Gravity (2013)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Bullock spelar Dr. Ryan Stone, en medicintekniker som är ute på sitt första uppdrag i rymden tillsammans med den erfarna astronauten Matt Kowalsky (Clooney) som är ute på sin sista resa innan pensionen. Rymdfärjan förstörs, Stone och Kowalsky är helt ensamma – och endast ihopkopplade med varandra glider de ut i mörkret. Av tystnaden förstår de att all kommunikation med Jorden har brutits och samtidigt som rädslan övergår i panik så försvinner lite syre för varje litet andetag...
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: GRAVITY

Fantastiskt svindlande underhållning
En sanslöst intensiv inledande kvart i en enda lång läcker tagning toppas av resterande 75 minuter med andlös spänning i en kamp om överlevnad. Alfonso Cuaron bjuder på ett sci fi-äventyr som ger begreppet rymdfärd en helt ny innebörd och jag har svårt att tänka mig att en filmupplevelse kan bli mer kännbar än så här.

Astronauterna Ryan Stone och Matt Kowalski är på uppdrag i rymden. Allting går planenligt tills plötsligt en varning hörs från NASA om att spillror från en nyss exploderad rysk satellit är på väg mot dem med hög hastighet. De hinner knappt uppfatta varningen förrän skrotet attackerar och sliter loss Dr Stone som hamnar på drift helt ensam ute i den mörka, tysta oändligheten. Kowalski ger sig ut efter henne i ett vansinnesuppdrag och en kamp mot tiden tar sin början.

Storyn är egentligen hyfsat enkel. Det handlar framförallt om just överlevnad, vilket på något sätt också är essensen i att vara människa. Trots förvissad utgång (vi kommer alla dö), kämpar vi mer eller mindre hoppfullt på och lever vidare. För det mesta. 
Nu kan knappast vårt vardagliga överlevande jämföras med kampen som pågår i "Gravity" ovan molnen. Men ändå är den väldigt lättrelaterad, liksom också ångesten och skräcken över att eventuellt behöva dö helt ensam.

Fotot av Emmanuel Lubezki (bakom kameran också i Cuarons "Children of Men" från 2006) är fullständigt oöverträffligt. Hans kameraföring samarbetar helt friktionsfritt med den digitala tekniken och ger oss otroligt realistiska bilder. Vyerna däruppifrån är alldeles makalösa. Det finns ingenting som felar vad gäller det visuella och jag kan verkligen inte, ens i min vildaste fantasi, begripa hur de lyckats skapa en så verklighetstrogen miljö. Än mindre hur skådespelarna placerats i den, utan att minsta skarv syns någonstans.

När kameran närmast tyngdlöst följer med i Ryan Stones roterande ute i ingenstans, ackompanjerat bara av rymdens hotfulla tystnad, blir det extremt otäckt. Sedan fixerar linsen sitt motiv och kryper tätt inpå, hela vägen in genom visiren på Stones hjälm och ger de intimaste av närbilder. Nu till ljudet av den panikslagna andningen och de desperata nödropen på insidan. I ett enda långsamt svep, knappt märkbart, byter kameran sedan blick, blir hennes och vänder den ut mot det hotande mörka. Vi ser det hon se hon ser, känner hennes ångest och håller andan i ren sympati i takt med att syrenivåerna i rymddräkten sjunker.

Det är nog första gången jag ser film så bokstavligt med hela kroppen och jag känner mig både yr och dåsig. Det tar ett bra tag innan jag återhämtat mig efteråt och ännu längre innan jag fullt ut kan acceptera tyngdkraften och ta normala kliv ute på gatan igen. Så ruskigt verklig är upplevelsen.

Sandra Bullock som Dr Stone gör allting rätt. Så pass att jag glömmer bort att det är Bullock och ser istället bara en panikslagen (vem kan klandra henne) kvinna på drift. George Clooney är mest George Clooney, men han är väldigt bra på det, så jag klagar inte.

"Gravity" väcker kanske inga svårare existentiella frågor, utan är en hyfsat enkel och rakt berättad historia om liv, födelse och död. Den kan vid en första anblick verka väl spektakulär bara till ytan, men vid en närmare titt ser man även där under flera kvaliteter. Karaktärerna är komplexa och intrigen spännande och inte en endaste bild på vägen slösas på oväsentligheter. 
Filmen är ett sant mästerverk som bjuder på den mest underhållande och hisnande av färder man idag har möjligheten att åka med på.

Gravity (2013) – Tunt rymdäventyr med smak av Hollywood
Efter att Alfonso Cuaron år 2006 gjorde den omtalade dystopiska science fiction filmen “Childern of men” fortsätter han nu i scince fiction spåret och leder här in oss i en rymdäventyrs thriller. För manuset står även Alfonso som skrev det tillsammans med sin son Jonas Cuaron. Huvudrollsinnehavaren spelas av Sandra Bullock med George Clooney som den manliga birolls sidekicken. Gravity blev kanske 2013 mest uppmärksammade film och när Oscarsgalan begav sig tog den hem hela sju Oscars. Dr Ryan Stone befinner sig ute på sin första rymdfärd tillsammans med Matt Kowalsky som har stor erfarenhet av rymdfärder och nu är inne på sin sista resa i rymden innan det är dags att dra sig tillbaka för att gå i pension. Allt är stilla, men plötsligt får dom ett medlande från NASA om att en Rysk satellit som har sprängts är på väg mot dom, snart efter detta panikartade samtalet kommer dom stora resterna från den sprängda satelliten i mot dom, och kommunikationen med jorden brytts, med knappt syre kvar som inte räcker i många timmar och en rymdfarkost som är ur funktion befinner sig Ryan och Matt mitt ute i tomheten i den stora rymden och kampen för överlevnad har börjat. Det visuella i “Gravity” är totalt trovärdigt och det är lätt för ögat att komma in i bilden. Det har lagts ner mycket tid på effekterna och miljön, budgeten ligger på cirka hundra miljoner dollar, det kändes därför logiskt att filmen tog hem Oscarn för bästa visuella effekter, mer än den Oscarn tog den också hem priset inom kategorierna bästa foto, bästa regi, bästa redigering, bästa ljudredigering, bästa originalmusik, och bästa ljudmix. Soundtracken står Steven Price för som har valt att bygga musiken på mycket körsång (i synnerhet i dom mer dramatiska delarna). I somliga scener fungera det relativt effektivt, men i majoriteten av scenerna där musiken medverka tar den alldeles för stor överhand i synnerhet där den ska förstärka en känsla av spänning och en form av evighetskänsla då dess syfte blir på på tok för uppenbart och musiken motverka sin egna egentliga mening. Musiken och filmen skiljer sig åt och fungera nästan som i två parallella världar vilket bidrar till en saknad av helhetskänsla. skådespelarensemblen är mycket liten, intressant är att filmen innehar fler röstskådespelare än “verkliga” skådespelare. Bland annat medverkar Ed Harris som röstskådespelare. Vad gäller huvudrollsinnehavaren Sandra Bullock (som blev oscarsnominerad för sin rolltolkning) får hon en något svår uppgift att väcka djup i hennes karaktär då manuset ej har utformat henne utefter speciellt stor personlighetsfördjupning, utan binder upp hennes jag helt i situationen. Samma problem finns med George Clooneys karaktär i hans fall finns ingen som helst fördjupning, hans personlighet agerar som filmens lättsamma punkt vilket absolut inte är nödvändigt då filmen i sig är hyfsat lättsam och denna lättsamhet tar sig form som komik i Clooneys karaktärs fall, vilket är totalt otrovärdigt. Förutsägbarheten i “Gravity” känns högst objektiv om vi rör oss i resterande filmvärlden och filmhistorian har greppen gjorts otroligt många gånger förr. I stället för att en bil inte startar när en mördare kommer efter huvudkaraktären är det här en annan form av förödelse som väntar förankrat av människans icke anpassningsförmåga i rymden med en farkost som inte startar, filmens spänningsmoment bygger alltså mycket på klichéer. Fler uppenbara Hollywood klichéer är det hjältemodiga inslaget som lever fritt liv skilt från realism kring mänskligt agerande, likt så humorn som karaktären Matt ska stå för på ett charmigt vis är malplacerat och verklighetsfrånvänt. Också att det är Ryssland som orsakar problem för Amerikanare känns som ett slött grepp. “Gravity” går till och med så långt i sina manipulerade drag att den begår uppenbara vetenskapliga misstag/felaktighet bara för att handlingen ska fungera, vilket även Alfonso Cuaron har medgett då han tyckte det var nödvändigt för att få till handlingen... Hyllningarna “Gravity” har fått är befogade rent visuellt men vad gäller spänningen förefaller den sig väldigt tom då spänning måste byggas upp på en viss oförutsägbarhet inte något vi redan sett otaliga gånger, för i slutändan är inte “Gravity” mer än vacker visuell ihålig yta. Anton Carlson Ursprungligen skriven i Mars 2013.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
eliten
Håller med nedstående kommentar.
väldigt överskattad film och aldeles för kort!
2/5
Sanctus
Extremt överskattad film... visst den var inte dålig, jag ger den 3 av 5, men det enda den hade som gjorde den unik var snyggt foto och bra visuella effekter. Att folk jämför den med Interstellar är ju också ett stort skämt, det är som att jämföra Rush Hour med Gudfadern. Många oförtjänta Oscars gick till Gravity enligt mig.
Kalis
Fantastiskt bra och välgjord film, ett riktigt mästerverk.
Visa fler (133)

Veckans populära filmer

Visa fler