Fifty Shades Darker 2017

Romantik Drama
USA
125 MIN
Engelska
Fifty Shades Darker poster

Synopsis

När en sårad Christian Grey försöker att få Ana åter, ställer hon som motkrav att deras arrangemang ska se annorlunda ut den här gången. Just som de två sakteligen börjat hitta tillbaks till varandra dyker ett par tveksamma figurer från Christians förflutna upp, fullt inställda på att sabotera deras planer på en gemensam framtid.
Ditt betyg
2.9 av 232 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Fifty Shades Darker
Biopremiär
10 februari 2017
DVD-premiär
12 juni 2017
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Universal Pictures
Åldersgräns
15 år
Längd

Recensent

Alexander Kardelo

8 februari 2017 | 14:40

Glöm inte skämskudden

”Fifty Shades Darker” är den andra filmen i denna erotiska saga för vuxna kvinnor som aldrig släppt drömmen om en fager Disney-prins. Förutom att prinsen är Seattles mest eftertraktade ungkarl, med hunkig kropp, trasig själ och kinky begär. Och vad jag minns gick Askungen aldrig på bal utan trosor.
Där ”Fifty Shades of Grey” slutade med att unga Anastasia flydde från sitt destruktiva förhållande, hinner uppföljaren knappt börja innan hon är tillbaks hos miljardären Christian Grey. Den här gången försöker Anastasia diktera trivselreglerna mellan lakanen: nu väntar ”vanilla” hela vägen. (Eller hur.) En kvart senare frestar Christian med blänkande sexkulor, och hon biter sig i underläppen och böjer sig villigt fram. 

Ur Anastasias synvinkel får vi åter följa ett sexuellt uppvaknande hos en ung kvinna, som inget hellre vill än att försöka förstå och hela sin mystiske bad boy. Vara honom till lags, men på egna villkor. Att han försöker bestämma hur hon jobbar eller vad hon har på sig, det är bagateller som bortförklaras med en traumatisk barndom. Deras charader och maktlekar gjorde första filmen halvt sevärd, ur en psykologisk vinkel. Här rinner det mesta ut i harmlöst gullegull i väntan på nästa tillfälle att kasta kläderna. Det dröjer inte länge innan hon själv hänger på låset till hans förbjudna Red Room och nyfiket klämmer på de prydligt uppradade sexredskapen.

Första filmens regissör Sam Taylor-Johnson lämnade jobbet - i protest, sägs det, mot författaren E.L. James inflytande över filmerna. James Foley (”Who’s That Girl”, ”Fear”) tar över spakarna utan att publiken märker någon skillnad.

Det är fortfarande en elegant produktion som frestar ögat med lyxiga miljöer. Man kan lätt bli förförd av Greys värld, med privata yachter, storslagna fester, en större våning än vi någonsin kan drömma om, och dyra presenter som han nonchalant strör omkring sig. Jag förstår varför man faller för fantasin som är Christian Grey. Men drömpojken har ju sina demoner, och de vägrar tryckas ner mer. Kim Basinger och Bella Heathcote dyker upp som otäcka spöken från det förflutna, för att varna och hota Anastasia. Hon börjar tvivla. Kan Christian verkligen ändra sig för hennes skull? 

En thriller-stämning vilar över den regniga staden Seattle, och fotot går verkligen i 50 nyanser av grått. Men särskilt dramatiskt blir det aldrig. Även i de få scenerna som är menade att skänka filmen lite spänning, blåser det över på nolltid. Här är det trots allt sexscenerna som ska höja pulsen. 

Sex säljer - den gamla klyschan är fortfarande sann. ”Fifty Shades of Grey” gick och blev en av 2015 års stora biosuccéer, mitt bland superhjältar och actionrökare. Utsvultna hemmafruar behöver också sina filmiska fantasier. Och i sängkammaren går ”Fifty Shades”-filmerna ett steg längre än vad de flesta filmer vågar. Det fingras och slickas för glatta livet. Men för att vara en S/M-relation känns det förvånansvärt rumsrent. Oftast vill jag plocka fram en skämskudde att gömma mig bakom, när vi ser Jamie Dornan smiska en stönande Dakota Johnson. Tystnaden i biosalongen känns väldigt påtaglig, och jag undrar hur många där och då som faktiskt finner det passionerat.

Sagan om osäkra Anastasia Steele och världsvane Christian Grey, paret som kommer från skilda världar men bondar över sin passion för bondage, ska visst vara romantisk på något vis. Filmen vill vara en hetare Jane Austen-filmatisering, med klass och sexuell spänning, men liknar mer mjukporr för kvinnor som växt upp med ”Twilight”. Gillade du första filmen finns det mer av samma vara här. Blev du inte upphetsad av den cheesy dialogen, skippa gärna.

Den enes njutning, den andres tortyr. En del människor går igång på underkastelse och smärtsamma sexlekar. Andra får onekligen ut något av ”Fifty Shades”-filmerna, något jag inte vill döma men inte heller kommer förstå.
| 8 februari 2017 14:40 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
3
Efter mycket strul och regissörsbyte så har nu slutligen "Fifty Shades of Grey" uppföljaren "Fifty Shades Darker" blivit klar och haft premiär på bio. Jag har trots att den första filmen inte levde helt upp till förväntningarna sett uppföljaren. Om det blev en bättre film med en ny regissör ska ska jag snart berätta. Men först lite om handlingen. När en sårad Christian Grey (Jamie Dornan) försöker att få Ana (Dakota Johnson) åter, ställer hon som motkrav att deras arrangemang ska se annorlunda ut den här gången. Just som de två sakteligen börjat hitta tillbaks till varandra dyker ett par tveksamma figurer från Christians förflutna upp, fullt inställda på att sabotera deras planer på en gemensam framtid. Jamie Dornans träaktiga skådespeleri får man tyvärr ha överseende med. Och han är inte fullt lika dålig skådis som i första filmen. Lite känns det som att han har växt in i rollen. Sedan att karaktären Christian Grey är väldigt stereotypt skriven är inget han kan rå för. Man får istället fokusera på hur hans kemi till sin betydligt mer begåvade motspelerska Dakota Johnson är. Och beträffande den saken har det utvecklats. De har kemi tillsammans. Man känner deras erotiska dragningskraft till varandra lika starkt som i boken. Och sexscenerna har mer passion att bjuda på. Riktigt lika snuskigt som i böckerna blir det aldrig. Inga grafiska och avslöjade scener nedanför midjan som kanske fluktare ser fram emot. Inte vad man kan notera utan en fjärrkontroll att frysa scenerna med i alla fall. Men däremot har fler av sexscenerna ifrån boken kommit med denna gång. Så det är en sak som gör att filmen faktiskt är lite bättre än sin föregångare. Första filmen förlorade nämligen en massa på just de nerklippta sexscenerna och att vissa av dessa scener ifrån boken hade hoppats över helt. Men gällande den varan blir ingen besviken. Till min stora glädje så fanns scenen ifrån boken där Anastasia är med Christian på en välgörenhetsgala som hans familj håller. Detta med silverfärgade knipkulor uppkörda på ett intimt ställe. Den scenen minns jag starkast ifrån boken och har därmed sett fram emot just det scenariot i filmatiseringen. Det var med andra ord något talade till filmens fördel. Utöver det redan nämnda som var positivt så fanns det även lite mer intrig mellan sexscenerna än förra gången. Några yttre hot mot Christians och Anas relation. Bland dessa hot får man bland annat äntligen möta karaktären som Anastasia kallar för Mrs. Robinson. Kvinnan som har format Christian Grey till den dominanta person han är. Jag såg Angelina Jolie som den karaktären framför mig då jag läste boken. Men det funkade väldigt bara med Kim Basinger i den rollen. Hon är precis som Angelina en gammal avdankad sexsymbol och föredetting. Det är precis så jag upplevde karaktären i boken och den känslan förmedlar Kim Basinger precis lika bra som Angelina Jolie hade gjort det. Nu till det negativa. Karaktärerna är väldigt stereotypa även i uppföljaren. Christian Grey är det manliga odjuret som ska tämjas av skönheten för att bli snällare och mer medgörlig. I det här fallet genom att föredra hederligt vanligt vaniljsex istället för dominerande S/M och Bondage. Karaktären Anastasia Steele har förvisso mer skinn på näsan denna gång vilket gör att det hela blir mer intressant. Men minuset är att det man får veta om Christian Greys bakgrund som har format honom hamnar i skymundan. Så är inte fallet i boken. I filmen blir det mer som lite hobbypsykologi och ingen skrapning på djupet vilket leder till att Grey karaktären fortsätter att kännas lika ytlig som i första filmen. Men över lag är detta en sevärd film. Det levereras mycket sex och upptrappning till sexscener som mellanspel. Lite mer humor finns det än förra gången och allt är inte lika gravallvarligt. Men något mästerverk blir det aldrig. Bara en charmig historia som faktiskt är ganska romantisk mellan allt det sexuella trånandet. Filmens ungefär 2 timmar långa speltid blev aldrig tråkig. Och filmen kan starkt rekommenderas för den som vill att orden "Red Room" ska få en annan innebörd än i kultserien "Twin Peaks". En trea av fem möjliga ger jag filmen "Fifty Shades Darker" i betyg.
Läs mer
2
Vart på smygvisningen av andra delen i MR Grey serien, tyvärr kommer filmerna inte ens i närheten av böckerna, det smaskiga detaljerna både utanför och innanför sängen uteblir:( Hetare sexscener finns ju i "vanliga" filmer så väldigt konstigt att en film baserad på en bok med mycket ingående sexdetaljer har kortaste sexscenerna ever???!!! Inte minsta hett eller flammande kinder ens fick man :( Är man ingen inbiten fans ser jag ingen som helst anledning att se den på bio, för oss andra är det kul att få se den på film, men allt bäst ur boken är utplockat så ha inga höga förväntningar!! Betyget blir en tvåa... Cast:Dakota Johnson, Jamie Dornan, Eric Johnson mfl... AA
Läs mer