Jimmy P. 2013

Benicio Del Toro spelar Jimmy Picard, en slätt-indian som hamnar på psykvården under sena 40-talet. Han har alkoholproblem, jobbiga drömmar och vill inte prata, och enligt den konservativa läkarkåren kan han vara schizofren. Men antropologen Georges Devereux (Mathieu Amalric, "Fjärilen i glaskupan"), som är speciellt intresserad av indianernas kultur, tar sig an hans fall och det beslutas att han ska träffa Jimmy över en session varje dag för att så småningom kunna avgöra vad han lider av.

Filmen utgörs framför allt av mötena och samtalen mellan de två männen som kommer från helt skilda bakgrunder, men som utvecklar en förståelse för varandra, ja man kan till och med kalla det vänskap. Det ostressade tempot och den positiva tonen i en historia som skulle kunna göras mycket mörkare är trevligt att ta in.

Genom drömmar, som gestaltas, och tillbakablickar från Jimmys uppväxt får både vi och Devereux lära känna honom bättre. Men trots att så mycket tid av filmen läggs på detta känns det ändå som om vi aldrig riktigt kommer honom inpå livet. Fokuset hamnar mer på psykoterapins framskridande, ofta med tveksamt resultat. Speciellt när Devereux emellanåt entusiastiskt håller föredrag om sina framsteg med Jimmy - bland annat ska han lida av Oidipuskomplex och vilja ersätta sin mammas älskare. Slutsatser som dessa gör att man helt misstror alla framsteg som de två ändå verkar göra.

Benicio Del Toro brukar alltid var helgjuten i sina roller, men som Jimmy når han inte ända fram, vilket förstås är en av anledningarna till att karaktären aldrig får det djup den förtjänar.