50 First Dates 2004

Bra filmer är i allmänhet bra av en specifik anledning. De har inte Rob Schneider i rollistan. Se på ”Punch-Drunk Love”, en av vår tids stora kärlekshistorier och Adam Sandlers överlägset bästa film. Finns det en enda ruta Rob Schneider i den? Nej. Självklart inte. I ”50 First Dates” är han gift med en överviktig kvinna och blir ibland biten av hajar. Han har fem barn (ett hawaiiskt Hitlerjugend som eventuellt är barnkören från ”The Day That Thatcher Dies”) och en underlig golfswing (som ”Happy Gilmore”, ni vet).

”50 First Dates” innehåller även en valross med ett sensationellt stort könsorgan, Dan Aykroyd som inte varit rolig sedan 1985, Sean Astin som en läspande kroppsbyggare (oväntat karriärsval efter ”Sagan Om Ringen”), Sandler-veteranen Allen Covert som Ten Second Tom (vars minne sträcker sig tio sekunder tillbaka i tiden) och Lusia Strus som en… person. Det blir för mycket. I bra komedier kommer humorn från att karaktärernas logiska beteenden dras till absurda nivåer. I ”50 First Dates” kommer humorn från att regissören, i ett desperat försök att kompensera bristen på intrig, petar in diverse stolliga karaktärer i bakgrunden. Och när ingen av de karaktärerna spelas av Steve Buscemi kan betyget inte bli något annat än en etta.

Istället för att gå och se ”50 First Dates” rekommenderar jag ”Big Brother” på femman. ”Big Brother” handlar om Carolina och Olivier som ibland är kära i varandra. Det roliga är att Carolina vaknar upp varje morgon och har glömt gårdagens händelser. Varje ny dag blir därför exakt likadan som den föregående. Carolina bråkar med Olivier. Carolina packar sin resväska. Olivier säger något sådär charmigt franskt (typ ”varsågod”). De blir fulla, har sex och somnar. Ni får samma historia och slipper Rob Schneider.