Den nakna mannen 2010
Synopsis
Filmen reser genom Finlands män i alla samhällsskikt i många olika bastun och vi får höra deras rörande historier om kärlek, döden, födelse, vänskap, och om livet. I all sin enkelhet registrerar kameran de råa och sällsynt vackra landskap, bastun och män i nästan magiska bilder. Närvaron och djupet av deras känslor når en gräns där det nästan är outhärdligt för betraktaren att titta på. "Den nakna mannen" avslöjar männens nakna själar på ett ovanligt familjärt och poetiskt sätt.
Info
Humoristisk bastupoesi
"Den nakna mannen" är en dokumentär som utspelas på flera olika platser i Finland men vi får aldrig veta exakt var. Den enda tidsangivelsen vi får är i filmens början då vi får veta att det är oktober, sedan visas årstidernas växling genom magnifika naturbilder. Tiden är inte det viktiga utan det är människorna som är filmens utgångspunkt. Vi möter minst tjugo olika män som bastar och pratar. Det låter förstås inte alls särskilt kul men det långsamma tempot gör det bara ännu mer stämningsfullt.
Det här är verkligen en film om nakna män, både bildligt och bokstavligt då nästan varenda bildruta fylls av manskroppar. Och de vågar inte bara visa sig utan kläder, dessutom öppnar de upp sig och pratar om allt som tynger dem. Det är som att värmen från bastun och slagen från björkriset gör att det är fritt fram att tala som sådant man aldrig gör annars. Tänk vad mycket terapipengar folk skulle spara om de skaffade en bastu istället.
Berättelserna som vi får höra är de flesta så tragiska att det gör ont i hjärtat, allt ifrån död och ensamhet till våld och hemlöshet. Men det finns undantag som killen som precis har fått en bebis och stolt visar upp bilder på honom.
Trots de tunga ämnen som behandlas är det här en film med mycket humor och värme. Här finns oförglömliga scener med tama björnar och jultomtar som tar öl- och bastupaus för att diskutera vikten av att bli erbjuden en bra fåtölj när man ska dela ut julklappar.
Filmen pekar på ett viktigt problem som en av männen i filmen uttalar högt, just att män inte får gråta. Förhoppningsvis vägrar nya generationer att lyda sådant trams men för männen i "Den nakna mannen" är det verklighet. De har fått välja mellan tigande och supande eller både ock. Nog för att det förekommer en hel del alkohol, det verkar ingå i bastukulturen, men dessa män har ändå gjort revolt mot den förlegade mansrollen. De gråter och pratar känslor, nakna dessutom.
Det är kul att se hur stor bastukulturen faktiskt är i Finland. Folk bastar överallt; i telefonkiosker, husvagnar och tält. Kanske är en och en halv timmes finsk dokumentär med nakna män som bara pratar inte det man väljer i första hand på en biokväll, men en gripande stund utlovas. Det här är bastupoesi med humor och hjärta. Jonas Bohlins stämningsfulla musik höjer dessutom filmen ytterligare en dimension.
