Atmosfären är dystopiskt drömsk i en lekfull värld där skoningslöst våld och instrumentell ondska är verklighet – jag tänker mig att det är så här Quentin Tarantinos våtaste feberdröm ser ut.
Vi befinner oss på en tillsynes påhittad plats någonstans i södra Sydostasien, i ett gränsland där engelska, kinesiska och thailändska blandas friskt och där gränsen mellan gott och ont är utplånad. Det är en plats där korruptionen genomsyrar samhället, där gatans lag råder och där människors värde bara går att mäta i pengar.
För actionfans bjuder ”The Furious” på välbekanta ansikten som Joe Taslim och Yayan Ruhian, två skådespelare som gjorde avtryck i den banbrytande actionfilmen ”The Raid” (2011). Här återvänder de i en film som blåser nytt liv i actiongenren med djärva, kreativa och ofta häpnadsväckande slagsmåls-koreografier.
Filmen kastar sig huvudstupa in i handlingen när journalisten Matia (JeJaa Yanin) försöker rädda en pojke från ett brutalt öde. Redan under de första minuterna står det klart att det här inte är en film för den spröde när pojken blir skjuten med en pilbåge i huvudet. Våldet är skoningslöst, grafiskt och kan få till och med den mest härdade action-entusiast att hålla för ögonen. Jag vill mena att prologen fungerar som en vattendelare: Pilen i huvudet är ett smakprov på hur brutal filmen kommer att vara, vill du titta eller skippa?
Storyn är ärligt talat minst sagt lövtunn. När Wang Wei (Mo Tse) får sin dotter kidnappad av ett hänsynslöst kriminellt nätverk tvingas han göra allt i sin makt för att få henne tillbaka. Längs vägen avslöjas en verksamhet som livnär sig på kidnappade barn och slavhandel. Polisen är korrupt, gangstrarna är arketypiska och ingen verkar tveka inför att mörda den som råkar stå i vägen.
Men handlingen är egentligen bara en ursäkt för att ta sig från en actionsekvens till nästa. Det är en bra sak, för vilken sanslöst underhållande action ”The Furious” bjuder oss på. Filmens koreografi är imponerande uppfinningsrik och stunten känns purfärska i en genre som annars gärna återvinner gamla trötta påhitt. Det är exempelvis första gången jag ser en protagonist på film slåss, sparkas och springa efter lastbilar i flipflops. Det säger väldigt mycket om hur rolig och engagerande action det är genom hela filmen. Logik och realism existerar inte här – bara dansanta rörelser, maximal energi och sanslös underhållning.
Förhöjd verklighet i en dystopisk drömvärld
Efter ett tag får man nästan känslan av att människorna i den här världen är övernaturliga. Karaktärer fortsätter att slåss efter skador som borde vara omöjliga att överleva, och bland skurkarna finns HD (Brian Le) som spelar en enorm, närmast grotesk men blixtsnabb jättebebis som verkar fullständigt omöjlig att stoppa. Det bidrar till filmens nästan förhöjda ton och gör att den känns mer som en serietidning än ett kriminaldrama.
Vad som gör HD så unik som skurk betraktad är att man också ömmar för honom, Brian Le är tidigare mest känd för sina stunt i åtskilliga filmer men visar här på fina skådespelartalanger. Men den obehagligaste och mest fascinerande skurken i filmen är Yayan Ruhian som spelar en sylvass yrkesmördare som använder pil och båge som sitt vapen, jag blir genuint livrädd varje gång han är med i filmen.
Det finns visserligen frågetecken och utöver huvudrollsinnehavarna tycker jag att skådespeleriet här och var är beklagligt och det finns absolut partier som kunnat strykas.
Samtidigt känns det nästan meningslöst att bedöma en sådan här nostalgisk kung fu-doftande rulle utifrån skådespeleri, realism eller speciellt narrativt djup. Det är inte därför man ser den. Det här är en vild, hysterisk och fullständigt kompromisslös actionfilm och den gör precis vad den ska göra.
Jag kan bara jämföra upplevelsen av att se ”The Furious” på bio med att gå på en högoktanig konsert där en ny och kompromisslös artist får fria tyglar och aldrig slutar att överraska eller imponera. Ett ostoppbart tåg som kör rakt genom allt i sin väg utan att bromsa för något eller någon och det är så himla roligt att få se.
”The Furious” får svensk biopremiär 12 juni 2026.
