Om jag ska vara helt ärlig lämnar titeln “Brand New Day” mig med en fadd smak i munnen. Den kommer från en nästan 20 år gammal storyline i serietidningarna som gjorde mer eller mindre förstörde Spider-Man och Peter Parker, eller åtminstone tog bort mycket av det som gjorde tidningen intressant.
Som tur är verkar filmen snarare ha motsatt effekt. För första gången på mycket länge känns Spider-Mans värld som Spider-Mans värld igen.
Den Spider-Man som jag har väntat på
I “Spider-Man: Brand New Day” lever Peter Parker med konsekvenserna av “Spider-Man: No Way Home”. Ingen av hans gamla vänner minns honom och han försöker inte skaffa nya, utan lägger ner all sin tid på att bekämpa brott som Spider-Man.
Vilket han gör bra. Effekten på New York Citys brottsnivåer är tydlig. Men så en vacker dag korsas hans svingande vägar med en ny och mystisk fiende som ingen kan se, samtidigt som något händer med hans kropp. Nåja, vem har sagt att livet ska vara enkelt?
På många sätt är det här “Spider-Man”-filmen som jag har väntat på, i många år. Jag har läst tidningarna sedan 80-talet och han var min första favorit. Även om jag har gillat eller älskat flera av de tidigare filmerna, finns det ingen som fångat alla aspekter så bra som “Brand New Day”.
Det här är äntligen en mer mogen Peter Parker. Även om han har lämnat high school i tidigare filmer, även om han har funderat på att gifta sig, kändes det aldrig som om han fick växa upp. Det har han gjort nu, och Tom Holland har vuxit med honom.
Viktiga karaktärer
Sam Raimis “Spider-Man 2” är fortfarande den bättre filmen (och ingen har ännu slagit Doc Ock som skurk), men den är… aningen för serietidningsaktig. Vilket egentligen inte är något problem, missförstå mig rätt, jag älskar Sam Raimis förhöjda verklighet och uppenbara kärlek till serietidningen som medium. Det är en kärlek jag delar.
Men “Brand New Day” känns mer äkta. Marvel Comics byggdes på idén att deras värld var världen utanför våra fönster, bara med aningen fler supermänniskor. Det får jag här. På samma sätt känns New York City äntligen som en egen karaktär, för första gången i någon av live action-filmerna, som det ska vara. För det är Spider-Man. New York ligger i karaktärens DNA.
På tal om karaktärer. Det är en annan sak filmen lyckas väldigt bra med. Bikaraktärerna, människorna omkring Spider-Man och Peter Parker. Vare sig det är gamla bekanta ansikten som MJ, Ned och Frank Castle, eller nya som den vänligt inställda kriminalpolisen Jean DeWolff. Bikaraktärerna har alltid varit en oerhört viktig del av Spider-Mans värld och “Brand New Day” är fullständigt medveten om det.
Att se DeWolff var extra kul för mig. Jag gillade karaktären som fan i serietidningarna när det begav sig. Hon och Spider-Man brukade hjälpa varandra men hon har tyvärr inte setts till sedan 80-talet. Jag uppskattade deras kamratliga relation och den är tacksamt nog intakt här.
Punisher passar in
Av de gamla ansiktena är det Castle som får mest tid. The Punisher debuterade i ett nummer av “The Amazing Spider-Man”, så det känns helt rätt att ha honom här. Och han passar. Han är anpassad till den här mindre blodiga delen av Marvels cinematiska universum, utan att för den sakens skull ha förlorat något. Det här är Frank Castle, inget snack om saken.
Dessutom är samspelet mellan Jon Bernthal och Tom Holland en av filmens höjdpunkter.
Det största problemet med bikaraktärerna, med relationerna, är att de inte får tillräckligt med tid. Visst, filmen är två timmar och tjugofem minuter lång, men det är väldigt mycket handling som ska in på den tiden. Mycket handling och många karaktärer. Flera korta scener med mindre skurkar som ger mersmak.
Jag tycker visserligen att det fungerar förvånansvärt bra. Det finns en balans mellan de olika beståndsdelarna. Handlingen flyter på bra och det blir aldrig tråkigt. Ska jag klaga på något här så är det att vi aldrig får veta exakt vad Peter Parker gör för att tjäna pengar. Hur överlever han? Det hade varit fint att veta.
Snyggaste slagsmålen hittills
Men annars gillar jag hur allt utvecklas. Visst, Spider-Man: Brand New Day” kanske inte överraskar, åtminstone inte ofta, men det är spännande, underhållen och jag känner en hel massa känslor. Jag gillar att känna känslor.
Det stora problemet är kanske att jag mest av allt vill ha mer av… allt. Vilket antagligen, när allt kommer till kritan, är ett gott betyg.
Eller för all del. Vi kanske inte behöver fler actionscener. Återigen, jag gillar verkligen de som vi får, de är antagligen filmseriens snyggast koreograferade actionsekvenser hittills. Men de tar onekligen tid från karaktärerna och relationerna, och allt det där som ger mig varma känslor i maggropen.
Nej, “Spider-Man: Brand New Day” är inte en perfekt film, inte ens för mig, men den gör fler saker rätt än kanske någon tidigare “Spider-Man” (åtminstone sett till detaljerna). Så för mig är det absolut som att komma hem igen.
Snabbfakta: ”Spider-Man: Brand New Day”
Regi: Destin Daniel Cretton
Medverkande: Tom Holland, Zendaya , Sadie Sink, Jacob Batalon, Jon Bernthal, Tramell Tillman, Michael Mando, Mark Ruffalo
Genre: Action
Speltid: 2 timme 25 minuter
Svensk biopremiär: 29 juli 2026
MovieZines betyg: 4/5
