The Handmaid's Tale 2017-

Drama Sci-Fi
USA
45 MIN
Engelska
The Handmaid's Tale poster

Synopsis

Offred är en av de sista fertila kvinnorna i den framtida diktaturen Gilead, tidigare känt som USA. Hon försätts i ett sexuellt slaveri för att återbefolka världen och minsta snedsteg kan få henne dödad. Hennes enda mål är att överleva och återfinna sin dotter som diktaturen tog ifrån henne. Serien är baserad på Margaret Atwoods roman från 1985.
Ditt betyg
4.0 av 82 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg
SÄSONG
1
SÄSONG 1
01
Offred
2017-04-27
02
Birth Day
2017-04-27
03
Late
2017-04-27
04
Nolite Te Bastardes Carborundorum
2017-05-04
05
Faithful
2017-05-11
06
A Woman's Place
2017-05-18
07
The Other Side
2017-05-25
08
Jezebels
2017-06-01
09
The Bridge
2017-06-08
10
Night
2017-06-15

Recensent

Jenny Ahonen

4 juli 2017 | 10:00

Drabbande dystopi om kvinnoförtryck

Våldtäkt, misshandel, terror. Och så: en liten strimma ljus. En formidabel Elisabeth Moss visar oss en skräckinjagande framtid i vilken kristna fundamentalister har tvingat in hennes rollkaraktär i ett liv som barnafödande sexslav.
Vi får inte bilden klar för oss från början. Allt vi vet är att huvudpersonen är rädd. Rädd för vad som har hänt med hennes make och dotter. Rädd för vad som kommer att ske i det hem där hon nyss blivit utplacerad som tjänstekvinna. Rädd för att tala med människorna runt om kring sig. Rädd för att tankarna hon har i huvudet ska sippra fram, och bestraffas. Rädd för vad som har hänt med hennes land.

Vi förstår att det är något hemskt, men vi vet inte riktigt vad. I korta tillbakablickar får vi se förändringen smyga sig på. Fragment av ett USA där krisen hotar i bakgrunden, i huvudpersonens periferi. Det mumlas om klimatförändringar, miljöförstöring, fertilitetsproblem. Mumlerierna följs av predikanter, lagändringar... och till slut, ett omkullkastande av världen som huvudpersonen har känt den.

Det dystopiska samhälle i vilket hon nu lever målas upp på ett ytterst obehagligt vis. Via tjänstekvinnans sänkta blick får vi ta del av det. Skruvade och anstötliga bilder. En grå mur som skrubbas ren från blod väcker äckel. En vacker, avskuren ros på ett middagsbord skapar oro. Bilden av en fru som håller sin tjänstekvinna om handlederna, medan hennes man frustar framför henne får en att vilja skrika högt efter hjälp.

"The Handmaid's Tale" är svår att se. Stundtals riktigt brutal, mer ofta illavarslande och vämjelig. Däremellan små, korta stunder av, om inte hopp så, något slags mänsklighet.

Att serien är så välproducerad, ut i minsta detalj, förstärker olusten. Det dämpade fotot, ur obehagliga vinklar. Scenografin, med sin ideologiskt nostalgiska pedantism. Soundtracket, som gör det Sofia Coppola inte riktigt lyckades med i "Marie Antoinette" (2006). Sminket, eller snarare avsaknaden av smink (äntligen!). Och kostymen, herregud, kostymen! De enfärgat blodröda dräkterna som tjänstekvinnorna tvingas bära tillsammans med skygglappsliknande, kritvita huvudbonader blir särskilt effektfulla i kontrast mot bilderna av kvinnorna i tidigare frihet. Utstyrseln är menad att få dem att se kuvade och saktmodiga, "meek", ut. Men det intrycket är inte intakt. "Klä inte upp oss i uniformer om ni inte vill ha en armé", som huvudpersonen säger i ett av den första säsongens sista avsnitt. Tjänstekvinnornas roll i den totalitära teokratin är strängt reglerad, men ändå så komplex. Behandlade som horor såväl som madonnor väcker de intressanta tankar kring vår världs idéer om kvinnlighet.

I diskussioner har den dystra framtidsvisionen, baserad på Margaret Atwoods roman "Tjänstekvinnans berättelse" från 1985, också kopplats till Trumps maktövertagande, men snarare kan kanske "The Handmaid's Tale" ge oss något slags insikt i hur det kan vara att leva i extrema diktaturer, som Nordkorea. Eller i områden i Mellanöstern som har tagits över av IS eller andra fundamentalister. Tankarna går oundvikligen också till Hitlers Nazityskland, och då särskilt till dess mänskliga avelsprogram "Lebensborn".

Här i Sverige visas serien på HBO Nordic, men som deras klart bästa originalproduktion hittills innebär den också ett stort kliv framåt för streamingtjänsten Hulu. Faktum är att "The Handmaid's Tale" tillhör det bästa som någonsin har gjorts direkt för internet. Konkurrenter på nätet såväl som inom gammel-tv och för den sakens skull, inom film, får gärna studera seriens starka och säregna historia, snygga och dramatiska estetik och talangfulla och kvinnodominerade ensemble.
 
Hade "The Handmaid's Tale" varit en film hade nästa Oscar för bästa kvinnliga huvudroll tillhört Elisabeth Moss. Bra sin karriär igenom är hon formidabel i rollen som tjänstekvinnan Offred. Drabbande kommunicerar hon sinnesstämningen hos den unga kvinnan som har separerats från sin familj, med våld och hot kuvats och som nu tvingats in i ett liv som sexslav. Atwoods ord i hennes inre monolog förtydligar. "Jag mår som ordet 'shatter'", tänker Offred för sig själv efter en av våldtäkterna.

Trots terrorn kan hon inte släppa sitt tidigare jag, från förut. "Mitt namn är June", deklarerar hon bestämt och plötsligt i ett avsnitt. Modet tilltar i mötet med andra - när ett ord viskas, ett paket smugglas över disken, när en sten vägras kastas. Däri ligger det bästa med "The Handmaid's Tale", i hur vackert serien skildrar systerskapets, medmänsklighetens, styrka. Var för sig är vi svaga, tillsammans... ja, vi får se hur det går i säsong två.
| 4 juli 2017 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera The Handmaid's Tale
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu