Faustas pärlor 2009

Drama
Peru
100 MIN
Spanska
Faustas pärlor poster

Synopsis

Det påstås att skräcken överförs genom modersmjölken och för Fausta som levt med en mamma som utsatts för våld och terror finns skräcken djupt rotad. Sin historia och sitt öde har hon lärt sig genom mammans egna sånger och Fausta för traditionen vidare. När mamman dör måste Fausta lämna tryggheten i den lilla byn och börja arbeta. Hennes arbetsgivare, en något kolerisk pianist med idétorka snappar snart upp Faustas unika sånger och erbjuder en pärla för varje melodi, pärlor som Fausta så väl behöver för att ge sin mamma en värdig begravning.
Ditt betyg
3.1 av 8 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Info

Originaltitel
La teta asustada
Biopremiär
11 september 2009
DVD-premiär
24 februari 2010
Språk
Spanska
Land
Peru
Distributör
Folkets Bio
Ålder
11 år
Längd

Recensent

Lisa Olsson

9 september 2009 | 10:19

Obehagligt drama utan ljusglimtar

Peruanska "Faustas pärlor" är ett oerhört sorgligt drama om en traumatiserad ung kvinna som är rädd för världen - tungt är bara förnamnet. Det är en intressant skildring av hur trauman förs vidare mellan generationer men tyvärr infinner sig inte engagemanget helt ändå.

Den snälla svenska titeln "Faustas pärlor" är långt ifrån vad originaltiteln "La Teta Asustada" egentligen betyder. Översatt skulle det bli ungefär "det skrämda bröstet" och anspelar på den skräck som Fausta har fått från sin mamma genom modersmjölken. Mamman som utsattes för våldtäkt när hon var gravid med Fausta sjunger om sina hemska upplevelser. Fausta för traditionen vidare och hittar hela tiden på nya sånger. När mamman dör måste hon ge sig ut i arbetslivet för att ha råd med en fin begravning i hembyn.

Filmens regissör Claudia Llosa (brorsdotter till författaren Mario Vargas Llosa) låter Fausta representera hela det förtryckta landet Peru med sin våldsamma historia. Hon är i någon slags psykisk chock och bär hela moderns sorg på sina axlar.

Visst blir man berörd av denna folkskygga varelse som hellre tillbringar tid med mammans lik än att umgås med den familj som hon ändå har i livet. Problemet är bara att filmen tappar fart med jämna mellanrum. Alldeles för många långa scener där Fausta mest stirrar framför sig gör att man tappar fokus. Tempot är emellanåt alldeles för långsamt, nästan plågsamt långsamt. Men sen plötsligt kommer hennes personlighet fram igen och hon blir mer mänsklig, som när hon upptäcker att den person som hon litar på har stulit hennes sånger och tagit åt sig äran för dem.

Filmen visar också på klasskillnaderna mellan den fattigare ursprungsbefolkningen och de rikare spanska ättlingarna som representeras av Faustas arbetsgivare konsertpianisten Aída. En vänlig kvinna men som i slutändan lurar sitt hembiträde utan skrupler. Man får egentligen inte veta något alls av Perus historia men det man ser framför sig är terror, våld och en plågad befolkning. Att få representera ett helt lands trauma är inte det lättaste men Magaly Solier som spelar Fausta gör ett väldigt trovärdigt intryck med sin blick rakt in i kameran och ut på oss åskådare.

Kontrasten till de långsamma scenerna med en världsfrånvänd Fausta är de många bröllop som hennes släkt arrangerar. Här pratas det presenter, slöjlängd och bröllopsfoton. De här bröllopsscenerna är faktiskt de som sticker ut mest i filmen.

"Faustas pärlor" är en väldigt obehaglig film. Redan vid första scenen när mamman sjunger detaljerat om övergreppen mot henne känner man sig illa till mods. Det finns några små ljusglimtar men totalt sett så känns det som att hoppet om förbättring för Fausta är långt borta.

| 9 september 2009 10:19 |