#SFF11 – Ralph Fiennes regidebut ”Coriolanus” har en och endast en person i centrum, nämligen regissören själv. Tanken att han har gjort hela filmen för att få flippa ut så många gånger som möjligt är svår att slå ifrån sig. Det är för mycket av det mesta; för mycket våld, för tråkigt och en hel del överspel.

”Franska nerver” är en söt berättelse om kärlek, choklad och social fobi. Man rycks med direkt i Angélique och Jean-Renés fumliga försök att närma sig varandra. Räkna med en stunds glädje, skratt och, till viss del, igenkänning.

Filmen om Angèle och Tony är en berättelse om hur kärlek kan uppstå där man minst anar det och om hur desperation kan förvandlas till hopp. Tyvärr tar det allt för lång tid innan engagemanget kommer och det blir bara lite mer än en axelryckning. Clotilde Hesme, som spelar Angèle, imponerar dock.

Paul Giamatti gör sitt livs roll som den charmiga men samtidigt odrägliga Barney. Berättelsen om honom rymmer många bisarra händelser och fina ögonblick, utan att någonsin bli för mycket. ”Barneys många liv” charmar sin publik med mixen av humor, svart sådan i många fall, och allvar.

Filmen om den udda Janos och hans manager Stig Manner är så levande att man stundtals glömmer bort att det faktiskt är en fiktionsfilm. Det är en fin berättelse med både värme och tragik om samhällets udda figurer och deras försök att ta sig fram i tillvaron.

”Life, Above All” ger oss ett gripande levnadsöde, där 12-åriga Chanda med knivskarpa ögon ser igenom den falska vuxenvärlden. Den visar hur verkligheten ser ut för många hiv-smittade i Sydafrika, där stigmatisering och rädsla hör till vardagen. Vackert foto och imponerande skådespeleri gör detta till en film man minns.

”Mammas Comeback” är en film om att hitta sin styrka när man har tappat bort den och om hur hårt man kan behöva kämpa mot ett dåligt självförtroende. Framför allt är det en inspirerande berättelse om två kvinnors förvandling.

”Between Two Fires” är en stark och obehaglig film om en kvinnas livsöde och svensk asylpolitik. Den hamnar i några fallgropar, men kan förhoppningsvis leda till diskussion om asylregler, byråkrati, ansvar och ondska.

”Mitt mörka hjärta” är inte bara en film om krigets fasor och hur det påverkar människors liv, utan det handlar även om förlorad självrespekt och hur man faktiskt kan vinna den tillbaka. Vi får följa med på en inre resa och en kamp för överlevnad.

Med ”The Black Power Mixtape 1967-1975” ger Göran Hugo Olsson oss en verklig berättelse, som utspelade sig långt borta från Sverige, men som kom nära ändå. Kombinationen av arkivmaterial, musik och intervjuer ger en stark effekt, som får revolutionsandan att väckas samtidigt som vi inte blir skrivna på näsan.

Ett möte i ett idylliskt Toscana mellan ett kärlekspar skulle kunna vara ett bra recept på en härlig filmstund. Men icke. ”Möte i Toscana” av iranske mästarregissören Abbas Kiarostami lämnar mig förvirrad, uttråkad och irriterad trots ett intensivt skådespeleri från Juliette Binoche och ett tätt manus.

Familjefilmen ”Superbror” är en charmig historia, som får med viktiga ämnen som mobbning och kärlek, samtidigt som den tar upp frågan om vad som är normalt. Berättelsen om de två bröderna Anton och Buller lyckas både beröra och underhålla.

Fatih Akin är tillbaka och den här gången med en feelgoodfilm med farsartade inslag. Och det är bara att konstatera, han kan mer än att göra tunga dramer. Han kan även roa och sprida glädje. Med ett svängigt soundtrack och snyggt foto tar han oss med på en resa genom Hamburg. En resa som alltid startar eller slutar på restaurangen Soul Kitchen.

Kungen av musikalfilmer ger oss lika mycket glädje nu sextio år senare, som den gjorde 1952 när den kom. Det här är en äkta feelgoodfilm med klassiska dans- och sångnummer, som har skrivit in sig i filmhistorien.