Camino (2008)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den sanna berättelsen om den unga Alexia González Barros. Precis som i sagorna, vill Camino leva lycklig i alla sina dagar men en dödlig cancer ändrar hennes liv för alltid. Detta gör att hennes familj, som tillhör den katolska sekten Opus Dei, starkare än någonsin uppmuntrar henne att finna stöd i tron. Föräldrar och präster är övertygade om att hennes sjukdom är Guds sätt att testa familjen. För Camino är det istället kärleken och fantasin som får henne att uppleva glädjen av att leva. "Camino" vann hela 6 Goyas ("Spaniens Oscar"), bl.a. för Bästa Film, Bästa Regi och Bästa Skådespelerska.
Visa hela synopsis

VISA 1 ALTERNATIV

DÖLJ ALTERNATIV

Betyg
Läs recension
2.6 av 13 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: CAMINO

Olustigt och obehagligt
"Camino" lämnar sin publik med ett stort mått av obehag. Det är en stark berättelse om barn om blir utnyttjade i religionens namn. Men med den dramatiska musiken och sin övertydlighet blir det här spanska melodramat emellanåt för mycket.

Camino är en elvaårig flicka som bor med sin extremt religiösa och mamma och sin snälla och väldigt mesiga men inte lika religiösa pappa. Både hennes syster och mamma tillhör den katolska sekten Opus Dei och de vill förstås att även Camino ska välja den vägen. Det händer dock mycket i Caminos liv. Hon blir kär för första gången samtidigt som hon får beskedet att hon har drabbats av cancer. Familjen pendlar mellan hopp och förtvivlan och frågan är vad som kanske kan rädda Camino; läkarna, Gud eller kärleken. "Camino" är baserad på en sann historia om den unga flickan Alexia González Barros som efter sin död nu genomgår en process att helgonförklaras av den katolska kyrkan.

"Camino" kastar sig mellan olika genrer. Vissa stunder känns den som en gullig tonårsfilm för att i nästa sekund vara ett gravallvarligt och läskigt vuxendrama. Färgglada fantasisekvenser blandas med dödsångest och extrema närbilder på de operationer som Camino tvingas göra. Känsliga tittare, som jag själv råkar vara, varnas definitivt för dessa bilder.

Det här är en film om religionens makt över livet. Mammans lösning på allt är bara att be till Gud. Camino lyckas uppbåda en imponerande styrka mitt i sin allvarliga sjukdom. Mamman och hennes Opus Dei-vänner är helt säkra på att det beror på hennes starka tro. Bara Caminos pappa anar att det kan bero på något annat. Många är imponerade av hennes "förmåga att göra uppoffringar utan pjosk". Det här är det värsta i hela filmen. Varför är det så fint att vara stark? Oavsett om det beror på Gud eller en söt pojke så ska det vara okej för en cancersjuk elvaåring att klaga när hon har ont.

Trots det obehag och den olustiga känsla som filmen ger är det ändå en fascinerande berättelse. Den är dock för lång och intresset hålls inte vid liv hela tiden. Det bästa med "Camino" är nog istället skådespelarna, särskilt Carme Elias som spelar Gloria, den religiösa och bestämda mamman. Även unga Nerea Camacho som spelar levnadsglada Camino och Manuela Vellés som spelar den kyska storasystern är imponerande.

Den oerhört sorgliga "Camino" lämnar man med blandade känslor; fascination, irritation och ett lätt illamående. Och man tänker inga snälla tankar om extremreligiösa människor och präster som tycker att ett cancerdrabbat barn är Guds sätt att testa familjen.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
2817-0
nej denna film ska inte ses!

Veckans populära filmer

Visa fler