Basic Instinct (1992)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En blodig ishacka. En silkesscarf knuten vid en sängstolpe. En avdankad rockstjärna brutalt mördad. Detta är ledtrådarna och offret, men vem är mördaren?

För Nick Curran (Michael Douglas) - en polis på dekis vars bästa vän är flaskan - utvecklas något som från början liknar en vanlig mordutredning till något mycket farligare. Den huvudmisstänkte är Catherine Tramell (Sharon Stone), en rik och förförisk romanförfattare vars bisarra påhittade mord har en förmåga att inträffa på riktigt. Currans intuition säger honom att hålla sig borta men han dras till den oemotståndliga och frestande Catherine. Ju närmare han kommer, desto mer kan hon manipulera honom tills han slutligen finner sig själv hopplöst utom kontroll i en labyrint av psykningar, passion och mord.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BASIC INSTINCT

En förförisk film noir
De omtalade sexscenerna i filmen känns kanske inte idag lika chockerande som när det begav sig på 90-talet och tyvärr heller inte riktigt lika sexiga. Dock ramar de ändå effektivt in den spännande intrigen och det hela resulterar i en väldigt underhållande erotisk thriller, som fortfarande utan tvekan lyckas förföra.

Författaren och psykologen Catherine Tramell blir misstänkt för att med en ishacka under en älskog ha huggit ihjäl sin pojkvän. Mordet utreds bland annat av den rätt slitne men numera nynyktre polisen Nick Curran. Han tvivlar inte en sekund på Catherines skuld, men känner sig extremt attraherad av henne. Liken radas på varandra samtidigt som han finner sig desto djupare insnärjd i en mycket osund relation.

Intrigen är uppbyggd som en traditionell pusseldeckare och bitarna som läggs bildar också successivt ett relativt logiskt mönster. Alla svängar kanske inte är helt trovärdiga och stundvis känns polisen mer än nådigt inkompetent. Men bortsett från småskavanker i manuset är filmen väldigt spännande och hela vägen laddad med riktigt otäck stämning. Det senaste mycket tack vare de fantastiskt kusliga tonerna skapade av Jerry Goldsmith.

Sharon Stone fick sitt stora genombrott som Catherine Tramell. Rollen innebar många sexscener och mycket hud och hennes är onekligen fin, men mest minnesvärd är hon trots allt i de övriga scenerna som hon totalt dominerar. Hon är iskall, manipulerande fast samtidigt så övertygande vad gäller karaktärens oskuld att man som publik ända till slutet svajar fram och tillbaka i ovisshet om vem som egentligen är mördaren. Och så ska en rafflande thriller fungera. Michael Douglas är bra som polis och även om han kanske inte är mitt ultimata val som förste älskare gör han den spänningssökande och lite lätt ruffige detektiven Nick övertygande.

Stilmässigt faller thrillern otvivelaktigt i film noir-facket. Det är en hård och på många sätt dyster värld vi får ta del av. Det både sups och knarkas och sexet är allt annat än ömt. Vi har dessutom den klassiska femme fatalen i Stones skepnad, livsfarlig men ack så fängslande och ljuset sipprar flera gånger genom strategiskt upphängda persienner. Det är ett snyggt och effektiv foto signerat Jan De Bont och regissören Paul Verhoeven dirigerar verkligen allt och alla helt rätt.

Filmen blev både hyllad och utskälld när den kom för drygt 20 år sedan. Den sades bland annat vara homofobisk, pornografisk och kvinnofientlig. Och visst, karaktärerna är på flesta håll ganska platt och ensidigt skildrade, kvinnor som män. De fyller dock sin funktion i berättelsen även om den inte är den mest nyanserade remsan celluloid i filmhistorien. Och än sen? Filmen har aldrig gjort anspråk på att vara ett debattinlägg eller något annat än en underhållande och hyfsat het spänningsrulle, vilket den lyckas synnerligen väl med.

Och jag måste säga att även om jag kanske inte är riktigt lika odelat positiv idag som när jag såg den första, andra och tredje gången, så lyckas den fortfarande engagera och roa mig något enormt, från början och hela vägen till (det ifrågasatta) slutet.

Senaste kommentarer
Phip
En helt okej film, den kunde ha varit 30 minuter kortare då den är på tok för lång och blir väldigt seg. 2/5.
Film
Bra men inte så bra som jag hade hoppats på. En stabil 3a
lindersson
Grymt bra film med väldigt obehaglig stämning rakt igenom. 
Douglas och Stone är bra. 
Stabil till stark fyra.
Visa fler (3)

Veckans populära filmer

Visa fler