Black Mirror 2011-2019

Ända sedan 2011 har brittiska ”Black Mirror” skildrat vår moderna värld, via en något skev spegel som visar den obehagliga baksidan av att leva just här och nu. De olika historierna utspelar sig oftast i en nära framtid, med teknologi som liknar vår men dras ett steg längre. Vilka problem och utmaningar kan uppstå?

Med en satirisk ton skildras några av vår tids värsta farhågor, vare sig det handlar om övervakningssamhället, massmedias makt, integritet på nätet, digitala kloner av det mänskliga medvetandet eller vem som egentligen kan se dig via datorns webcam. Samtidigt kittlar man fantasin med fräcka uppfinningar, som visar hur exempelvis virtual reality, robotar eller diverse hi-tech-implantat kan komma att påverka våra liv.

Det här är "Twilight Zone" för den digitala åldern. En slags varning inför en framtid som är närmare än vi tror. Teknologin har utvecklats, mänskligheten har anpassat sig därefter, men det är sällan några solskenshistorier vi får ta del av. Nej, för det allra mesta kan man vara säker på att det kommer gå käpprätt åt skogen för huvudpersonen (det är ingen spoiler).

Hittills finns det 20+ fristående avsnitt, och vart och ett är som en egen liten film. Bland skådespelarna som dyker upp hittas namn som Rory Kinnear, Daniel Kaluuya, Bryce Dallas Howard, Jon Hamm, Miley Cyrus och vår egen Jonas Karlsson. Seriens skapare Charlie Brooker har skrivit alla historier, och regissörer som Jodie Foster och Joe Wright har fått sätta sin egna prägel på några av delarna.

En stor del av njutningen är att man aldrig vet vad man kan förvänta sig. Det finns en mystik i varje ny historia. De är sällan förutsägbara och som tittare får man skala av lager efter lager för att se vad som döljer sig där under.

Men serien är en rätt schizofren samling fristående novellfilmer. De blandar högt och lågt, ibland blir det jäkligt skruvat och ibland fasligt nära verkligheten. Genremässigt sträcker de sig från politisk satir via romantik till thriller och skräck - där den enda gemensamma nämnaren är att de utspelas sig i en alternativ version av samtiden.

En serie som består av så många och så olika berättelser kommer naturligtvis inte tilltala alla varje gång. De flesta har sina favoritavsnitt eller teman. Bland höjdpunkterna brukar man nämna ”Star Trek”-hyllningen ”USS Callister” och 80-talsdoftande kärlekshistorien ”San Junipero”, som båda har vunnit priser för Bästa tv-film. Samtidigt kan många också känna igen sig i ”Nosedive” som rör vid vår strävan efter att visa upp det perfekta livet i sociala medier.

Här finns många underbart klockrena och smart skrivna avsnitt att dyka in i. Och minst lika många lättglömda. Serien är som en gigantisk godispåse med något för alla smaker, men vissa föredrar ju lakrits medan andra älskar choklad.

Trots detta är det tillräckligt med godbitar för att klassa "Black Mirror" som en av 2010-talets stora kultserier. Det är en serie som sällan upprepar sig själv, och ständigt hittar nya sätt att överraska mig. Ibland har den rentav förutspått framtiden på kusliga vis, och förhoppningsvis kan den bidra till att vi stannar upp och funderar på hur vi vill leva våra liv - med en skärm fastklistrad i handen, ständiga liveflöden, lunchbilder och Instagram-filter?

Underhållande, skrämmande, fantasikittlande, modigt, udda och tänkvärt. "Black Mirror" kan inte få annat än högsta betyg från mig.