A Piece of our Life 2010

Haru är en osäker ung tjej med en självcentrerad pojkvän som bara är intresserad av sex och dessutom har en till flickvän. Men hennes värld förändras när hon möter Riko som vägrar att kategorisera människor utifrån kön utan blir kär i den hon vill.

En japansk "Fucking Åmål" har den kallats och det finns helt klart likheter. Det lesbiska kärlekstemat men framför allt skildringen av hur jobbigt det kan vara att vara ung och hitta sig själv. Haru är i och för sig universitetsstudent men något osäkrare får man leta efter. Hikari Mitsushima är riktigt bra i den här rollen, vid vissa tillfällen är hon så bräcklig att man tror att hon ska gå sönder.

Momoko Ando som gör regidebut med "A Piece of our Life" har jobbat mycket med kontrasten mellan de två unga kvinnorna i filmen. Riko är lite grann som en Pippi Långstrump med sina stora kängor och sitt raka sätt. Hon fungerar till en början som Harus räddade ängel och den som får henne ur sitt skal. Tydligen är de båda skådespelarnas personligheter tvärtom mot vad de spelar i filmen. Regissören vill visa att flickor kan ha båda sidorna inom sig - de kan vara tuffa och osäkra. Och det ser vi också i filmen, att Haru vågar mer och att den rebelliska Riko faktiskt också kan känna osäkerhet.

Könsfrågan är viktig i "A Piece of our Life". Hur är det att växa upp som tjej i Japan som inte direkt är känt för att vara särskilt jämställt? Momoko Ando har sagt tidigare att budskapet hon vill få fram är att det inte spelar någon roll om man är kvinna eller man utan hur man är som person. Vi ser en del av detta i Rikos prat om att man blir kär i en person och att det inte spelar någon roll vilket kön den personen har. Men trots Rikos påstående att hon är bisexuell så verkar hon inte ha mycket till övers för män. Hon är emellanåt riktigt arg och kommer med uttalanden som "Du bestämmer inte över mig bara för att du är man". Hennes raseriutbrott är både rätt roliga och skrämmande. Men var lugna, det här är ingen manshatarfilm.

Filmens centrum är relationen mellan de unga kvinnorna och hur den utvecklas, förändras och vad den gör med dem. Det är en väldigt fin skildring av hur vi alla letar efter saknade bitar på ett eller annat sätt. Symboliskt nog går Rikos arbete ut på att hjälpa folk som saknar vissa kroppsdelar. Haru saknar inga kroppsdelar men letar efter kärlek, uppmärksamhet och en egen identitet.

Efter en mycket bra första halva tappar tyvärr filmen både fart och fokus och känns plötsligt lite för lång. Historien spinner vidare och vidare men hade tjänat på att sluta bra mycket tidigare. Dock är det en bra debut som helt klart är sevärd och det ska bli intressant att se Momoko Andos fortsatta arbete.