Bamse och vulkanön 2021

Äventyr Familj Animerat
Sverige
70 MIN
Svenska
Bamse och vulkanön poster

Synopsis

Just när allt är lugnt och skönt hemma hos Bamse och hans vänner kommer ett nödanrop från Skalmans gamla forskarkollega, biologen Beanka, som mystiskt verkar ha försvunnit på en forskningsresa. Trots att Lille Skutt darrande försöker förklara varför det alltid är dumt att åka på äventyr som man inte vet hur de skall sluta, ger sig våra vänner ut på ett räddningsuppdrag som tar dem förbi hungriga vargar, själviska skurkar och livsfarliga vulkanutbrott.
Ditt betyg
2.0 av 4 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Bamse och vulkanön
Biopremiär
22 december 2021
Digitalpremiär
23 mars 2022
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
Nordisk Film
Ålder
Barntillåten
Längd

Recensent

Fanny Degerfelt

20 december 2021 | 08:00

Vulkaner, vargar och en ny onding i trivsamt äventyr

Bamse och hans vänner måste bege sig till en arktisk vulkanö för att rädda en av Skalmans gamla forskarkollegor. Ett charmerande, klassiskt äventyr som introducerar en helt ny antagonist (med ett "Agatha All Along"- aktigt ledmotiv!).
Bamse och hans vänner har det lugnt och skönt i sommarvärmen, när det kommer ett nödrop från betydligt kallare breddgrader. Skalmans forskarkollega Beanka (givetvis en anka, ni behöver inte ens fråga) har mystiskt försvunnit på en forskningsresa. Givetvis måste Bamse, Skalman och Lille Skutt ge sig ut på en räddningsexpedition, som visar sig vara betydligt mer farligt än de kunnat tro. De hotas av vargar, en mystisk vulkan som när som helst får utbrott, och någon som vill rädda Beanka av inte helt altruistiska skäl.
 
Filmen introducerar med ett musiknummer, som påminner om “Agatha All Along” från “WandaVision“, också den helt nya antagonisten Kattja (gissa om hon är en katt) som är en småtjuv med hybris och längtan efter ett glassigare liv. Även om Kattja är en karaktär som är rätt vanlig i barnfilmer uppskattar jag henne, det är mer fart i henne än i många av Bamses andra antagonister.
 
“Bamse och Vulkanön” är precis vad man förväntar sig, men det känns som att det är en del av tryggheten med Bamse. Även det nya känns klassiskt, och man vet att det kommer gå bra. Ett irrationsmoment är att det finns en stund där filmen glömmer att Skalman har allt utom lokomotiv och atlantångare i skalet och han bara... står där och gör ingenting under en kris. Vilket är märkligt, för det är ju välkänt att hans mat- och sovklocka ibland ringer vid de mest opraktiska tillfällen.
 
Många kända röster hörs genom filmen - bland andra Johan Glans, Johan Ulveson och Sissela Kyle - vilket alltid gör att det finns en risk att bli distraherad, men det fungerar bra även om det tar ett tag att vänja sig vid Rolf Lassgård som Bamse. Filmen har förstås flera spänningsmoment, men på det stora hela går det i Skalmans makliga takt. De flesta barnfilmer går sedan länge i en hisnande takt med snabba klipp och konstanta ljudeffekter, så det ska bli spännande att se hur stort intresset är för den betydligt mer traditionella Bamse-filmen under julhelgen. Det hedrar filmskaparna att de inte försöker göra den till något den inte är, inte en enda TikTok- eller Fortnitedans prövas för att vara nere med kidzen.
 
Det är regissör Christian Ryltenius fjärde Bamsefilm, så han är van vid materialet vid det här laget. (Han var även med i original-“Space Jams” animationsteam vilket känns så random att jag måste dela med mig av den informationen.)
 
För även om “Bamse och Vulkanön” känns traditionell, har den fått en visuell uppdatering om man jämför med Rune Andréassons filmer som släpptes mellan 1973 och 1991, som jag tror att publiken är mer bekant med även om ett par filmer släppts sen dess. “Bamse och Vulkanön” har oerhört vackra miljöer, särskilt hur himlen skiftar lyfter allt som händer i förgrunden.
 
Våra vänner är sig förstås lika, men deras ansiktsuttryck har blivit mer komplexa - bara en sån sak som att de blinkar kändes ovant. Jag tror att uppdateringarna var nödvändiga för att fungera med en ung publik, men det har gjorts med kärlek och värdighet.
 
“Bamse och Vulkanön” är charmerande, nostalgisk och samtidigt tidlös. Den förvaltar Bamse-arvet väl, är sedvanligt snäll, men också spännande och lite finurlig. Filmens lunkande takt är en smaksak, jag tyckte det var trivsamt, men några barn kommer ha svårt att sitta stilla även om den inte är särskilt lång. Men det är en sällsynt film som erbjuder många barn, föräldrar och morföräldrar att ha en trevlig bioeftermiddag ihop utan att någon blir traumatiserad eller dör av tristess.
| 20 december 2021 08:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
1
Trist film och story, dåligt val av röster, Bamse låter inte som Bamse ska låta och Lille-Skutt har blivit skåning. Ej värt att se filmen. Ej i samma nivå som Tjuvstaden och de senaste filmerna med Bamse.
Läs mer
3
Även om jag inte är den tänkbara målgruppen för filmen, så fanns det saker i den som jag verkligen gillade. Animationerna är fantastiska, både bakgrunderna och designen på karaktärerna. Röstskådespelet är i överlag bra. Jag får nästan känslan av att Rolf Lassgård underspelar i rösten som Bamse, men han är ändå bra i rollen. Johan Ulveson är visserligen inte lika bra i rollen som Skalman som föregångaren Steve Kratz, men man stör sig inte på honom. Jag trodde verkligen att jag skulle störa mig på Johan Glans som Lille Skutt, men nej, efter ett tag så tänker man inte på att det är Glans, utan man hör bara Lille Skutt. Jag önskar dock att historien var mer spännande, originell eller kanske storslagen. Jag skulle säga att det finns bättre Bamse-historier att adaptera till film. Dessutom så undrar jag om man för varje Bamse-reboot måste göra en stor sak om det att t.ex. Skalman har fotografiskt minne eller att alla andra än Bamse får ont i magen i tre dagar av dunderhonung. Jag har bara två stora problem med filmen. Dels så är berättarrösten i denna film inte i närheten lika bra som Olof Thunberg och Tomas Bolme var innan honom. Sen så tyckte jag inte riktigt om att man låter Katten Jansson och Husmusen prata här. Det var något som bara kändes konstigt och ganska snabbt så kände jag "Hoppas de inte är med så mycket i filmen." (vilket de turligt nog inte var) Jag hoppas att Christian Ryltenius en dag gör en lika vacker, men kanske mer vågad animerad film, för han är definitivt vår bästa aktiva animeringsregissör i Sverige. Oavsett vad så tycker jag att "Bamse och vulkanön" var en väldigt mysig film.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu