Juan of the Dead 2012

Vi har sett den förut. Misslyckad slacker med överviktig bästa vän gör lite eller inget för att förbättra världen. Men när en zombieinvasion slår till tvingas han, inte minst för sin dotters (i den för ett kärleksintresse vanligtvis menade rollen) skull, ta sig i skjortkragen. Tvisten här är att han och hans polare får idén att starta affärsverksamhet kring katastrofen och ta betalt för att avliva folks odöda anhöriga.

Ska man stämpla den som något känns politisk splatterkomedi som lämpligast genre. Titeln till trots (originaltiteln har inget med den brittiska filmen att göra) så är likheterna med "Shaun of the Dead" begränsade. Medan den filmen skickligt kombinerade humor med seriös skräck finns här fånig men charmig komedi med glimten i ögat samt politiska referenser och gott om splatter. Läskigt eller särskilt spännande blir det dock aldrig.

Den lär inte tilltala alla zombie- eller splatterfans och den politiska humorn (bara upplägget med en zombiefilm på Kuba är smått fantastiskt) kommer nog gå många över huvudena. Jag hade önskat en mindre förutsägbar story, starkare karaktärer och mindre schlablonmässiga porträtt av kvinnor och bögar.

Däremot finns det flera kul scener och detaljer. Som den tumultartade lastbilsscenen där våra hjältar, nakna och fastjkedjade i varandra, tvingas slåss mot en ökande summa zombieinfekterade medpassagerare. Eller när Juan själv tvingas dansa tango med en annan faskedjad zombie. Eller den muskulöse jätten som svimmar vid åsynen av blod och måste gå runt med ögonbindel.

Tråkigt är det aldrig och det är ett välgjort hantverk med fina skådespelare, effekter, klippning och musikval (speciellt finalens cover av "I Did It My Way"). Tempot rullar på tillräckligt bra och humöret är på topp. Det hade varit kul om man bara gjort något mer än ännu en grabbflåsig zombiekomedi.