Benda Bilili (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Filmen om musikgruppen Staff Benda Bilili från Kongo-Kinshasa, följer en grupp halta, rullstolsbundna, hemlösa musikers fantastiska framgångssaga från repetitionerna på gräsmattan i stadens zoo till hyllade konsertturnéer i Europa.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BENDA BILILI

En fantastisk framgångssaga
Ibland överträffar verkligheten dikten. Som gruppen Staff Benda Bilili – hemlösa gatumusiker från Kongo som kämpade för att bli ett etablerat band. Dokumentären om dem lider stundtals av låg budget men de egensinniga människornas öden är en fantastisk historia att ta del av.

2004 börjar dokumentärfilmarna Renaud Barret och Florent de La Tullaye följa gatumusikanten Coco Yakala och hans band Staff Benda Bilili, som han sjunger och spelar gitarr i. De spelar på bakgator hemma i Kongo i afrikanska staten Kongo-Kinshasa men siktar stolta på att komma ut i världen med sin musik. Bandets medlemmar består av hemlösa och handikappade, varav många får skjutsas omkring på sina hembyggda rullstolar av gatubarn.

Fokuset ligger på relationen mellan ledaren Ricky och en ung pojke som försöker ta hand om sin mamma och syskon och ansluter sig till gruppen för att satsa på en musikkarriär med sitt unika musikinstrument han byggt själv av en burk . Ricky tar sig an pojken och blir som en extrapappa, något han agerar för flera av traktens hemlösa barn. I och med pojkens ankomst i bandet så närmar de sig sakta men säkert en studioinspelning och framgångarna gror allt eftersom.

Det är en klassisk framgångs- och Askungesaga, fast en sann sådan. Hur dessa unika, excentriska och älskvärda människor på botten av samhället kämpar för en dröm och hur de skapar - ska faktiskt erkännas - riktigt bra, häftig musik med sina säregna instrument. Det är en mäktig resa att bevittna och sångerna, alla skildrar musikernas liv och känslor, är starka och personliga.

Att regissörerna mitt i filmen måste avbryta när budgeten tar slut och återvända först år senare ger tyvärr ett olyckligt hopp men man klipper effektivt runt det och tappar aldrig greppet om filmens hjärta - de skitiga slumområdena där bandet och deras musik hela tiden växer. I och med framgångarna ser vi små, subtila ändringar i människorna men när de njuter av publikens jubel är det så mycket större än i någon publikfriande spelfilm (t.ex. "Hur många lingon finns det i världen?"). Det är på riktigt.

Filmen haltar lite (med risk för att dra en oavsiktlig ordvits). Den är gjord med små medel och flera av de medverkande är klart inte vana vid att formulera sig eller drar sig för att ens synas framför kameran. Det finns stundtals en mindre kommunikationsbrist och transportsträckor som känns mindre intressanta. Ständiga, metaforiska bilder på fåglar i burar känns också smått övertydliga. Men det är detaljer i marginalen som inte bör hindra någon från att ta del av denna fantastiska historia om svaga människor med en stark passion.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +

Veckans populära filmer

Visa fler