Guds stad (2002)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Guds stad är resultatet av ett bostadsprojekt, som i början av 1980-talet hade utvecklats till en av Rio de Janeiros farligaste platser. Vi får följa ett flertal personer och deras livsöden. Allt ses genom vår berättare, Buscapés, ögon. Buscapé är en fattig svart kille, för rädd och vek för gangsterlivet och för intelligent för att nöja sig med ett underbetalt jobb. Buscapé växer upp i en otroligt våldsam miljö men växer upp till att bli professionell fotograf, vilket blir hans räddning.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: GUDS STAD

Välgjort drama som inger framtidshopp
Den mångfaldigt prisbelönta ”Guds Stad” är en hemsk uppgörelse med den livsfarliga verkligheten i Rio de Janeiros fattigaste kvarter. Det är en högst välgjort drama som i slutändan ger hopp om en lyckligare framtid.

Cidade de Deus, eller "Guds Stad", är en av Rio de Janeiro mest ökända slumområden. Denna fattigdomens sista utkant är en utav många så kallade favelas, där knarkkungar och den brasilianska-colombianska maffian styr. Det är ett område där ingenting är säkert. Mitt i kaoset återfinns barndomskamraterna Ze Pequeno och Buscapé; den förre på väg att etablera sig i de kriminella nätverken, den senare drömmer om en karriär som fotograf.

Den Oscarsnominerade och sexfaldiga vinnaren av Brasiliens egen guldbagge är inte en film för allt för bräckliga själar. Redan den första anblicken avslöjar att ”Guds Stad” är en mardröm. Det är en chockerande uppgörelse med den utanförvärld som ligger stenkastet från de guldiga stränderna och lyxhotellen vid Copacabana. Det ger en väldigt avig bild av paradiset, inte alls bilden av Rio de Janeiro man ser på vykorten. Verkligheten i "Cidade de Deus"’ är något helt annat.

”Guds Stad” centrerar sig kring ett dussintal karaktärer runt och omkring Buscapé och Ze Pequeno. De två kamraterna står inför ett vägval: Fly eller bli en del av våldet. Det är ett hemskt scenario som regissören Fernando Meirelles presenterar, och han gör det sannerligen bra. Det är fullt av fina kontraster: ena stunden sprakar det från gängens vapen, medan det i andra återfinns eftertanke och en mycket högt hållen moralisk och poetisk ambition. Det är inte enbart ett uppvisande av fattigdomen, utan även ett försök till att spåra dess uppkomst och dess möjliga utrotning. Buscapés leende när han fotograferar Ze Pequeno poserandes med automatvapen är i alla fall en liten tröst om att karriärdrömmarna finns kvar mitt i eländet.

”Guds Stad” är även en lek med filmmediet, med dess återkommande ’split-screens’, tidshopp och stillbilder (som en referens till Buscapés fotografambitioner). Det tvingar åskådaren till något mer än att bara vara en passiv observatör. Att filmen dessutom är baserad på Paulo Lins roman med samma namn tydliggör det enorma arbetet att föra över berättelsen till film. Det är mycket välgjort.

Meirelles avvaktar i vissa lägen att berätta hela historien, han drar ut på det, alltid med små antydningar om vad som ska komma. Och det blir därför omöjligt att inte dras in i den alltmer thrillerbetonade andra timmen. Det är faktiskt där som filmen är som allra bäst, när det tätnar till och blir lite av ett regelrätt och högst spännande klankrig med personliga vendettor och ett välfotograferat och dramatiskt flyt (två av Oscarsnomineringarna var just för fotot och klippningen).

Det är klart att det ibland kan bli lite för överdrivet med alla dessa skottlossningar och oprovocerade mord; det är uppenbart att det i vissa fall enbart handlar om att skapa en effekt och understryka våldets grymhet (i en scen blir till exempel en ung pojke tvungen att avrätta en av sina kamrater). Men det är ändå på något sätt förståeligt i en så etisk präglad berättelse.

Mitt i all denna förtvivlan finns ändå ett embryo till ett lyckligt slut; i förhoppningen om att någon lyckas smita ut. Och det är ju alltid ett litet, litet hopp.

ONÖDIGT VETANDE Filmen är baserad på sanna händelser från 1960- och 1970-talets Rio de Janeiro.

Mattias Löfroth Skribent
Senaste kommentarer
Häll
En Lock stock and two smoking barrels på kokain! Fantastisk film! 5:an är given!!
18949-0
Nej jag har tänkt på filmen hela dan, Ny favorit helt klart.. Går inte att beskriva hur bra den är!!
18949-0
Nej, Jag kapitulerar detta är verkligen mästerverkernas mästerverk, Går inte förklara hur grymt uppbyggd och estetiskt fantastisk denna filmen är. Brutal, Våldsam, Sorglig och Genial, 

 Fotot sitter perfekt och samarbetar med ljuset och omgivningen och det finns inte en enda scen jag skulle vilja byta ut (Speciellt inte öppningsscenerna).
Har alltid lagt märke till så grymt coolt det är när filmen kretsar genom dussintals karaktärer och gäng utan att allt blir en enda stor röra som det kan bli i vissa filmer, också vilken sympati man känner för varenda en av dom och som wugllabang säger Karaktärsutveckling är på den högsta möjliga nivå. Hela filmen är som en bergochdalbana som aldrig slutar, det hoppar från karaktär till karaktär samtidigt som vi hela tiden hör Buscapes röst som ekar i bakgrunden och berättar om karaktärens historia och vad han/hon har varit med om.

Fernando Meirelles har verkligen tagit på sig ett stort jobb då han måste berätta historian om en hel stad/slum som varar under 2 decennium samtidigt som han måste gå igenom alla karaktärer och händelserna som har relaterat till dom andra karaktärerna. Och allt detta under en tid på 2 timmar så jag måste bara säga att detta är den bästa regisserade filmen jag har sett och jag har stått kvar vid den åsikten sedan första gången jag såg den.

Fick inte samma känsla nu som jag fick första gången jag såg den denna gången satt den klockren är helt förkrossad utav denna filmen.

''It was like a message from God: "Honesty doesn't pay, sucker." Hah!
Visa fler (14)

Veckans populära filmer

Visa fler