Annabelle Comes Home 2019

Annabelle Comes Home poster

Synopsis

För att hindra Annabelle från att förstöra mer, tar demonologerna Ed och Lorraine Warren hem den besatta dockan. Hon ska låsas in "i säkerhet" i deras låsta rum med artefakter, bakom heligt glas och med en prästs välsignelse. Men en ohelig skräcknatt väntar när Annabelle väcker till liv de onda andarna i rummet, som alla ger sig på samma mål - Warrens tioåriga dotter, Judy, och hennes vänner.
Ditt betyg
2.5 av 82 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Annabelle Comes Home
Biopremiär
26 juni 2019
DVD-premiär
28 oktober 2019
Digitalpremiär
28 oktober 2019
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Warner Bros
Åldersgräns
15 år
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

24 juni 2019 | 15:10

Alla ska med när Annabelle kommer hem

Annabelle är tillbaka och väcker liv i ett dussintal olika gastar i ett hus med en flicka och två snygga barnvakter. ”Less is more” är inte regissörens motto här… förutom när det gäller handling och karaktärer.
Någonstans är det rätt imponerande hur porslinsdockan Annabelle blivit en sådan ikonisk skräckfigur som till skillnad från sin manliga rival Chucky har ynka två, som bäst hyfsade filmer i sin egen franchise och i dessa inte gör mycket än att oväntat dyka upp på diverse platser och stirra kusligt. Det som var möjligen aningen effektivt när hon först introducerades i ”The Conjuring” börjar här kännas som ett effektlöst mjölkande.
 
Med tanke på att Annabelle är en ganska inaktiv docka så har regidebuterande manusförfattaren Gary Dauberman (som även skrivit de tidigare filmerna) beslutat sig för att alla ska med när hennes demoniska krafter väcker ett helt gäng otäcka gastar till liv. Filmen inleds med att för seriens fans välbekanta paret Ed och Lorraine Warren (Patrick Wilson, Vera Farmiga) tar hem och låser in dockan bland all sin annan spökrekvisita.
 
Entré för parets dotter Judy (McKenna Grace, unga titelpersonen i ”I, Tonya”) som lämnas hemma tillsammans med sin tonåriga barnvakt Mary Ellen (Madison Iseman, ”Jumanji: Welcome to the Jungle”) när mamma och pappa ska ut på demonjakt. Så småningom dyker upp Mary Ellens nyfikna bästis Daniela (Katie Sarife) upp och börjar rota i den ökända källaren. Gissa vad som händer sen?
 
På pappret är idén att fylla en hel film med ett dussintal skräckfigurer (i detta fall spöken av varierande drag) är en skräcknörds våta dröm. Det funkade utmärkt i finalen i ”The Cabin In the Woods” och på ett familjevänligt sätt i ”Goosebumps”. Här känns det dock som en ursäkt för att undvika att utveckla karaktärer, logik eller ens en ordentlig handling. Annabelle vill ha en själ och använder olika hemskheter för att skrämma/distrahera/plåga (?) våra hjältinnor.
 
Det hela hade varit mer acceptabelt om spökfesten varit någorlunda originell eller skrämmande. Det blir några skrämseleffekter och kusliga moment men mycket (mystiska knackningar på dörren, föremål får eget liv, skuggor som sveper förbi) är av standardtyp. Ibland känns det som en filmversion av Spökhuset på Gröna Lund där man går från rum till rum med en ny fasa i varje rum – det finns till och med en mystisk låda med ett hål där man sticker in handen!
 
Bland det bästa med den här filmen är ironiskt nog eftertexterna där man helt plötsligt anammar 1970-talserans fräcka stil med glimt i ögat. Hade resten av filmen haft samma självdistans hade lite mer underhållning kunnat utvinnas bland hoppa till-scenerna. Nu blir det lite uddlöst och fånigt, speciellt när de två tonårstjejerna ser ut att komma direkt från en tuggummireklam och en av dem har ett löjligt omotiverat kärleksintresse i form av en outhärdlig trubadur.
 
Men visst, fullkomligt älskade du övriga filmer i den här odödliga serien så finns säkert en del popcornskräck att avnjuta (den är åtminstone inte lika frustrerande dålig som ”The Nun”). Personligen skulle ett triangeldrama med Chucky och Tiffany krävas för att jag skulle investera intresse i Annabelles nya äventyr. Man kan alltid hoppas.
| 24 juni 2019 15:10 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (3)
1
Ska detta föreställa en skräckfilm? Det är den sämsta generiska skiten jag sett på länge. Ingen skräck, ingen spänning, bara folk som springer omkring i ett hus och dörrar som slår igen. En patetisk ursäkt till skräckfilm, mer lämpad som Halloween-mys på Disney Kids.
Läs mer
2
Hade ganska höga förväntningar på denna efter trailers och att flera skräckkaraktärer skulle dyka upp. Men det blir en ganska tam tonårsskräckis där det inte händer mycket första timman. Folk som står i bakgrunden eller i fönster etc. Jumpscaresen är förväntade och inget jag reagerar på. Man klipper även direkt till något annat. Hela filmen känns väldigt enkel gjord och osar nästan lite b-film. Barn som skriker och springer runt i ett hus när de hade kunnat gå därifrån.
Läs mer
3
Dockan Anabelle som besitter demoniska krafter har tidigare skrämt slag på många i ett par egna spin-off filmer och några uppdykanden i några andra filmer i "Conjuring" universumet. Nu har det blivit dags för hennes tredje egna film och jag har varit och sett "Annabelle Comes Home" som den heter. Jag ska därmed med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling. Fast beslutna att hålla Annabelle borta från att skapa mer förödelse, placerar demonologerna Ed (Patrick Wilson) och Lorraine (Vera Farmiga) Warren henne i ett låst rum i sitt hem. En skräckfylld natt väntar dock när Annabelle väcker liv i de onda andarna i rummet som alla har ett mål i sikte - familjen Warrens tioåriga dotter Judy (Mckenna Grace) och hennes vänner. Jag är ett stort fan av "The Conjuring" filmerna som jag tycker att är relativt läskiga i alla fall i den utsträckning att man gärna har sällskap när man ser dem. Den första "Annabelle" installationen var jag inte superimponerad av till en början. Men sedan när prequelen "Annabelle Creation" kom och förklarade den kusliga bakgrunden till historien så började jag att förstå karaktären mer. Annabelle filmerna är en del av ett större universum som "The Conjuring" filmerna ramar in och den ramberättelse som fängslat mig mest är den om det verklighetsbaserade demonologparet Warren. I "Annabelle Comes Home" får vi följa paret då de tar sig an dockan Annabelle och låser in henne. När de beger sig av hamnar deras dotter i fara då Annabelle och den demon som kanaliseras i dockan tar sig ut. Den kopplingen är verkligen det som gör filmen sevärd. Alltså att man får följa gamla bekanta karaktärer och känner igen sig i "Conjuring" universumet. Förra gången vi blev introducerades till den här världen var i filmen "The Nun" som bara levererade en och annan skrämmande scen. Sedan urartade det mest i en historia med en titelkaraktär som inte var så skrämmande hela filmen ut och en massa levande döda som var allt annat än skrämmande. Kopplingen till de andra filmerna glömdes därför bort. Så är inte fallet i "Annabelle Comes Home". Men det finns vissa liknande svagheter. När alla demoner flyr ifrån det rum de hålls inlåsta i blir det inte riktigt så mycket psykologisk skräck som man skulle kunna hoppas på. Mest monsterskräck med demoner och en varulv som jagar unga människor som hade kunnat klara sig undan många situationer om bara deras hjärnor användes mer. Men filmen funkar som den skräckfilm den är menad att vara. Den har sina små brister som lappas över av att man märker att filmskaparen har en berättarkärlek för historien.Och huset där filmen utspelar sig lockar fram kalla kårar då smygande vålnader jagar filmens karaktärer. En välförtjänt trea som kunde ha blivit högre utan filmens små brister är mitt betyg till "Annabelle Comes Home".
Läs mer