De fem legenderna (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Världens 5 mest osannolika hjältar - Jack Frost, North (även känd som Jultomten), Bunnmund (Påskharen), Tooth (Tandfen) och Sandy (the Sandman) - blir tvungna att slå sig ihop för att hindra en uråldrig ande kallad Pitch (the Boogeyman) från att störta jorden ner i ett evigt mörker.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: DE FEM LEGENDERNA

Blänker och gnistrar på ytan
"De fem legenderna" är ett färgglatt fyrverkeri till animerad film som blänker och gnistrar på ytan, men som är svagt balanserad i känslomässig substans.

Tomten, här avbildad som en rysk kosack med orden "Stygg" och "Snäll" tatuerade på sina väldiga underarmar, upptäcker till sin förfäran en dag att den elaka anden Pitch ("The Boogeyman") planerar världsherravälde, eller åtminstone att få vartenda barn på planeten att drömma mardrömmar och leva i skräck. Tomten samlar därför raskt de övriga väktarlegenderna - en sorts uppsättning mytologiska superhjältar som i tidernas början fick uppdraget från självaste månen att hålla alla barn trygga - för att planera en motståndsmanöver: Påskharen, Tandfeén, och John Blund, eller The Sandman som han ju heter på engelska.

Man värvar också den ansvarslöse och pojkaktige Jack Frost, som mest vill flyga omkring och blåsa vinterstormar och skapa intrikata frostmönster på fönsterrutor i hus där det bor barn. Den svenska motsvarigheten till Jack Frost borde närmast vara den litterära figuren Kung Bore som också är en personifikation av vintern, jag såg filmen otextad med engelska originalröster och vet därför inte hur man har löst översättningen.

Filmens största gåta är varför man har valt att anlita den drygt trettioårige Chris Pine till att göra den tonårige Jack Frosts röst. Jack lider i alla fall av problemet att inga ungar tror på att han finns. För detta mobbas han en del av Påskharen, som näst tomten står högst i status i det avseendet. Överlag handlar den här filmen oerhört mycket om att tro. Tomten tror på Jack som för att kunna tro på sig själv måste få barn att börja tro på honom och hela poängen med äventyret är att visa barnen att det är fint och viktigt och värt något att tro på legenderna. Frasen "You have to BE-LIEVE!" upprepas lågt räknat fyrahundra gånger. Om det blir tröttsamt? Ja, jo, lite.

I början tror ingen på skurken Pitch heller, men när han sänder iväg legioner av mardrömslika hästvarelser för att kidnappa barnens drömmar blir det minsann annat ljud i skällan. Pitch ser ut som en tredimensionell variant av Disneyversionen av Hades i deras filmatisering av "Hercules" och är perfekt ljudsatt med Jude Laws viskande röst. Tyvärr får han för lite plats i denna produktion som har en sjuårsgräns.

"De fem legenderna" bygger på en amerikansk litterär följetong som bara är några år gammal (och som jag inte tror är översatt till andra språk ännu). Det är tveksamt hur hög den här filmens angelägenhetsgrad är för barn som inte bor i USA, där exempelvis Påskharen, John Blund och inte minst Jack Frost har större plats i det kollektiva medvetandet.

Filmen är blixtrande vacker och färgglad till vansinnets gräns, men trots att den reducerar sig själv till en uppvisning i sentimentalitet under den andra akten känns den ofta ytlig och distanserad, mera som en uppvisning i animationskonst än som den hjärtliga action-saga man gör anspråk på att vara. Den starkaste karaktären bortsett från Pitch är den lille rundmagade och solliknande John Blund, delvis för att han inte kan prata och därför inte en enda gång häver ur sig att man måste "BELIEVE!"

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Marcus
Den här var ganska trevlig tycker jag. Härligt äventyr med bra tema och roliga karaktärer. Helt klart värd en trea.
16933
Vikten av att tro på det goda och inte förlora sin fantasi inger ett hopp som får mig att gråta av glädje och berör mitt inre. Kanske för att jag bestämde mig redan som 10-åring att aldrig glömma hur det känns att vara barn. Det här var en film som gick rakt in i hjärtat och mina två barn 5 och 8 år var lika lyriska som jag. Jag kommer att se den igen och igen. Den gör mig lycklig. Länge leve fantasin!
16875
Vi tyckte filmen var en riktig pärla en söndag i vintermörkret. 
Min dotter som är 15 ville se den. Självklart gick vi på bio. Var jag, vännen min,  och dottern med sin jämngamla kompis.

Den var jättetrevlig!  Den var vacker och rolig. Vi älskade de små vättarna som var så naivt dumma och söta.  Och påskharen...En riktig mysfilm.

Och 3 Dn var bra!. Helt enkelt en mycket trevlig fiml en söndag eftermiddag för oss.

(enda smolket var väl att någon ett par bänkar bakom tagit med sig ett allt för litet barn....som konstant frågade vad händer nu....och när är filmen slut, är den inte slut nu?)


Tycker det är lite tråkigt mot oss andra...förstör nöjet lite. Bättre att låta sin 3-åring vara hemma. och låta dm som vill se filmen göra det.
Visa fler (26)

Veckans populära filmer

Visa fler