Frankenstein (1931)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Boris Karloff i huvudrollen som filmhistoriens mest minnesvärda monster i vad många anser vara alla tiders bästa skräckfilm. Dr. Frankenstein (Colin Clive) dristar sig till att manipulera med liv och död genom att skapa ett mänskligt monster (Karloff) av likdelar. Regissören James Whales bearbetning av Mary Shelleys roman, blandad med Karloffs känsliga tolkning av varelsen, gör "Frankenstein" till ett mästerverk inte bara inom skräckfilmsgenren utan bland alla tiders filmer.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: FRANKENSTEIN

En fantastisk film
James Whales magnifika filmatisering av Mary Shelleys klassiska bok är skräckfilm när den är som bäst. Enkel, känslosam och tragisk. Tekniken till trots, detta kan vara den bästa filmvarianten på Henry Frankensteins omtalade monster.

Det finns monster, värre monster och så finns det Frankensteins monster. Den marknadsfördes under utgivningsåret 1931 som en fasansfull åktur som det krävdes starka nerver för att ta sig igenom, men ju mer tiden gått ifrån 1930-talet, ju mer framstår filmen som en mänsklig (jovisst) tragedi som både är oerhört gripande och oroväckande aktuell med tanke på dagens fascination av kloning och artificiell intelligens.

Antagligen ligger mycket i att filmen "Frankenstein" faktiskt mer är baserad på Peggy Weblings pjäs än på boken av Shelley. På teaterscenen letar man ofta mer efter intelligent dialog och känslosamma konfrontationer i motsats till ren skräck. Regissören James Whale tog väl vara på detta när han bestämde sig för att göra det första riktiga filmförsöket. Han behöll mycket av grundhistorien, men la till en del filmiska detaljer för att öka spänningen och osäkerheten. En av dessa är att Frankensteins monster här inte kan prata alls. I boken kunde han lära sig tala via böcker, men här stannar det vid grymtar och suckar. På ett sätt kan man hävda att detta tar bort lite av karaktären eftersom han rent ytligt mer framstår som en otäck uppfinning än en person av kött och blod. Personligen tycker jag att det är precis tvärtom. Monstrets oförmåga att tala gör honom än mer till ett olyckligt experiment som skapats mot sin vilja av en galen person som vill leka gud.

I filmen är det Frankensteins, som spelas av Colin Clive, assistent Fritz (Dwight Frye) som råkar göra ett ordentligt misstag i skapandet av monstret, som äckligt nog består av olika beståndsdelar från "diverse" källor, vilket ser till att denna endast blir inställd på våld, hat och mord. När denna varelse sedan släpps lös i byn där filmen utspelar sig blir det naturligtvis fullt kaos och Henry Frankenstein måste rycka in och förstöra sin egen skapelse. Något som visar sig betydligt lättare sagt än gjort.

Frankensteins monster skildras i filmen som något fruktansvärt vilket resulterar i spännande jaktscener, läskiga moment när karaktärer ska gömma sig och inte minst en hel del bra specialeffekter. I dag kanske de inte ser mycket ut för världen, men faktum är att Whales film är en av få monsterfilmer som faktiskt står sig riktigt bra än i dag.

Tittar man lite mer på det rent dramaturgiska är det intressant att Henry Frankenstein till en början ser ut som en ofrivillig hjälte som inser sina misstag och försöker sona dem. Men vid en närmare titt framstår han som en oerhört naiv och obehaglig person med ett enormt ego. Hur han ens kom på idén till att göra monstret nämns aldrig rakt ut, men det är ganska tydligt att det mer beror på egen fåfänga än att skapa något som ska hjälpa mänskligheten. Med dagens ögon blir det därför ganska absurt att se en "hjälte" som beter sig som ett svin och inte lyssnar på sin fästmö Elizabeth (Mae Clarkes) som varnar honom för att detta inte kommer att gå bra.

Och så har vi den legendariske Boris Karloff i just själva monsterrollen. Det är han som ser till att detta fasansfulla väsen ändå får ett patos som gör att publikens etos mer ser en tragisk figur än en mördarmaskin. Det är inte monstrets fel att han lever och att han fått en otäck hjärna beror på att uppfinnaren inte insåg hur korkat detta var. Karloffs ögon, bakom väldigt bra och övertygande smink, säger mer än tusen ord och just därför känns det inte nödvändigt med prat, som jag tidigare nämnt. Det blir snarare ännu mer melankoliskt.

Whale har på senare tid fått en liten nytändning sedan man börjat forska kring hans spännande person. Inte minst när Ian McKellen spelade honom i den utmärka "Gods and Monsters". Den här filmen är ett fantastiskt epitet för honom att lämna till eftervärlden.

"Frankenstein" blir sonika både en skräckfilm, ett tidsdokument och ett intressant politiskt inlägg om hur vi människor använder utveckling på fel sätt. Det gjorde ju däremot inte Whale som utnyttjade filmmediet till max för att berätta denna klassiska historia. En fantastisk berättelse, en fantastisk prestation och en fantastisk film.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Phip
Inte något speciellt direkt, filmen känns väldigt gammal (vilket den är också!) ;). Inget som jag blev skrämd av direkt och hur så många kan ha så högt betyg på denna förstår jag inte heller. Bättre än den halv kassa Dracula (1931) i alla fall. 2/5.
N10
En helt fantastisk film. Önskar man gjorde lite mer sådana här filmer istället för allt skit som visas just nu inom skräck-genren.
4/5, stark fyra!!!
Visa fler (13)

Relaterade filmer