Så blir Liza Marklunds uppföljare

2 Mars 2012 | 19:30

Så blir Liza Marklunds uppföljare

Vi har frågat ut Malin Crépin om gäststjärnorna, regissörerna och intrigerna som väntar Annika Bengtzon i höst...

Gillar du svensk crime i allmänhet, och Liza Marklund i synnerhet, finns det mycket gott att se fram emot i år. Bioaktuella "Nobels testamente" är bara den första i raden av sex nya filmer om Annika Bengtzon, den orädda kvällismurveln med en förmåga att hamna i trubbel. 

Vi mötte upp Malin Crépin som tar över rollen, efter att själv ha gjort hyllade insatser i bland annat "I skuggan av värmen".

Hur kändes det att bli inbjuden till Nobelfesten för första gången?

- Jag blev ju inte det… Det är bara fejk! (skratt) Men det var jätteroligt att göra Nobelfesten, fast det var en större utmaning för regissören att få ihop allt än vad det var för mig. Hela logistiken med alla statister, det var kort om tid. Det gällde att ha is i magen när vi filmade det. Vi var där på natten, eller mellan 17 och 01, för Stadshuset var öppet för publik under dagen. Sen filmade de ju lite exteriörer på den riktiga Nobelfesten, så det ser ut som att vi verkligen är på Nobelfesten. Och den är ju bra pampig.  

Vad kan du berätta om de kommande fem filmerna?

- Vi har lite arbete kvar förutom lanseringen, det är eftersynk på två filmer. Men allt är färdiginspelat.  Peter Flinth regisserar den första, sen regisserar Agneta Fagerström-Olsson de tre nästkommande filmerna. Sen gör Ulf Kvensler "Livstid" och så avslutar vi med Flinth igen, med "En plats i solen". 

Vad skiljer filmerna åt?

- Det är tre olika regissörer som har satt sin prägel på sina filmer. Sen är vissa element samma, som redaktionen och hemmet. Men det är sex olika böcker, som också inom sin genre har olika toner. Så jag tror att vi har gjort sex ganska olika filmer. Fast jag har ju inte sett alla än… (skratt) 

Hur utvecklas Annika i filmerna?

- Dels har hon en privat händelsekurva i familjelivet, i relationen med sin man. Hon gifter sig, skiljer sig och så vidare. Sen är det ju olika mord i varje film också som hon måste ta itu med. Hon börjar rätt så stadigt i sitt förhållande, det rasslar till och sen slutar hon ändå starkt… 

Du lyckas bli inblandad i mycket mordhistorier. Ett farligt liv.

- Haha, ja. Det är helt fantastiskt.

Kommer det bli lika mycket fokus på redaktionen?

- Ja, det har varit ungefär en veckas inspelning per film på redaktionen. Hon är kvällstidningsreporter så hennes yrke är basen. Sen driver hon sina egna linjer i varje film. Hon fogar sig liksom inte i det redaktionella arbetet.

Man kommer att tänka på Daniel Craig i "The Girl with the Dragon Tattoo", han sa flera gånger att han hade mer förståelse för journalistik och journalister i överlag. Kan du känna så också?

- Absolut, jag har också lärt mig att det finns en viss dramaturgi även i journalistiken. Ni ska också leverera. Precis som vi ska leverera, så har de också förväntningar på sig att komma med scoops, att komma med unika grejer som ingen annan har. Det är klart, då triggas man ju att gå över gränsen på ett helt annat sätt. Jag förstår att man blir fartblind också av att jobba i den miljön. Men också att det många gånger är ganska mycket träget arbete bakom, det tar ganska lång tid att få ett scoop.

Kommer dina kollegor att dyka upp mer?

- Ja, både Berit (Kajsa Ernst) och Patrik (Erik Johansson) har sina historier längre fram. Men det är nog mest Annika som hamnar i fara, de andra är nog lite klokare när det gäller sånt.

Vad har de olika regissörerna satt för prägel på sina filmer?

- Peter Flinth jobbar stort och internationellt. Det ska kännas snyggt. Agneta Fagerström-Olsson kör all in, hon har ett stort hjärta. Lite rörigare, lite skitigare, lite mer realistiskt. Ulf Kvensler har ett väldigt träffsäkert öga och är känslig för toner. Han gjorde en underbar manusbearbetning. Hans film kommer också att kännas snygg, rapp och stor. 

Har du själv valt bort något från böckernas beskrivning av Annika Bengtzon?

- Inte medvetet. Det jag gillar med Annika är att hon har väldigt mycket skinn på näsan, samtidigt som hon är väldigt hudlös på något sätt. Hon blir stark för att hon har en enorm vilja, men hon är rätt tilltufsad. Hon är ingen übermänniska utan får ta i lite för att komma dit hon vill. Det gör henne mänsklig, att hon har den här svärtan som kommer fram senare i historierna. Hon har ett smärtsamt förflutet som hon får handskas med. 

Villa gäststjärnor får vi se framöver?

- Det har varit otroligt många bra skådespelare som jag fått äran att jobba med. Jag skulle vilja nämna alla, men… Moa Gammel, Josephine Bornebusch, Magnus Krepper, Maria Kulle, Ellen Jelinek… Ja, alla möjliga och omöjliga. Alla de här har sina egna filmer.

Hur är det med vår favorit, Pia Johansson? Dyker hon upp igen?

- Haha, ja, hon är ju helt underbar! Jag hade önskat att hon är med i varje film, men det är hon tyvärr inte. Det var bara i den här filmen ("Nobels testamente"). Men hon är fantastisk, jag hade gärna också sett mer av henne. Hon är väldigt träffsäker. Otroligt rolig att jobba med, man skrattar väldigt mycket.

Så en klassisk fråga: kan du tänka dig att spela Annika igen?

- Det beror på. Just nu är jag väldigt nöjd med att ha avslutat det här och gjort de här filmerna. Blir det fler filmer, så får jag ta ställning till det då. 

Vad har du annars på gång?

- Jag försöker klämma in lite ledighet, eftersom jag har jobbat så mycket under året som har varit. Så får vi se vad nästa film blir, det visar sig. Jag har inget spikat som jag kan säga… Det är statshemligheter! (skratt)

De sex filmerna släpps på DVD med start i slutet av juni, vad kommer efter "Nobels testamente"?

- "Prime Time" är nummer två. Sen är det "Studio sex", "Den röda vargen", "Livstid" och "En plats i solen". I den ordningen. I "Prime Time" är Göran Stangertz, Maria Kulle, Josephine Bornebusch och Moa Gammel med. Vilka de spelar? Det kan jag inte berätta. De kanske dör, de kanske inte dör. De kanske dödar och kanske inte, det får ni se. (skratt)