Allt för min syster (2009)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
I centrum för handlingen står frågan "Hur långt är en förälder beredd att gå för att rädda livet på ett barn?". Brian och Marge Fitzgerald har ställts inför denna fråga gång på gång. Vid två års ålder fick deras dotter Kate diagnosen leukemi. Hon förväntas inte överleva, men mot alla odds är Kate fortfarande i livet då hon fyller sexton år. Att detta är möjligt beror helt och hållet på Anna, Kates yngre syster som är en perfekt medicinsk donator.

Men tretton år gammal fattar Anna ett beslut som kommer att vända upp och ner på familjens liv; hon vill inte längre vill vara donator. Åtminstone vill hon ha rätten att välja själv. Hon stämmer sina föräldrar för att få kontroll över sin egen kropp, samtidigt som hon är medveten om att detta kan leda till Kates död.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: ALLT FöR MIN SYSTER

Tårdrypande drama som går vilse
Tårdrypande drama som vill gripa tag och engagera i en brännbar fråga men istället går vilse i övertydlig voiceover och konstruerade rättegångsscener.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är något i den här filmen som lämnar en obehaglig eftersmak. Det kan förstårs vara ämnet som är allt annat än muntert. Den  älskansvärda amerikanska kärnfamiljen Fitzgerald får dottern Kate som visar sig ha leukemi. På inrådan av läkare beslutar de sig att skräddasy en till dotter genetisk för att få fram en idealisk benmärgsdonator. 

Donationerna räcker inte till när den äldsta flickans sjukdom eskalerar och hennes njurar lägger ner verksamheten.  Just där och då bestämmer sig den yngre systern Anna att det får vara nog med smärtsamma donationer. Hon vet en organdonation är vad som förväntas av henne - men begär juridisk hjälp över rätten att bestämma över sin kropp vilket skapar stora spänningar inom familjen.

"Allt för min syster" har några få ögonblick där det bränner till tack vare ämnets inneboende tragik. Men mest är det gravt dyster film där autenciteten som krävs begravs under tillrättalagda scener.  För naturligtvis hinner Kate skaffa en valpgullig pojkvän under sin tid på canceravdelningen medan hennes mamma ler i mjugg över att dottern hinner uppleva jordisk kärlek innan det är för sent. 

Lika givet är det att kärlekslyckan brutalt rycks bort när den precis har blomstrat. Att förse varje familjemedlem med en egen voiceover där de förklarar sina känslor inför det som händer tillför filmen ingenting utan förstärker känslan av att man tittar på en film gjord att visas på en amerikansk kabeltv-kanal. Dessutom finns här en twist som presenteras i en rättegångsscen på ett onaturligt sätt.

Filmen hade mått bra av att tona ner de effektsökande spänningsmomentet och omfamna sitt tragiska tema fullt ut. Att levande skådisschablonen Alec Baldwin spelar advokaten som tar sig an lillasyster Annas juridiska tvist med sina föräldrar säger det mesta. Jag tvivlar inte på att Nick Cassavetes (mest välkänd för sina legendariska föräldrar och oförklarligt populära "the Notebook") hade goda intentioner när han tog sig an Jodi Picoults roman och omvandlade den till film. Det hjälper dock inte känslan av att man ser på en halvmärkligt iscensatt film vars explotarenade av sjukdom rider högt på något diffust socialt patos.

Skådisarna kämpar mot flosklerna så gott de kan - såväl Jason Patric som Abigail Breslin gör bra ifrån sig. Till och med rumpskakande komediveteranen Cameron Diaz lyckas vara lite rörande som den älskande mamman som vägrar släppa taget om sin döende dotter.  Som döende Kate är Sofia Vassilieva filmens räddning - gripande i sin roll som modig och fruktansvärd sjuk tonårstjej som besitter lika mycket kärlek som mod.  Man önskar bara att den blott sextonåriga skådespelerskan (som till skillnade från tidigare castade Dakota Fanning inte hade några problem med att raka av håret för sin roll) hade mer subtilt material att arbeta med.

Två scener dröjer ändå kvar lite grann. Den ena är när den överbeskyddande mamman försöker stoppa familjen från att ta med Kate på en tur till havet. Den andra är när de väl är där och avnjuter en dag på stranden som vilken familj som helst och Kate ser på sina syskon som leker i vattnet utan tillstymmelse till missunnsamhet. Det är simpelt men förmedlar en genuin sinnesrörelse. Något som annars verkar ha blåst bor i bearbetningen från idé till film.

Oskar Smulski Skribent
Allt för min syster (2009) – En film som spelar på ett känslosamt ämne för att komma undan frambringandet av komplexitet.
För att locka en bred publik försöker sig “Allt för min syster” (“My sisters Keeper” i originaltitel) att balansera två faktorer – att skildra barncancer, samt att skildra ett etiskt dilemma. Dessvärre slarvas både dessa trådar bort, genom att koncentrera sig på en mängd irrelevanta sidoberättelse, vars enda syfte är att få en massiv mainstream-trå-flod och när den huvudsakliga handlingen väl får fokus, blir dess syfte åter igen att med hjälp av icke-realism (realism, som filmen försöker bygga upp) på enkla sätt få publiken att känna, inte baserat på filmens kapacitet utan på enkla kärleks-klichéer och filmens ämnes (barncancer) inneboende känslostyrka. Kate (spelad av Sofia Vassilieva) har sedan en tidig ålder lidit av leukemi. Nu är hon sexton år och lever tack vare att hennes yngre syster har varit hennes donator, ett barn som föräldrarna skaffade i detta syfte. Systern heter Anna (spelas av Abigali Breslin. Vad som redan här bör nämnas är att skådespeleriets chanser att bli mångbottnat är lika med noll, på grund av manusets tunnhet, därför finns det egentligen få faktorer att bedöma hos skådespeleriet, då skådespelarna är helt lämnade till manuset) och är elva år, när hon tydligt inser att hennes kropp exploateras tar hon juridisk hjälp för att få slut på utnyttjandet. Detta skapar en stora spänningar inom familjen… Konceptet skulle kunna fungera, men då gäller det att filmskaparna inte har en sådan stor medvetenhet om att det dom filmar SKA bli sorgligt. För hela filmens ambition är att vara sorglig, inte att skildra karaktärer och vilken dödsångest cancer troligen frambringar. Skulle filmen i stället koncentrera sig på detta hade det kunnat bli en naturligt tragisk film, nu blir det i stället en mycket inställsam och falsk filmupplevelse. Det finns också väldigt lite fokus inom filmen, då den helt plötsligt slänger in en irrelevant kärlekshistoria (vars enda syfte, även här, tycks vara att skapa stora känslor, som åker snålskjuts på sitt ämne och ej sin egna kapacitet) som varken leder någon vart handlingsmässigt eller på karaktärsplanet - och detta i en film som försöker vara realistisk och dramaturgisk. Snarare känns det som om Kate läser igenom en bruksanvisning om vad hon förväntas att göra i livet på väldigt kort tid och det hela tendera att bli ett mycket smaklöst porträtt av barncancer.. Filmens tekniska faktorer och filmens musik lider av deras otroliga produkt till att öka filmens banala översentimentalitet, det appliceras slowmotion för att tittaren verkligen ska märka dom tragiska delarna och fotot tycks vara mycket forcerat i efterhand genom att se onaturligt ljust ut och även tendera att bli glittrigt, vilket gör att skärpan och fokuset är mycket suddigt, det finns ingen ambition till att fotot ska fylla en egen komponent, utan ska enbart verka som att förhöja ett budskap - till ett budskap som manuset redan är fruktansvärt tydlig med. Det samma gäller musiken där populärmusik spelas och fyller ut som om det vore en musikvideo. Vill du ha ett tema framlagt framför dig, som du själv får ta in, är “Allt för min syster” inte att rekommendera. Men om du tycker det är spännande att känna hur det känns att få en film nerkörd i halsen, är detta den ultimata filmen. Anton Carlson Ursprungligen skriven i Augusti 2014. (sista recensionen skriven mellan Mars-Augusti 2014 på Antoncarlson.se)
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Kalis
Helt okey film dock blev den lite långtråkig ibland 3/5
Brinken
4:an i betyg hade varit gjuten i sten om inte Cameron Diaz hade spelat mamman. Jag tål verkligen inte henne som skådespelare. En riktigt fin film och övriga genomför fantastisk filmmagi. Slutbetyget blir stark 3.
Gomer Pyle
En ganska bra snyftare. Skådespeleriet var överlag bra. Några sidospår som inte tillförde något hade jag svårt för. En trea är den värd.
Visa fler (19)

Veckans populära filmer

Visa fler