Human Flow 2017

65 miljoner människor har tvingats från sina hem av svält, klimatförändringar och krig. ”Human Flow” fångar det globala problemet, den är inspelad i 23 länder med vitt skilda miljöer. Den visar den enorma flyktingströmmen från Syrien som förmodligen är vad en tänker på först när flyktingar nämns 2017, till Gazaremsan där palestinier bott i generationer. Den visar USA:s gräns till Mexiko, minioritetsbefolkningen Rohingya i Bangladesh som flyr ett folkmord i Burma och världens största flyktingläger i Kenya. Stränderna i Grekland och Italien där flyktingar anländer, baracker i Tyskland, rivningen av det franska flyktinglägret ”Djungeln i Calais”. De som firar att de släppts in för att överhuvudtaget kunna söka om asyl, och de som sitter fast utanför de stängda, taggtrådsförsedda gränserna.

”Human Flow” är knappast en upplyftande film – även om den även innehåller glada stunder -, men den är drabbande, bildande och komplex. Den visar osentimentalt den stora massans mänsklighet, något som ofta försvinner bakom statistiken över de ogreppbart många som flyr. Det vackra fotot ställs i skarp kontrast till vad det visar. Vanligtvis brukar den här sortens dokumentärer välja ut en eller flera personer och sedan följa dem, men ”Human Flow” har valt en annan väg. Djupgående men korta intervjuer avlöser varandra, personer intervjuas för att sedan aldrig ses till igen, lämnar mig undrande över deras öden.

Filmen är regisserad av konstnären Ai Weiwei som rör sig i utkanten av dokumentären, interagerar med empati och humor. Ai Weiwei är en av vår tids viktigaste konstnärer.  Hans konstverk omfattar både att släppa en 2000 år gammal urna så den krossas mot golvet, en uppläsning av namnen på mer än 5,000 barn som dog (många av dem i skolbyggnader som misstänks varit undermåligt byggda) i Sichuanjordbävningen 2008 – samt en serie bilder där han ger långfingret åt kända byggnader. Han är också en politisk aktivist som varit fängslad för att han arbetat för yttrandefrihet och mot korruption i Kina. Han har gjort dokumentärer förut, men det här är den första av hans som visas i så här stor skala.

 

Han är en intressant person och jag rekommenderar varmt dokumentären ”Ai Weiwei: Never Aorry” för den som är intresserad av det moderna Kina, konst, aktivism, eller Ai Weiwei själv.

"Human Flow" är knappast julens må-bra-film, men den ger en drabbande och komplex bild av en av vår tids största, globala katastrofer. Den visar den stora bilden och den lilla människan i det. "Human Flow" är svår att se men omöjlig att slita blicken från.