Det finns en hel värld om Percy Jackson idag men allting tog sin början med en första bok, skriven av Rick Riordan för att hjälpa sin son. Det följde fler böcker och de blev så populära att det gjordes två filmer på 2000-talet om Percy Jacksons äventyr, och nu är det dags igen - fast denna gång i serieformat.
Serien "Percy Jackson and the Olympians" hade premiär på Disney+ i december och är baserad på boken med samma namn.
Bakom seriens skapande ligger bland annat två producenter vid namn Dan Shotz och Jonathan E. Steinberg, varav den ene har en bakgrund med projekt som "Black Sails" och "National Treasure" och den andre har skrivit manus för bland annat "The Old Man" och "Jericho". Det är inte första gången de arbetar tillsammans men "Percy Jackson and the Olympians" var speciellt för båda två förklarar de i intervjun:
Vad var målet med serien? Vad var eran kreativa process under seriens skapande?
JS: Målet med den här serien var att skapa något som skulle göra två saker: det första är att vara en realistisk bearbetning av boken som miljoner människor har blivit så fästa vid och blivit djupt kära i. Vi ville se till att det var en resa du kunde åka på och uppleva som både familjär på alla sätt som du vill att den ska vara som fan, och ny på sätt som både upplevs naturliga i koppling till boken men fortfarande överraskande.
Sedan tror jag samtidigt att serien försöker vara ett äventyr som vem som helst nå, som vem som helst kan falla för och bli indragen i - vare sig du läst böckerna eller inte. Så jag tror att chansen att göra en väldigt stor serie som verkligen är för alla är ovanligt, och det var något som var spännande att hoppa på.
Vad var den största utmaningen i att göra en tv-serie av en så populär bok?
DS: Det var så många utmaningar men de var alla väldigt belönande i slutändan. När du får chansen att arbeta med material som det här ser du bara alla möjligheter så även om vi hade monster i alla avsnitt som vi behövde ha dem i och det innebar att bygga, designa, förstå hur de rör sig, hur allt det fungerar. Vi åkte till nya platser varje vecka, byggde upp nya miljöer och scener, och arbetade med barn. Barn som vid den tidpunkten var mellan 13 och 16 år, vilket betyder att de bara får arbeta halvdagar, så de här barnen, de spelade in i nästan 160 dagar! Det är vad det tog för att leverera det här.
Så, det fanns alla dessa utmaningar men det var också vad som var så spännande med att göra det här - varje dag var en ny dag, det fanns en ny sak att hitta en lösning på, en ny chans att se till att vi levererar. Det finns många människor som har älskat de här böckerna i åratal och det var vårt ansvar att göra all den där fantasin till verklighet.
Personligen föll jag för boken för att den fick mig att känna att jag hörde hemma någonstans under tonåren. Vad fick er att välja just den här serien? Vad är speciellt med/känner ni igen i er i serien eller karaktärerna?
JS: Precis samma sak. En av sakerna som gör den här historien så universell och kraftfull är att det inte bara är en berättelse om ett barn som känner sig konstig och inte passar in någonstans, och sen hittar sin plats utan det är en berättelse om hur han inte känner sig hemma men hittar en plats där alla är som honom och han borde passa in - men är fortfarande den som hamnar utanför.
Jag tror att upplevelsen av att se honom hitta någon annan som sig själv i Annabeth, att se dem dela upplevelsen av att vara personer som aldrig hört hemma någonstans, det är helt enkelt en vacker historia. Jag tror att du känner det under serien, vare sig de slåss mot monster eller är på flykt någonstans, så känns de där mänskliga relationerna och dess känslosamma historier av. Det blir en otrolig upplevelse.
DS: Ja, jag tror också att när du läser de här böckerna så blir de personliga väldigt snabbt - du hittar någon slags koppling till dem. Vi båda är pappor så vi har barn vars kärlek till läsning väcktes genom dessa böcker, och det är en kraftfull känsla när du som pappa ser ditt barn få kontakt med en bok och känna sig sedd. Därför är vi personligen väldigt fästa vid historien och det gjorde upplevelsen väldigt personlig att arbeta med serien.
Det fantastiska med att arbeta med Rick Riordan är att berättelsen har sitt ursprung i att Ricks barn hade det svårt och för att lindra berättade Rick mytologiska historier. Så den har sin början på en sådan ärlig, vacker plats och jag tror att alla som varit involverade i processen kring dess skapande har fört med sig just kärlek till den.
"Percy Jackson" är en väldigt originell och tidlös historia. Hur viktigt var det för er som skapare att kombinera den moderna utvecklingen i samhället med historiens tidlöshet?
JS: Det är en tidlös historia. Hoppet i sättet den är skapad är att du kan se den idag, du kan se den imorgon, du ska kunna se den om tio år och den ska fortfarande kännas som något du kan finna kopplingar till, lika samtida i alla kontexter.
Gällande musiken var vi ganska försiktiga för att se till att musiken alltid berättade en historia; det finns Olivia Rodrigo-låten (reds anm: Vampire), det är några låtar från nittiotalet, det är lite som är ännu äldre.. Allt finns där av en anledning men jag skulle ljuga om jag sa att Olivia Rodrigos låt inte delvis är med på grund av hennes känslor kring boken och kopplingen mellan den och ett världskänt fan.
Ni hittade den perfekta Percy! Hur?
JS: Han öppnade sin mun.
DS: [Skratt]
JS: Det var i början av castingprocessen som vi såg honom, och det var väldigt svårt att missa hur naturlig han var, hur charmig han var utan att försöka särskilt hårt, och hur rolig han var. Ärligt talat, en vid den tidpunkten tolvårig kille som gjorde så många val angående sitt agerande - du är lyckligt lottad när du finner vilken skådespelare som helst, vuxen eller barn, som kan sätta samman en prestation på det sättet. När vi alla sett Walker [Scobell] var det en fråga om ”när” och inte ”om” han skulle spela Percy.
DS: Och när du sedan dyker in finns det såklart alltid en risk: du castar någon baserad på några auditions, får träffa dem och de kanske känns rätt men fram till du är där, där på dagen när det är dags, och får svar på ”vad kommer denna kille att ge? Hur kommer han se till att axla rollen bäst?” i denna massiva, massiva produktion.
Walker kom varje dag med den bästa attityden, han arbetade så hårt, var en av de mest professionella i teamet - och hade också jätteroligt. Han förde med sig en ren glädje varje dag till både jobbet och allt kul vi gjorde utanför produktionen. Tänk er, vi pratar om 160 dagar och den här killen arbetade under varenda dag av dem. Han gick från komplicerade scener med svärdfäktning till att nästa dag spela in djupt känslosamma scener och allt däremellan. Han klagade inte en enda gång, han bara njöt av tiden och det smittade av sig på oss alla.
Är serien löst baserad på böckerna eller följer den någon boks handling mer specifikt? Kommer läsare känna igen mycket från böckerna?
JS: Tanken med den första säsongen är att hålla sig inom den första bokens fyra väggar - med förhoppningen att kommande säsonger gör samma sak för varje uppföljande bok. Jag tror att möjligheten att börja om från start med serien tillsammans med kunskapen du har från bok 1 och dess uppföljare gör att du kan finna mycket referenser och byggnadsmaterial inför kommande säsonger.
Hur tänkte ni gällande inklusivitet i castingen? Var ni oroliga för att få negativa reaktioner över era val?
JS: Speciellt gällande castingen av barnen var det viktigt för oss att inte ha några förbestämda tankar kring, tja, någonting alls. Vi ville vara öppna för allting förutom vilken känsla de gav oss. Vi - Rick, Becky, studion, alla - avlade ett löfte att gå in i processen med ett öppet sinne och hopp om att hitta någon som skulle visa sig så stark i rollen att det kändes onödigt att fundera på någon annan. Och ett löfte att kämpa för det barnet för att se till att vi fick rätt barn i rätt roll.
Var ni nervösa över fansens förväntningar och reaktioner?
DS: Ja, det här är olikt allt annat vi arbetat på, eller som de flesta människor har arbetat på. Du går in i det här med så mycket hopp och förväntningar från miljoner människor i världen, varav många är yngre och barn, och du vill uppfylla deras förväntningar. Vi vill inte säga att det fanns en press genom vetskapen att det finns en så stark fanbase men mer av en chans just för att den är så älskad och det finns något här som är så speciellt att vi vill leverera för dem.
Så man tänker på dem, det gör man. Man tänker på vad de hoppas på och och drömmer om ska dyka upp i serien men man måste även finna sin koppling till det som producent, som manusskribent, som det vi gör och för med oss till berättelsen. Det fanns en så djup respekt, en kärlek, till fansen bland oss alla medan vi byggde detta.
Hur bestämde det kreativa teamet vilken ton serien skulle ha?
JS: Det är en sak att säga att man vill göra en serie för alla, en annan att göra det. En av versionerna det kan bli är något som är så utspätt att det inte upprör någon. Vi ville inte ha det, vi ville ha något som hade något att säga till alla och att ingenting det sa till någon skulle påverka den personens upplevelse av det. Något du verkligen kan titta på vare sig du är ett sjuårigt barn eller det barnets föräldrar, och uppleva olika saker av det.
När det kommer till att nå en sådan ton känner du dig bara fram i de flesta lägen och försöker se till att du är vänd mot rätt måltavla. För oss var målet några av de filmer vi växte upp med som barn. De var väldigt äventyrliga filmer gjorda för alla, barn kunde se dem men de var inte på något sätt fördummade för att tilltala den yngre publiken.
DS: Och vad John och Rick (Riordan) gjorde med manuset, det finns ett visst mått av sofistikation i de teman och problem de här barnen hanterar. Barn världen över måste hantera väldigt komplicerade situationer från en ung ålder och i castingen var vi tvungna att välja barn som kunde hantera den typen av storytelling: den sofistikationen, de äkta, känslomässiga orden som de här killarna (Rick och John) tillför till serien. När vi såg hur de hanterade de scenerna, det var stunden vi förstod att ”det här kommer att fungera” och den här tonen kommer att fungera.
Var det komplicerat att arbeta med specialeffekterna? Var scenerna med vatten en särskild utmaning?
JS: Vi ville att allt i serien, inkluderat och framför allt de visuella effekterna, skulle kännas stabilt. Vi ville att det skulle kännas som att du upplevde en omöjlig verklighet med Percy som tvingade dig att tro på den, som fick dig att se saker som inte ska finnas men som sitter där rakt framför dig.
När det handlar om utförandet tror jag att det handlar om teamet du har runt dig: vi var väldigt tursamma som fick arbeta med professionella team inom områdena och tiden de lade ner i arbetet är fantastisk. Vid en viss punkt handlar det bara om tålamod, tillgångar, uppmärksamhet och omvårdnad. Man arbetar med det tills alla tittar på det och känner att ”det står en minotaur på skärmen" och du tror på det.
DS: Och vatten är definitivt en utmaning! Men när du jobbar med de bästa får du vågor som den bakom oss (pekar på en affisch av Percy Jackson and the Olympians bakom sig). Den kopplingen Percy har till vatten, och som Poseidon har till vatten, är essentiell för serien så ni kommer att se några rätt coola scener med vatten.
Finns det något att berätta om en möjlig andra säsong?
DS: Vi vill gärna göra en! Det hade varit kul! Drömmarna och målen har alltid varit att göra fler av detta så vi hoppas på det. Just nu är vi bara väldigt exalterade att första säsongen släpps och att världen ska få se den, att världen får en chans att ge gensvar. Men ja, det finns uppenbarligen många fler böcker - och han skriver fortfarande fler varje år! - så det hade varit fantastiskt att fortsätta.
De första avsnitten finns redan tillgängliga på Disney+. Det blir totalt åtta avsnitt som släpps veckovis, fram till och med den 31 januari.
