Det: Kapitel 2 2019

Skräck
USA
165 MIN
Engelska
Det: Kapitel 2 poster

Synopsis

27 år har gått sedan barndomskamraterna Bill, Richie, Eddie, Mike, Ben, Stanley och Beverly besegrade den onda clownen Pennywise som låg ansvarig för flera barns försvinnande i staden Derry. Numera har dom gått skilda vägar och lever med sina nya karriärer och liv. Men snart så börjar barn återigen försvinna eller hittas brutalt lemlästade i Derry. Kamraterna inser att deras värsta skräck har återuppstått. DET är tillbaka...
Ditt betyg
3.1 av 57 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Jake Bolin

3 september 2019 | 19:00

Stundtals skrämmande men utan föregångarens flyt

Time to… sink? ”Det: Kapitel 2” når inte upp till den första filmens nivå annat än i korta stunder. Här finns en handfull ljuvligt obehagliga scener och mycket vilja på papperet, men filmens längd och svajiga skådespelarprestationer försvårar för både Bill Skarsgårds Pennywise och publiken.
27 år har gått sedan barn försvann på löpande band i Derry, Maine, och alla som är bekanta med Stephen Kings mytologi vet vad det betyder. Pennywise, eller noga räknat den uråldriga, utomjordiska ondska som i brist på en tydlig definition kallas för ”Det” är tillbaka. Kompisgänget som lyckades näpsa monstret när det begav sig sist tvingas högst motvilligt att återvända för att avsluta jobbet.
 
Medlemmarna i The Losers Club har alla, med något undantag, växt upp till drivna karriärister som sedan länge flyttat ifrån staden. Samtliga har också, med benägen hjälp av den diffusa magi som titelmonstret utövar, glömt sitt förflutna. Men på plats i Derry löses förträngningsmekanismerna upp, och var och en tvingas att konfrontera sina mest traumatiska minnen. Efter den första filmen finns det en del psykologiska knutar att lösa. Nu ska clownen bita i gräset en gång för alla.
 
Jag delar den hyfsat vedertagna uppfattningen att ”Det” (2017) var en lyckad historia. En av filmens många styrkor var att regissören Andy Muschietti var föredömligt återhållsam och lät oss se precis så lite av Bill Skarsgårds mördarclown att den/Det fick förbli skrämmande.
 
Inför denna häftigt emotsedda uppföljare, som klockar in på stöddiga 169 minuter, var därför en av mina värsta farhågor att Muschietti skulle kapa förtöjningarna helt och hållet och släppa loss Bill Skarsgård utan förbehåll. Så blev det lyckligtvis inte – Pennywise är visserligen mer smord i käften än sist, men även om Muschietti har lättat lite på kopplet så blir dialogscenerna med Det nästan aldrig för långa. Less is more-principen upprätthålls här, typ hela vägen.
 
Tyvärr råder det motsatta förhållandet vad gäller övriga skrämseleffekter. I jämförelse med sin föregångare är ”Det: Kapitel 2” en orgie i plastig CGI. Hur många gånger kan man variera ett plötsligt uppdykande malätet monsteransikte utan att proceduren slutar vara läskig? Det tvingar Andy Muschietti biopubliken att ta reda på. Svaret är: Oklart, men nästan tre timmars speltid förtar definitivt helhetsintrycket. I den tredje akten ryggar man inte tillbaka längre, oavsett hur många förvridna anleten och jump scares som fyller duken. Brinnande dödskallar, mögliga tantplyten, huggtänder av olika längd. Kvoten är fylld.
 
Man kunde önska att denna uttröttningsprocess var filmens största problem.
 
Men ska man rikta in sig på den största elefanten i rummet så är – och det är bedrövligt tråkigt men omöjligt att inte konstatera – skådespelarinsatserna i bästa fall ojämna. Kemin mellan de fullvuxna medlemmarna i The Losers Club är, överraskande nog, i stort sett icke-existerande. Sett till gruppdynamik och trovärdighet så får de helt enkelt råpisk av sina yngre motsvarigheter. Det har surrats mycket i förväg om Bill Haders prestation, och den forne SNL-stjärnan reparerar mycket riktigt en del av skadan vad gäller detta. Hans tvångsmässigt skämtande men på djupet osäkre Richie Tozier stjäl i princip varenda scen, men så är konkurrensen också obefintlig. Manuset tvingas dessutom att förlita sig så pass mycket på Toziers lustiga repliker att det hela känns lätt krampartat.
 
Rör det sig alltså om ett totalt haveri, är ”Det: Kapitel 2” en uppföljare så ovärdig att man vill ta Andy Muschietti i örat och skriva under en upprorslista à la ”Game of Thrones”, säsong åtta? Nej, riktigt så illa är det inte. Arvet efter tegelstensromanen och den första filmen kunde ha förvaltats betydligt bättre, men här finns ett gäng ordentligt obehagliga scener och åtminstone en lovande första timme.
 
Och Bill håller ångan uppe som Pennywise. Han är så att säga stadigt otäck. Man hade hemskt gärna kunnat säga samma sak om filmen som helhet.
| 3 september 2019 19:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (7)
2
Om man nu kan säga att en film i denna kategori kan ha värme och skarm så är det något som denna inte har. Besvikelse är ett starkt ord men jag lämnade inte biografen med samma nöjda känsla som efter kapitel 1.
Läs mer
2
Stor besvikelse. Denna film är mer av en komisk äventyrsfilm med jump scares än en skräckfilm. Överdrivna CGI effekter, ojämnt tempo, outnyttjade möjligheter, malplacerad humor och för mycket jump scares. James McAvoy, Bill Hader och Bill Skarsgård gör ett bra jobb, men Pennywise är dock inte med så mycket utan visar sig mest som olika monster som blir mer skrattretande än läskiga. Marvel-humorn som de kör med passar inte in utan förstör stämningen i filmen. När man helt plötsligt får höra "Angel of the morning" tycker jag gränsen är passerad. Soundtracket passar inte heller riktigt utan blir ibland för svulstigt eller för sentimentalt. Början av filmen är väldigt stressad och det känns mer som de vill få den delen överstökad. Som i den första delen blir nästan alla jump scares förutsägbara förutom vid några tillfällen då det faktiskt fungerar riktigt bra. Andra delen fungerar inte riktigt heller utan mycket känns som upprepningar. Överlag är det en underhållande film som man kan se om man är ett gäng och ha roligt men det är inte en skräckfilm. Skulle gärna ha givit filmen ett högre betyg men som Stephen King-fan blir man besviken. 90 talsversionen må ha sina brister och begräsningar men den funkar ibland bättre än denna version. 2/5
Läs mer
2
Snudd på usel. Rörig och aldrig läskig trots ett ihärdigt försök med drömsekvenser/hallucinationer som aldrig tar slut eller leder någonstans. Skådespelarprestationerna är ojämna men det som sänker filmen totalt är de sega tempot och de extremt fula effekterna. Clowner, monster, zombies m.m ser rent ut sagt för jävliga ut. Stundtals skrattretande fula, oavsiktligt såklart. Nä usch, en längre, tråkigare och tommare skräckfilm får man leta efter. Första delen levde gott på nostalgifaktorn men uppföljaren känns knappt igen som en Stephen King film. 2/5
Läs mer
Visa fler