Louie 2009-2015

Det är dags för fjärde säsongen av serien där komikern Louis CK står bakom manus, regi, produktion och själv spelar huvudrollen som ensamstående tvåbarnspappa i New York. En trött och något uppgiven sådan, men med en skarp blick på samtiden. "Louie" är en surrealistisk komediserie som inte alltid har ett tydligt budskap eller ens en röd tråd, de tre säsongerna skiljer sig inte nämnvärt åt. Handlingen kretsar kring Louies relationer, hans döttrar, standup, ålder, övervikt och om att få runka i fred. Det låter kanske simpelt, men Louis CK är expert på att mixa absurditet, samhällskritik och meningslöshet så att det ena aldrig överskuggar det andra.

Första säsongen av "Louie" sändes 2010, därefter följde en säsong per år fram till 2012. Serien fick ett varmt mottagande av kritikerna och Louis CK-fansen. Inte alls konstigt, då komiker är vår tids rockstjärnor, och jag är inte ensam om att tycka att han är en av de allra bästa. Med ett gäng framgångsrika turnéer och shower bakom sig kom Louis CK till Stockholm förra året och fyllde Globen. Hans standup är självutlämnande och träffsäker - ibland något sexistisk, men hey han är amerikan - och bygger allt som oftast på utläggningar om mänsklig moral, hans egen i synnerhet. TV-serien är en indieproduktion med mörkare tongångar, till stor del filmad med handburen kamera, till ett jazzigt soundtrack. Runt Louie finns ett rikt persongalleri och roliga gästspel, där avsnitten med David Lynch, Melissa Leo och fantastiska Pamela Adlon (som också är med och producerar) sticker ut bland favoriterna.

Ett typiskt Louieavsnitt ser ut så här: han blir uppraggad av en ung kvinna i en bar efter ett gig. Hon är öppen med att hon tänder på äldre män och de går hem till Louie och har sex. I "Californication" hade det stannat där. Ingen behöver få förklarat för sig varför kvinnor kastar sig framför fötterna på David Duchovny (fast det borde kanske ifrågasättas), men Louie kommer inte undan utan vidare förklaring. Så Louie undersöker hennes motiv. Vilket är att ligga med äldre män, Louie som person har mindre med saken att göra. Han gör sig till objekt i sin egen fantasi, och förnedrar sig ytterligare med "dirty talk" om hur gammal han är. Klassisk Louie.

Men vad som gör "Louie" till en hjärtknipande serie emellanåt är inte bara Louis öga för vardagstrauman (som när han dekapiterar en docka i jakt på ögonen som försvunnit skramlande in i kroppen, för att göra sin dotter Lily glad på julafton), utan att han lyckas förkroppsliga illusionen av värdighet med hela sin uppenbarelse. Han är obarmhärtig mot sig själv, men som tittare har jag full sympati för denne rödhårige, vita, medelålders man som jobbar hårt för att vara en anständig människa. Karaktären Louie är nämligen (till skillnad från de något dryga komikerna Jerry Seinfeld och Ricky Gervais) rädd för att göra fel. Och det gör att man förlåter honom för allt.

En del avsnitt är som hämtade ur en David Lynch-film, med drömlika scenarion, ologiska händelseförlopp och psykologiska undertoner. Lynch medverkar som jag nämnde tidigare i ett par avsnitt, i rollen som Jack Dahl - en räv i showbiz som coachar Louie inför ett eventuellt genombrott i TV-branschen. Det tog Louis CK flera månader att få Lynch att anta rollen. Inte för att Lynch inte älskade manuset, det gjorde han, utan för att han inte trodde att han skulle kunna göra rollen rättvisa. (Det gick förstås alldeles utmärkt.) Och det säger något om arbetet som Louis CK lägger ner på manus och idéarbete. Även om han själv poängterat att hans serie är smal underhållning för en liten skara människor som gillar att skita ner sig. Vilket nog kan stämma.