The Last Thing He Told Me 2023

Tänk dig att du lever ett vanligt Svensson-liv med drömman till make och traditionellt kaxig tonåring till styvdotter. Så plötsligt vänds tillvaron upp och ned en dag när en förskingringsskandal uppdagas på makens jobb och han försvinner spårlöst. När du tror att det inte kan bli värre så visar det sig att smusslade företagspengar bara är toppen på isberget.

 

Det är en skrämmande hopplös, frustrerande situation som vi lätt kan relatera till. Inte minst genom att vår hjältinna Hannah är just en vanlig kvinna i vardagen bekvämt tillfreds med den trygghet de flesta av oss är. Problemet med denna serie är att hon spelas av Jennifer Garner. Jag ska inte hacka alltför mycket på en skådespelare som tidigare visat att hon faktiskt är en hyfsad skådespelare, inte minst när hon spelar neurotisk förortsmamma som i ”Juno” och ”Love, Simon”.

 

Här ska vi känna Hannahs blandade känslor av rädsla, frustration och vrede när hon kastas in i ett svindlande mysterium med FBI-agenter, skurkar och chockerande hemligheter. Men allt vi får av Garners rådjursögon och darrande läppar är svaga försök till känslouttryck. Kanske är det dålig regi eller en underutvecklad karaktär. Men där många andra skådespelare hade givit vår hjältinna lite glöd och riv så ser Garner mest ut som om en rabattkupong gått ut.

 

Det är synd för det är ett spännande, välgjort om än långsamt drama. Den bygger på en bästsäljare av Laura Dave som även skapat serien tillsammans med Josh Singer. För att väga upp Garners bleka insats är Angourie Rice (”The Nice Guys”, ”Spider-Man”-filmerna) desto mer minnesvärd som 16-åriga styvdottern. Rice har utstrålning så det räcker och blir över, och det är en kul omväxling att se ett par styvmamma med styvdotter dyka ner i ett sådant typ av mysterium, där det är mer gräva och lösa ledtrådar än tung action.

 

Singer har en imponerande bakgrund som manusförfattare till film, inte minst ”Spotlight” (som gav honom en Oscar ) men även ”The Post” och ”First Man”. De första, aningen sega avsnitten saknar driv och tempo. Men det motiveras av seriens andra halva där man effektivt skruvar upp tempot och dessutom introducerar pålitliga gästskådespelare som personliga favoriten David Morse, Josh Hamilton (”The Walking Dead”) och Victor Garber (Garners gamla motspelare från ”Alias”).

 

Även sevärda namn som Aisha Tyler (”Criminal Minds”), som Hannahs beskyddande väninna, och Augusto Aguilera (” Too Old To Die Young”), som en envis US Marshal-agent, gör intryck och bidrar till en övervägande kompetent känsla. Nikolaj Coster-Waldau spelar maken utan att ha mycket att göra.

 

Det känns tryggt att se Reese Witherspoon i förtexterna som exekutiv producent. Hon har med titlar som ”Big Little Lies”, ”The Morning Show” och ”Little Fires Everywhere” etablerat sig som en stark kraft bakom TV-kameran. Man önskar bara att hon - eller någon annan skådespelare med lite mer pondus - hade tagit sig an huvudrollen. Garner är tyvärr lite för tråkig i en övrigt sevärd, välgjord och spännande thriller.