Dark Blood (2012)

Paret Buffy (Judy Davis) och Harry Fischer (Jonathan Price) får motorstopp mitt ute i öknen under deras andra bröllopsresa. Vattnet är slut och de befinner sig flera mil ifrån den närmsta staden. Men den autonoma indianen Boy (River Phoenix) kommer till undsättning.

Som deras enda livlina erbjuder han sig att eskortera dem tillbaka till staden men dagarna går och andra planer blir aktuella. Kärnkraftstestningar som pågått runt området har haft bestående skador och lett till att Boy mist frugan i cancer på grund av farlig strålning. Nu utvecklar han en kompulsiv besatthet av Buffy och är viljestark nog att tro sig kunna erövra kvinnan genom manligt tuppande.

När Heath Ledger gick bort under inspelningen av "The Imaginarium of Doctor Parnassus" år 2008 slutförde Terry Gilliam filmen genom att låta Colin Farell, Jude Law och Johnny Depp hoppa in och ersätta rollkaraktären i de återstående scenerna med nyfilmat material. George Sluizer har istället haft en nästan fullständig film till sitt förfogande, som förvarad i en kapsel, och har ägnat lång tid åt postproduktions-arbetet. Hål i berättelsen blir märkbara när man får syn på slutprodukten; en manöver har utförts genom att infoga sin egen röst som får fungera som en sporadisk berättare till flyktiga stillbilder som sveper förbi.

Det torra, outforskade landskapet med dynor av sand blir en zon som orsakar inbillningar, och rädslan för att gamar ska börja cirkulera ovanför huvudet eller att ingen kan höra dig skrika efter hjälp är lätt att föreställa sig. Klimatet bidrar till den skräckinjagande och klaustrofobiska mardrömmen.

Men det ligger fortfarande en skugga över "Dark Blood" som härstammar från krocken mellan tidsåldrar. Skådespelarmässigt är det suveränt men karaktären Boy exotifieras - han tillhör ett annat folkslag med en främmande kultur och blir den avvikande medan Buffy och Harry får stå för kultivering. Post-kolonialismen har återigen talat.