. Här finns en påtaglig atmosfär som förhöjs av den oroväckande musiken. Redan innan vi inser kyrkogårdens hemlighet och anar familjen Creeds ohyggliga öde så infinner sig en obehaglig känsla.
 
King leker även med dilemmat om vad man som desperat förälder är beredd att göra för att bevara sin idylliska tillvaro. Det är häftigt att uppleva King sticka hål på bilden av den amerikanska, perfekta helyllefamiljen och injicera något övernaturligt i något så mänskligt som en personlig tragedi.
 
Samtidigt är det en skräckfilm av den ojämna sorten. För varje kuslig scen (främst den sista kvarten) finns en fånig, daterad effekt. För varje stabil skådespelare (veteranen Gwynne är utmärkt) finns några halvdana insatser, vilket särskilt gäller föräldrarna Dale Midkiff och Denise Crosby som ofta agerar som om de vore i en såpopera eller reklamfilm. Tempot kunde filats på det med – filmen tar för lång tid på sig att komma igång och avslutas allt för snabbt.
 
Det är egentligen en perfekt film att göra en remake på med sin starka story men inte helt fullfjädrade utförande. Jag sitter ändå belåten under eftertexterna. Möjligen kan det vara The Ramones fräcka ledmotiv. Men det kan också vara förmånen att få se en annorlunda film i en genre ofta begränsad till mördare, zombies och monster, och som erbjuder ett moralisk dilemma. Bara en sådan sak.
| 17 februari 2019 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
2
Säkert inte sett denna på 20+ år men när den gick på TV var det dags. Måste sett den ofta som ung tonåring för många repliker och scener satt fortfarande fast. Idag är den inte så skrämmande direkt men äkta smink är naturligtvis bättre än CGI. Pappan är rejält dålig skådis både som upprörd och krokodiltårarna. Däremot överraskar barnen där flickan är helt ok och lillpojken är riktigt bra. Han känns t.o.m lite scary. 2+/5 (5/10)
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu